Kommissionen föreslår en gemensam modell för bemötande av instrumentalisering av migration

Europeiska kommissionen föreslog den 14 december en förordning om hantering av instrumentaliseringssituationer på migrations- och asylområdet. I och med förordningen tillhandahålls alla EU-länder möjligheten att i instrumentaliseringssituationer avvika från vissa rättsakter som gäller unionens asylförfarande, mottagande av asylsökande och återvändande. Statsrådet framförde sin ståndpunkt om förslaget i sin skrivelse till riksdagen den 17 februari.

Syftet med förslaget är att skapa en permanent rättslig ram för att hantera situationer med instrumentalisering av migration. Instrumentaliseringssituationer ska definieras i kodexen om Schengengränserna. I en sådan situation uppviglar ett land utanför EU människor att ta sig in i unionen genom att aktivt uppmuntra eller organisera deras rörelse via sitt eget territorium till den yttre gränsen.  Målet med denna verksamhet är att skapa instabilitet i unionen eller i något medlemsland.

Kommissionens förslag innehåller i praktiken samma åtgärder som ingick i det tidigare förslaget om provisoriska nödåtgärder till förmån för Lettland, Litauen och Polen. Genom åtgärderna kan man avvika från tre rättsakter som det fortfarande förhandlas om i unionen, dvs. förordningen om asylförfaranden samt det reviderade direktivet om mottagningsvillkor och det omarbetade återvändandedirektivet. 

1. Tidsfristen för registrering av asylansökningar kan förlängas upp till fyra veckor.
2. Det så kallade gränsförfarandet kan under vissa förutsättningar tillämpas på alla sökande. Det innebär att deras ansökan kan behandlas vid gränsen eller i närheten av den. 
3. De materiella mottagningsvillkoren kan begränsas till grundläggande behov, med vilka avses mat, vatten, kläder, tillräcklig hälso- och sjukvård och tillfällig inkvartering från och med ansökningsdagen.
4. EU:s återvändandedirektiv tillämpas inte i fråga om återvändandeförfarandet, utan beslut om förfarandet kan fattas nationellt.

Medlemsstaterna är inte skyldiga att införa åtgärderna, utan de kan enligt egen prövning begära denna möjlighet av kommissionen. De kan också av kommissionen begära stöd av andra medlemsstater i hanteringen av situationen.

Statsrådet understöder en tydlig rättslig ram

Statsrådet anser det vara viktigt att man inom EU anger tydliga rättsliga ramar som gäller asyl- och återvändandeförfarandet och mottagningsvillkoren och inom vilka medlemsstaterna kan agera i situationer med instrumentalisering. I varje fas av processen ska det vara klart vad som krävs av medlemsstaten och vilka rättigheter och skyldigheter asylsökandena har.

Statsrådet godkänner förslagen om vissa minimivillkor uppfylls. Statsrådet betonar att man även i situationer med instrumentalisering måste säkerställa att enskilda personer har möjlighet att ansöka om asyl. Ansökningarna ska prövas individuellt och sökandena ska ha tillgång till tillräckliga rättsmedel. 

Utsatta personers rättigheter och särskilda behov samt barnets bästa ska beaktas i alla skeden. De materiella mottagningsvillkoren ska täcka åtminstone de grundläggande behoven. Tagande i förvar ska vara en åtgärd som vidtas i sista hand, och principen om non-refoulement måste respekteras fullt ut.

Statsrådet betonar vikten av att vid sidan av undantagsåtgärderna fortsätta arbetet för att reformera det gemensamma asylsystemet. Systemet måste utvecklas på ett sätt som för medlemsstaterna möjliggör effektiva, proportionerliga och allt flexiblare metoder att svara på föränderliga situationer. Förhandlingarna kan vid behov fortsätta i olika takt när det gäller de olika förslagen. På längre sikt bör målet ändå vara att regleringen om alla krissituationer och exceptionella situationer som gäller migration är konsekvent och bildar en enhetlig helhet.

Förordningen förbättrar EU-ländernas beredskap

Bakgrunden till kommissionens förslag är i synnerhet de åtgärder som Belarus vidtog hösten 2021 och som riktades mot Polen, Lettland och Litauen. En motsvarande situation är möjlig också annanstans vid EU:s yttre gränser. Stater utanför EU kan försöka använda migration för att främja sina egna politiska mål och på så sätt rubba stabiliteten i EU och dess medlemsstater. 

Syftet med den föreslagna förordningen är att förbättra beredskapen. Målet är att förbättra medlemsstaternas möjligheter att hantera situationer med instrumentalisering av migration på ett mänskligt och ändamålsenligt sätt och med respekt för människovärdet.

EU försöker uppnå enighet om förordningen så snabbt som möjligt. Också en bredare politisk diskussion om sätten att svara på instrumentalisering av migration torde fortsätta intensivt i olika rådskonstellationer under början av 2022.

Ytterligare information:

Kukka Krüger, ledande sakkunnig, tfn 0295 488 270, [email protected]