Minskat våld mot barn

Polisyrkeshögskolans pressmeddelande 25.6.2014

Enligt en undersökning utförd av Polisyrkeshögskolan i samarbete med Ungdomsforskningssällskapet upplever dagens barn och unga mindre våld än sina jämnåriga för sex år sedan. De utsätts ändå fortfarande för våld såväl i hemmet, i skolan och i samband med fritidssysselsättningar som via nätet.

Undersökningen som går under namnet barnofferundersökningen genomfördes hösten 2013 som en enkät bland barn i sjätte och nionde årskursen. Enkäten besvarades av 11 364 barn runt om i Finland. Det var fråga om ett representativt sampel av alla finsk- och svenskspråkiga sjätte- och niondeklassister i hela landet. Den föregående undersökningen gjordes 2008 och beträffande niondeklassisterna finns det jämförelsematerial sedan 1988.

En positiv helhetsutveckling

Som helhet betraktat har barns och ungas upplevelser av våld minskat, men utvecklingstrenden varierar beroende på typen av våld. Kroppsagan har exempelvis minskat, utsättningen för rån är oförändrad och stölderna har till och med ökat.

Uppgifterna i enkäten om hur brottsligheten utvecklats stämmer inte nödvändigtvis överens med de brott som kommit till polisens kännedom. Exempelvis har antalet sexualbrott mot barn som polisen fått reda på ökat under de senaste åren, men någon motsvarande trend syns inte i enkätmaterialet.

– Det här tyder på att brotten allt oftare kommer till myndigheternas kännedom, även om de inte i sig har ökat, bedömer forskaren Monica Fagerlund.

I barnofferundersökningen utreddes också för första gången våld mot barn i samband med organiserad fritidsverksamhet.

– Våld som barn och unga utsätts för i samband med fritidsverksamhet är för det mesta psykiskt, men också fysiskt och sexuellt våld förekommer, berättar forskaren Marja Peltola vid Ungdomsforskningssällskapet.

Våld från en handledares eller tränares sida riktar sig främst mot pojkar. Även barn med utländsk bakgrund utsätts oftare än andra för våld i sina fritidssysselsättningar.

Kroppslig aga fortsätter att minska

Kroppslig aga som barn utsätts för av sina föräldrar minskade betydligt från 1988 till 2008, och utvecklingen mot det bättre har fortsatt.

– Det ser ut som om det har skett en viktig förändring i inställningen till kroppslig aga, och det syns utom i attitydenkäter bland vuxna också direkt i barnens och ungdomarnas upplevelser. Exempelvis har andelen barn som har luggats sjunkit till omkring hälften på sex år, säger Fagerlund.

Fortfarande har flera än var femte niondeklassist upplevt lindrigt fysiskt våld från föräldrarnas sida. Psykiskt våld såsom vägran att tala, utskällningar eller hot om våld har nästan hälften av alla niondeklassister och flera än var fjärde sjätteklassist upplevt.

Den ökade internetanvändningen har inte lett till flera offererfarenheter

Våld i samband med internet och mobiltelefoner består enligt undersökningen mest av mobbning med textmeddelanden och ryktesspridning på internet. Det här är också åldersbundet, för under det år som föregick enkäten hade en dubbelt så stor andel niondeklassister jämfört med sjätteklassisterna exempelvis upplevt ryktesspridning på internet.

Sexuella trakasserier blir vanligare i högstadieåldern, och de är dessutom klart differentierade enligt kön. Av flickorna i nionde årskursen berättar flera än var femte och av pojkarna 3 procent att de på nätet blivit ombedda av någon okänd person att skicka sexiga bilder. Sammantaget kan man inte se någon ökning av trakasserier och mobbning via nätet och mobilen jämfört med 2008.

– Resultatet kan anses överraskande, även om motsvarande har noterats också i USA, där forskare lade märke till att sexuella förslag via nätet hade minskat under 2000-talet, påpekar Monica Fagerlund.

Fagerlund anser att det är möjligt att medan riskerna har ökat med den utbredda nätanvändningen har också barnens och föräldrarnas medvetenhet om farorna samt förmåga att agera förbyggande klart ökat.

Man berättar om våld för kamraterna, inte för myndigheterna

I undersökningen utreddes också vilka stödnät barn och unga har. Över 90 procent uppgav att de har en vän vilken de kan anförtro sig åt. En lika stor andel kan också diskutera sina angelägenheter med föräldrarna, även om problemen i samtalskontakten ökar i högstadieåldern.

Bara några få av dem som har upplevt exempelvis trakasserier, mobbning eller förföljelse via mobilen eller nätet har berättat om det inträffade med någon myndighet. Kamraternas roll framhävdes däremot alltmer när det gällde upplevelser som uppfyllde kännetecknen på sexuellt utnyttjande. Dessutom är det en stor del barn och unga som aldrig berättar om våldsupplevelser för någon.

– Den vanligaste orsaken att inte berätta var att de inte tyckte att det skedda var något allvarligt. Kvar blir ändå en grupp barn och unga som inte har vågat berätta om sina upplevelser, eller som exempelvis upplevde att berättandet inte skulle vara till någon hjälp, berättar Marja Peltola.

Forskarna bakom undersökningen efterlyser utöver föräldrarnas ansvar också en förbättring av tillgängligheten till pålitliga professionella instanser som barnen och de unga känner till, för att de inte ska bli ensamma om sina våldsupplevelser.

Forskningsrapporterna går att beställa i tryckt version och går att läsa som nätpublikation på adressen www.polamk.fi/julkaisusarjat (på finska).