Utredning: Kriminalitetens utveckling kräver att polisen får effektivare metoder för kriminalunderrättelseinhämtning

En oberoende utredning om utvecklingsbehoven inom polisens kriminalunderrättelseinhämtning rekommenderar reformer av lagstiftningen. Polisen behöver mer precisa metoder i kriminalunderrättelseinhämtningen för att bekämpa allvarlig och organiserad brottslighet och gängkriminalitet. Utredare var professorn i straff- och processrätt Matti Tolvanen.

I utredningen granskas nuläget, lagstiftningen och utvecklingsbehoven i fråga om polisens kriminalunderrättelseinhämtning. 

Med kriminalunderrättelseinhämtning avses polisens ledda och planmässiga informationsinhämtning om brottslighet. Det är genom kriminalunderrättelseinhämtning som polisen samlar, behandlar och analyserar information om brottslighet i större utsträckning än enskilda, namngivna kriminella handlingar. Det är fråga om att skapa en lägesbild utan fast koppling till ett visst brott eller en viss brottstyp.

Kriminalunderrättelseinhämtning hjälper myndigheter som deltar i förebyggandet och avslöjandet av brott att klara av de uppgifter som de ålagts i lagen. Kriminalunderrättelseinhämtning är dessutom till nytta för beslutsfattandet, den strategiska och taktiska planeringen, styrningen, resursfördelningen och uppställningen av prioriteringar vid polisen och ledningen vid andra myndigheter som bekämpar brott.

I nuläget har kriminalunderrättelseinhämtning inte definierats i lagstiftningen, och Finland har ingen egen lag om kriminalunderrättelseinhämtning. Enligt utredningen bör en definition av kriminalunderrättelseinhämtning skrivas in i polislagen och lagstiftningen behöver ses över.

Behandling och analys av information har en nyckelställning

Brott avslöjas och utreds hela tiden allt mer genom att analysverksamheten utvecklas. Uppgifterna ska samköras och analyseras. Även nutida fenomen, såsom hybrid- och cyberhot, kräver detta.

Enligt utredningen bör polisens rätt att behandla personuppgifter utvecklas. Miniminivån är att polisen vid kriminalunderrättelseinhämtning och analys alltid ska kunna behandla, kombinera och analysera all information som polisen redan har. 

Personuppgiftslagen för polisen bör preciseras så att polisen får behandla personuppgifter för att skapa en lägesbild av verksamhet som utgör ett allvarligt hot mot den inre säkerheten. I lagen bör det bli möjligt att ange skyddet av den inre säkerheten som grund för behandlingen av personuppgifter. Lagändringarna gör det möjligt för polisen att sköta sina lagstadgade uppgifter på ett bättre sätt.

I det dagliga polisarbetet samlas det mycket information som påverkar lägesbilden över brottsligheten. Enligt utredningen bör det finnas mera detaljerade föreskrifter om lagring, förvaring och analys av uppgifter. Enligt utredningen finns det anledning att överväga att ge polisen befogenhet att analysera och använda sådan överskottsinformation som polisen har fått genom informationsinhämtning för att förhindra och utreda brott för att skapa en lägesbild.

I bedömningen av hot behövs myndighetssamarbete

I utredningen betonas myndighetssamarbetet i bedömningen av hot. I bestämmelserna bör man förtydliga polisens rätt att lämna ut uppgifter till andra myndigheter och andra myndigheters rätt att lämna ut uppgifter till polisen för en bedömning behovet att göra en hotbedömning.

Samtidigt finns det anledning att utreda behovet av att precisera polisens rätt att informera potentiella brottsoffer om att det finns en risk att de kan utsättas för brott. Enligt utredaren kan detta gälla till exempel grova bedrägerier.

Brott som allvarligt hotar den inre säkerheten som grund för att inhämta information

I utredningen föreslås att skyddet för den inre säkerheten ska fogas till polislagen som en uppgift för polisen. 

Enligt utredningen bör polisens befogenheter preciseras så att de omfattar förhindrande av förberedelse till brott. I utredningen föreslås att förutsättningarna för att använda polisens hemliga metoder för informationsinhämtning ska utvidgas till att gälla skydd mot brott som utgör ett allvarligt hot mot den inre säkerheten. Genom ändringsförslaget uppstår inget behov av att ingripa i skyddet av förtroliga meddelanden.

Lagen kan i likhet med bestämmelserna om civil underrättelseverksamhet definiera de brottshot som allvarligt hotar den inre säkerheten. Sådana hot är åtminstone yrkesmässig och organiserad brottslighet, gränsöverskridande brottslighet, gängkriminalitet och omfattande brottslighet som utnyttjar datanät.

I utredningen föreslås att förundersökningsskyldigheten ska lättas upp 

Enligt utredningen ska förundersökningsskyldigheten vara utgångspunkt även i fortsättningen men i vissa situationer bör förundersökningsskyldigheten lättas upp. Skyldigheten att motivera beslut om begränsning kan lättas upp så att beslutet motiveras i detalj närmast när målsägandens intresse kräver det. I nuläget kan en förundersökning begränsas till exempel när brottet är ringa, förövaren är minderårig eller det inte finns tillräckliga bevis att tillgå i förundersökningen.

Mer information:
Matti Tolvanen, professor, utredare, tfn 050 550 8092 [email protected]
Marko Meriniemi, lagstiftningsråd, tfn 0295 488 561, [email protected]