Ett projekt för att förbättra möjligheterna att hänvisa radikaliserade personer till tjänster
Radikalisering är inte ett brott, men om den leder till våld kan personen utgöra ett hot mot andra människor och samhället. Utmaningen är hur man ska gå till väga med en person som har radikaliserats och som inte kan omfattas av åtgärder enligt strafflagen. Att effektivt förebygga våldsbejakande radikalisering förutsätter att man vid sidan om polisens åtgärder vid behov kan hänvisa personen också till andra tjänster.
Vid inrikesministeriet pågår ett projekt för att utveckla hänvisandet till tjänster och samarbetet mellan myndigheter, organisationer och religiösa samfund.
- Varje tjänsteman eller myndighet som får ett tips om en radikaliserad person bör ha kanaler och nätverk genom vilka personen kan hänvisas vidare. Ingen får tänka att "det här inte angår mig" och låta saken vara. Samarbete, förtroende och partnerskap måste byggas före "en kris", säger Milla Perukangas som leder projektet.
Ankkuri-verksamheten förebygger också våldsbejakande radikalisering
Projektet inleddes efter terrordådet i Åbo. Myndigheterna hade blivit förvarnade om personen som utförde knivdådet, men polisen riktade inte åtgärder mot honom eftersom det hot han utgjorde uppskattades vara ringa och polisen inte hade metoder eller möjligheter att ingripa i hans verksamhet. Gärningsmannen hänvisades inte heller till andra tjänster, och hans radikalisering fortsatte till den punkten att han utförde terrordådet. I rapporten från juni 2018 från den utredningskommission som redde ut knivdådet i Åbo konstateras att det behövs långsiktig och riksomfattande verksamhet samt klara förfaranden för att förebygga radikaliseringen.
Den riksomfattande mångprofessionella Ankkuri-verksamheten har koncentrerat sig på de unga och på att kunna bryta brottsspiralen hos unga som uppvisar symptom genom att begå brott. Sedan 2016 har man inom ramen för verksamheten även arbetat för att förebygga radikalisering på det sätt som det har beslutats om i det nationella åtgärdsprogrammet för förebyggande av våldsam radikalisering och extremism. Genom Ankkuri-verksamheten uppstår en direkt kontakt med de kommunala tjänsterna. I modellen samarbetar en polis, en socialskötare och en psykiatrisk sjukskötare, och på vissa orter deltar också ungdomsverksamheten i arbetet.
- Förutom Ankkuri-aktörerna har också organisationer och sammanslutningar en stor roll i det förebyggande arbetet. Det är ofta lättare för kunderna att lita på organisationer och sammanslutningar än på myndigheter. Med hjälp av en närstående sammanslutning kan man nå de utsatta personerna och hänvisa dem till stöd innan t.ex. unga tar till våldsamheter. Extremrörelserna erbjuder ofta individer en sammanslutning som de kan höra till och en betydelse som de kan agera för och samtidigt känna sig delaktiga. Religionssamfund är exempelvis en resurs som man inte ska underskatta. De når människor i livets krissituationer och har beredskap att stödja människor, gå sida vid sida med dem och erbjuda psykosocialt stöd. Myndigheterna har alltid inte heller tillräckligt med läskunskap i religion som man ofta behöver i detta arbete, konstaterar Milla.
Efter händelserna i Åbo har polisen utvecklat processerna inom sin organisation, och målet är att varje tips som polisen får behandlas på behörigt sätt. I förebyggandet av våldsbejakande radikalisering och extremism behövs också samarbete och kunskaper på ett bredare plan.
Enhetliga förfaranden och rekommendationer som mål
Utmaningen är att det inte för närvarande finns några enhetliga förfaranden eller rekommendationer mellan de olika aktörerna för att garantera hänvisandet till tjänster. Dessutom identifierar aktörerna nödvändigtvis inte de andra samarbetsinstansernas roll och samarbetets mervärde med tanke på förebyggandet och det egna arbetet. Bristen på information är också ett problem. Förfaranden kanske existerar men informationen om dem har inte nått alla de aktörer som är viktiga med tanke på ärendet. Detta kan bero på att något tidigare samarbete och därmed förtroende inte har uppstått eller att man inte känner till verksamheten.
- Inom projektet utreder jag hur hänvisandet till tjänster för närvarande har ordnats, hur det fungerar och vilka faktorer som främjar eller försvårar hänvisandet till tjänster. Jag intervjuar aktörer (t.ex. representanter för polisen, kommunen och organisationer som producerar tjänster) i olika städer. Målet är att hitta god praxis som också kan användas annanstans.
I utredningen ser man över kommunens och stadens tjänster. Centrala kommunala tjänster är social- och hälsovårdstjänsterna, arbetskraftstjänsterna och ungdomsväsendets tjänster. Våldsbejakande radikalisering, utslagning och uppvisande av symptom genom att begå brott är sammankopplade i synnerhet när det gäller ungdomar som är i utsatt ställning och/eller hotas av marginalisering. De unga är en viktig målgrupp därför att man genom ett lyckat förebyggande positivt kan påverka deras framtid.
Lärdom inhämtas också utomlands
Den smågrupp som bildats av representanter för projektets styrgrupp gör också studieresor till utlandet under sommaren 2018. Avsikten är att stifta bekantskaper och kartlägga vad man kan lära sig i utlandet och eventuellt också genomföra i Finland.
- Vi besöker bl.a. Danmark och Holland. I Danmark praktiseras den s.k. Århusmodellen som är ett bra exempel på samarbetet och mentorskapet mellan kommunen och polisen och som redan har införts i hela Danmark. Mentorskapet används också i Radinetverksamheten i Finland. Samarbetet med religiösa samfund är viktigt också eftersom temat är förknippat med en del fördomar som tar sig uttryck i synnerhet i hatretorik och polariserar lokala sammanslutningar. I Rotterdam i Holland bekantar man sig i synnerhet med det arbete som utförs med regionala samfund och organisationer eftersom de har mycket erfarenhet av detta, berättar Milla.
Målet är att få till stånd rekommendationer som kommer att bearbetas med kontaktgrupper i workshoppar på hösten. Utredningen borde vara klar vid utgången av november.
- Hoppas att vi kan göra nödvändiga ändringar i samarbetsstrukturerna för att bättre kunna hänvisa de personer som riskerar att radikaliseras till den tjänst som passar just dem. I bästa fall kan man på det sättet förebygga våldsbejakande radikalisering och öka delaktigheten i samhället. För att man ska lyckas med samarbetet och hänvisandet till tjänster, kan jag inte tillräckligt framhäva betydelsen av förtroende, förtroende och förtroende, betonar Milla.
Milla är "utlånad" vid inrikesministeriet och hennes ordinarie arbetsplats är vid Kyrkans Utlandshjälp där hon har arbetat bl.a. med förebyggande av radikalisering. Hon är entusiastisk över sitt uppdrag inom projektet. När projektet avslutas är följande steg att se till att rekommendationerna tas i bruk i den praktiska verksamheten.
- Det är motiverande att arbeta vid inrikesministeriet där åtgärdsprogrammet för förebyggande av radikalisering har utarbetats i omfattande samarbete med organisationer och sammanslutningar. Att arbeta tillsammans är a och o i detta arbete, säger Milla.
Närmare information om projektet (på finska)
Ytterligare information:
Milla Perukangas, specialsakkunnig, tfn 0295 488 248, [email protected]
Tarja Mankkinen, utvecklingschef, tfn 0295 488 370, [email protected]