Praktiska exempel som gäller behovet av underrättelselagstiftning

Gemensamt för dessa exempel är både deras projektmässiga karaktär och faran som de utgör för den nationella säkerheten. Vid utgångsläget kan man inte använda någon av polisens normala metoder för inhämtande av information som grundar sig på kriminalunderrättelse på grund av verksamhetens karaktär eller därför att gärningsmännen är okända.

Tips på terrorister

”Enligt uppgift från utländsk underrättelsetjänst har det till Finland anlänt två medlemmar i ISIL vars identitet är okänd och som har fått anvisningar om att genomföra ett terrordåd i Finland eller i något annat europeiskt land.”

Sannolikheten för ett terrordåd har ökat betydligt och hotet för den nationella säkerheten är således uppenbart. Risker är t.ex. ett terrordåd som genomförs i Finland eller någon annanstans i Europa, de utrikespolitiska konsekvenser för Finland som förorsakas av att gärningsmän reser via landet samt spända relationer mellan olika befolkningsgrupper i händelse av en attack i hemlandet.

Skyddspolisen måste kunna utreda identiteten på personer som reser in i landet, kontaktpersonerna i Finland och utomlands samt de omständigheter som gäller deras uppgift.

Identiteterna är okända. Dessutom styrs verksamheten från utlandet. Det finns inga bestämda föremål för inhämtandet av information i Finland varför polislagens och tvångsmedelslagens behörigheter inte är tillgängliga.

Avsikten är att man genom datatrafikspaning kan följa sådan kommunikation (t.ex. samtalsdata) till och från Finland där den andra parten utgörs av ISIL:s ledning utomlands. Därigenom kan man identifiera de abonnemang som används i Finland och vem som använder dem. Med hjälp av underrättelse utomlands (källinformation) kan man inhämta information som gäller organisationens mål, gärningsmännens identitet och verksamhetssätten direkt från organisationens kärna och de länder där de personer som reser in i landet vistats tidigare.

Spioneri på nätet

"Underrättelsetjänsterna i staterna X och Y har av sina statsledningar fått order att effektivisera sådant spioneri på nätet som riktas mot myndigheternas datasystem i EU-länderna. De berörda staterna satsar mycket kraftigt på att utveckla komplexa spionageprogram."

Hotet för sådant spioneri på nätet som riktas mot finska staten har ökat. Om sekretessbelagd information kommer i händerna på en främmande stat, äventyras den nationella säkerheten. Risker är bl.a. att sekretessbelagd information utnyttjas i strid med Finlands utrikes-, handels- och säkerhetspolitiska intressen samt att det uppstår internationella följder av att Finland inte kan skydda sådana sekretessbelagda uppgifter som internationella partner (t.ex. EU, NATO) har lämnat ut.

Skyddspolisen måste kontinuerligt kunna utreda om de finländska datasystemen eventuellt är utsatta för spioneri: om man trots säkerhetsåtgärderna kunnat tränga sig in i datasystem, hur länge spioneriet har pågått och vilka uppgifter man har fått tag på. Det är också viktigt att utreda vilka som står bakom verksamheten och vilka strategiska syften verksamheten försöker främja.

Gärningsmännen är okända och befinner sig sannolikt utomlands vilket betyder att det inte finns några bestämda föremål för inhämtandet av information. Därför är polislagens och tvångsmedelslagens behörigheter inte tillgängliga. Skydden av datasystem och HAVARO-systemet kan inte upptäcka de mest utvecklade spionageprogrammen.

Avsikten är att man genom datatrafikspaning kan identifiera den datatrafik till och från Finland som går via proxyservrar som främmande stater använder i samband med spioneri på nätet. På så sätt får man reda på vilka företag och myndigheter som i Finland är utsatta för spioneri på nätet. Att Skyddspolisen är medveten om servrarna i fråga baserar sig på internationell underrättelseinformation. Vid en eventuell förundersökning av ett spioneribrott kan man utreda de aktörer som står bakom verksamheten samt omfattningen av skadorna.