Utredning: Den särskilda bestämmelsen om människohandel används sällan som grund för offrets uppehållstillstånd

Diskrimineringsombudsmannen utredde praxis för uppehållstillstånd för offer för människohandel. En central fråga i undersökningen, som beställdes av inrikesministeriet och arbets- och näringsministeriet, var hur sårbarheten hos offren för människohandel har bedömts. Undersökningen visade att bedömningen var mångsidig men varierande. När det gäller positiva beslut var människohandel nödvändigtvis inte den viktigaste grunden för beviljande av internationellt skydd eller uppehållstillstånd.

Föremål för undersökningen var de beslut om uppehållstillstånd och asyl som Migrationsverket fattade 2018–2020 och där det fanns tecken på att personen eventuellt fallit offer för människohandel. Antalet beslut var 461. I regel hade offret för människohandel hamnat i tvångsarbete eller blivit utsatt för sexuellt utnyttjande eller tvångsäktenskap. Samma person hade eventuellt blivit utsatt för flera olika former av utnyttjande.

Vid bedömningen av offrets sårbarhet var bland annat utnyttjande som offret upplevt samt offrets ålder, kön, utbildning, arbetserfarenhet och hälsotillstånd av betydelse. Dessutom bedömde Migrationsverket i sina beslut hur offret i sitt hemland kan sörja för sin försörjning, sköta sin hälsa, ta hand om sina barn och förhindra att människohandeln upprepas. Bedömningen gällde också det skydd och stöd som samhället och familjen ger.

Vid bedömningen av sårbarheten användes prövning från fall till fall och lösningar söktes genom en balansgång mellan olika faktorer. Undersökningen visade att bedömningen var mångsidig men inte alltid enhetlig. 

Utlänningslagens särskilda bestämmelse tillämpades sällan

Av de beslut som ingick i undersökningsmaterialet var cirka 67 procent positiva och 33 procent negativa. I regel gällde de positiva besluten internationellt skydd, men människohandel var inte nödvändigtvis den huvudsakliga grunden för beviljandet av skyddet. Undersökningen visade att flera offer för människohandel i första hand ansökte om internationellt skydd och lade fram även andra grunder för det. Näst flest uppehållstillstånd beviljades av individuella mänskliga orsaker.

Bestämmelsen om uppehållstillstånd för offer för människohandel, som togs in i utlänningslagen 2006, tillämpades sällan. Antalet positiva beslut var 29. Offer för människohandel beviljades således uppehållstillstånd oftare av individuella mänskliga orsaker på grund av deras sårbara ställning än på basis av den särskilda bestämmelsen om offer för människohandel. Enligt undersökningen var tröskeln hög för en tolkning av att ett offer för människohandel befinner sig i en särskilt sårbar ställning.

Resultaten av undersökningen utnyttjas i statsrådets arbete mot människohandel

Diskrimineringsombudsmannen rekommenderar att lagstiftningen och tillämpningspraxisen ändras så att allt fler offer för människohandel uppfyller förutsättningarna för kontinuerligt uppehållstillstånd. Förutsättningarna för tillfälligt uppehållstillstånd bör ändras så att uppehållsrätten och andra rättigheter för offret för människohandel som målsägande i brottmål tryggas under hela straffprocessen. Dessutom bör olika myndigheter, domare och föredragande vid domstolarna, juridiska biträden samt företrädare för organisationer ges utbildning i särställningen för offer för människohandel.

Efter referensperioden har tillämpningspraxisen redan utvecklats: Migrationsverket gav hösten 2020 en anvisning som syftar till att främja en enhetlig tillämpning av utlänningslagen när det gäller offer för människohandel. Även handlingsplanen mot människohandel innehåller åtgärder i anslutning till detta.

Statsrådet har förbundit sig till arbetet mot människohandel, och utifrån resultaten av undersökningen bedöms eventuella fortsatta åtgärder. I regeringsprogrammet finns flera föresatser om effektivisering av arbetet mot människohandel. Målet är att kunna ge offren bättre hjälp, att kunna identifiera och avslöja människohandel i ett tidigare skede samt att realisera straffansvaret.

Riksdagens begäran om utredning i bakgrunden

Riksdagen har förutsatt att statsrådet utreder om det finns behov av att ändra lagstiftningen om grunderna för uppehållstillstånd för offer för människohandel. Till exempel har diskrimineringsombudsmannen tidigare fäst uppmärksamhet vid uppehållstillståndsförfaranden i fråga om offer för människohandel. Frågor som gäller uppehållstillstånd har lyfts fram också i samband med beredningen av statsrådets handlingsplan mot människohandel.

Diskrimineringsombudsmannen är en självständig och oberoende myndighet och även nationell rapportör om människohandel. Till den nationella rapportörens uppgifter hör att styra myndigheternas verksamhet, ge råd, främja utbildning och sammanställa utredningar. 

Ytterligare information:

Heini Kainulainen, forskare, diskrimineringsombudsmannens byrå, tfn 0295 666 821, heini.kainulainen@oikeus.fi
Anni Valovirta, överinspektör, diskrimineringsombudsmannens byrå, tfn 0295 666 819, anni.valovirta@oikeus.fi
Roope Jokinen, specialsakkunnig, inrikesministeriet, tfn 0295 488 362, roope.jokinen@intermin.fi
Olli Sorainen, regeringsråd, arbets- och näringsministeriet, tfn 0295 048 022, olli.sorainen@gov.fi