EU eller respektive stater svarar för avtalen om återsändande

Det finns två slags avtal om återtagande, dvs. s.k. återsändningsavtal: Europeiska unionens återtagandeavtal och bilaterala återtagandeavtal. Dessutom finns det andra avtal och samförståndsavtal som gäller återtagande.

EU:s återtagandeavtal

Med stöd av fördraget om Europeiska unionen får EU ingå avtal med tredjeländer med syfte att återsända sådana medborgare i dessa länder som vistas i EU-området till deras hem- eller utreseländer. Dessa återtagandeavtal som EU ingått omfattar alla medlemsländer, varvid man inte behöver separata bilaterala avtal.

Medlemsländerna har inom ramen för EU:s återtagandeavtal möjlighet att utarbeta ett noggrannare bilateralt genomförandeprotokoll. Ett sådant protokoll har Finland utarbetat endast med Ryssland år 2013.

För närvarande har Europeiska unionen ett gällande återtagandeavtal med följande stater och självstyrande områden: Hong Kong (2004), Macao (2004), Sri Lanka (2005), Albanien (2006), Ryssland (2007), Ukraina (2008), Makedonien (2008), Bosnien och Hercegovina (2008), Montenegro (2008), Serbien (2008), Moldavien (2008), Pakistan (2010), Georgien (2011), Armenien (2014), Azerbajdzjan (2014), Turkiet (2014) och Kap Verde (2014).

Dessutom har Europeiska unionens råd gett EU befogenhet att förhandla om återsändningsavtal även med följande stater: Marocko (2000), Kina (2002), Algeriet (2002), Vitryssland (2011), Tunisien (2014) och Jordanien (2015). När det gäller dessa länder har förhandlingsprocessen inte tills vidare framskridit till återtagandeavtal.

Utöver dessa inledde kommissionen i oktober 2016 förhandlingar om ett återtagandeavtal med Nigeria. Efter detta är det meningen att inleda förhandlingar med ännu fler nya länder och på så sätt utvidga omfattningen av EU:s återtagandeavtal.

Bilaterala återtagandeavtal

Utöver EU-avtalen har Finland fortfarande bilaterala återtagandeavtal med Estland (1996), Lettland (1997), Litauen (1997), Bulgarien (1998), Rumänien (2001), Schweiz (2010) och Kosovo (2013). Det är fortfarande möjligt att ingå bilaterala återtagandeavtal med länder som inte har ett EU-återtagandeavtal. Ett exempel på detta är återtagandeavtalet med Kosovo.

Andra avtal och protokoll som gäller återtagande

Också i den nordiska passkontrollöverenskommelsen (1958) ingår en skyldighet till återtagande. De nordiska länderna får under vissa villkor sinsemellan återsända tredjelandsmedborgare som rör sig olagligt på området.

I enlighet med regeringens asylpolitiska åtgärdsprogram (8.12.2015) strävar man efter att förhandlingarna om bilaterala återtagandeavtal med Irak, Afghanistan och Somalia ska kunna slutföras så fort som möjligt. Ett samarbetsprotokoll om detta har redan undertecknats med Afghanistan (4.10.2016). Med Irak och Somalia har förhandlingarna om ett samarbetsprotokoll om återtagande framskridit till olika skeden.

Dessutom har Migrationsverket 2012 utarbetat ett samarbetsprotokoll om frivilligt återvändande med Somaliland (inte Somalia).