Barn och ungdomar möter ofta diskriminering

Undersökningen Kuka ei kuulu joukkoon? riktade sig till barn och ungdomar i åldrarna 10-17 år i Finland. Undersökningen utfördes av Östra Finlands universitet och enligt deras utredningar kan vem som helst som anses vara annorlunda utsättas för diskriminering. Att anses som annorlunda kan exempelvis grunda sig på kronisk sjukdom, klädsel, utseende, hudfärg eller sexuell läggning.

Enlig deltagarna i undersökningen var de vanligaste formerna av diskriminering skällsord, osakligt beteende, utfrysning, fysiskt våld eller hot om våld. Med fysiskt våld avses t.ex. stenkastning, bitande och sexuellt våld. Ungefär en tredjedel av deltagarna i undersökningen berättade att de utsatts för någon slags diskriminering.

Diskrimineringen förekom oftast i skolorna, på gatorna och på Internet. Andra platser var t.ex. kommunikationsmedel och hobbyklubbar.

Oftast var det kända barn som diskriminerade. Personer som hör till en synlig minoritet (t.ex. personer med utländsk bakgrund eller handikappade) berättade att även barn och vuxna som de inte kände hade uppträtt osakligt eller hotfullt gentemot dem. I en del av de handikappades svar framkom det att diskriminering även förekommer hemma. Andelen kända vuxna som diskriminerar var hög i denna grupp.

Att bli utsatt för diskriminering väckte många slags negativa känslor hos barn och ungdomar, bl.a. rädsla för att gå till skolan och till och med självmordstankar. En liten del av dem som deltog i undersökningen berättade däremot att de blivit starkare på grund av sina erfarenheter av diskriminering och de definierade sig som "förkämpar för att vara annorlunda" som söker rum för mångfald genom att envist vara sig själva.

Personer tillhörande sexuella eller könsminoriteter har det värst

I en undersökning som utförts av Referenssi Oy kartlades genom en enkätundersökning erfarenheterna av diskriminering bland elever som hör till sexuella eller könsminoriteter i läroanstalter på andra stadiet (ca 661 deltagare). Av de ungdomar som deltog i undersökningen hade 36 procent personliga erfarenheter av diskriminering och 63 procent hade bevittnat mobbning och diskriminering av ifrågavarande minoriteter i sin skola. En tredjedel av de deltagande ansåg att man i deras skola talar om sexuella minoriteter i en positiv ton.

Diskrimineringen skedde bland annat i form av skällsord, utfrysning och fysiskt våld. Undersökningen visar att ungdomar som hör till sexuella eller könsminoriteter har det värre än andra minoritetsgrupper, vilka i allmänhet i princip har ett socialt stöd av den egna gruppen och sin familj. Ungdomarna upplevde inte diskriminering endast från enskilda elever eller lärare, utan även heteronormen i samhället upplevdes svår. Man upplevde att heteronormen gömde undan eller tonade ner människor som tillhör sexuella minoriteter.

Utslagning är den viktigaste frågan i det framtida Finland

Enlig inrikesministeriets kanslichef Ritva Viljanen är det viktigt att följa upp ämnet eftersom det när det gäller diskriminering av barn och ungdomar är fråga om ett mer övergripande fenomen än skolmobbning.

- Alla slags jämförelser och känslan av att vara annorlunda är vanliga i barns och ungdomars värld. Skolprojektet KIVA har visat sig användbart, men man måste även fästa uppmärksamheten vid den diskriminering som sker på fritiden. Tolerans börjar redan i barndomen; om rättigheten att diskriminera funnits i barndomen, är det lätt att den lever kvar i vuxen ålder. Undersökningar visar att diskriminering sker på offentliga platser och till och med av vuxna som man inte känner. Om de vuxna förser barnen med sådana handlingsmönster där man godkänner diskriminering och mobbning blir det lätt ett rättesnöre för barnets senare agerande, påpekar kanslichef Viljanen.

- Det är oroväckande att fler och fler barn i städerna riskerar att bli utslagna. Trots utvecklingsprojekt har skolmobbningen på det hela taget ökat. Ungdomsarbetslösheten fokuseras till städerna. I städerna är även antalet avhoppare fån skolan förhållandevis större än på landsbygden. Utslagning orsakar osäkerhet och en känsla av utanförskap och får rentav fysiska följder. Det kan även leda in ungdomar på brottslighet, konstaterar kanslichef Viljanen.

Kanslichef Ritva Viljanen poängterar att förebyggandet av diskriminering och mobbning av barn bör ha hög prioritet i samhället.

- Barn ska ha rätt till en trygg och lycklig barndom. Det är det viktigaste sättet att förhindra utslagning i det framtida Finland.

Rekommendationer för att minska diskrimineringen

Barnombudsmannen och minoritetsombudsmannen publicerade tisdagen den 15 mars gemensamma rekommendationer för att minska diskrimineringen av barn och ungdomar.

- Ensamhet och utanförskap skadar barnets välbefinnande. Därför är det varje vuxens och uppfostrares skyldighet att hjälpa och stöda barn som utsatts för diskriminering. Uppfostraren är alltid ett exempel på hur man bemöter den eller det som är annorlunda, påminner barnombudsman Maria Kaisa Aula.

- För att förebygga diskriminering behövs värde- och attitydfostran samt mer vardaglig information om olika minoriteter för såväl barn och ungdomar som vuxna. Det är viktigt att skol- och fritidsverksamheten stöder verksamheten i gemensamma grupper mellan olika barn, framhäver barnombudsman Aula.

Material på Internet (på finska):

Undersökningen Kuka ei kuulu joukkoon?: www.intermin.fi/publikation/362010,Diskrimineringsutredning 2010: www.intermin.fi/publikation/112011, Barnombudsmannens och minoritetsombudsmannens rekommendationer: www.lapsiasia.fi

Mer information: kanslichef, Ritva Viljanen, 071 878 0171, barnombudsman Maria Kaisa Aula, 09 160 73985, Elina Nivala, Östra Finlands universitet, 040 355 2639, Kari Huotari, Referenssi Oy, 045 327 6814