Myndigheternas informationsutbyte i anslutning till familje- och barnadråp ska förbättras

Inrikesministeriet har i dag tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att klarlägga informationsutbytet mellan myndigheterna i anslutning till familje- och barnadråp. Arbetsgruppen har till uppgift att utreda vilka faktorer i den tillämpliga lagstiftningen som hindrar och vilka som möjliggör informationsutbytet mellan myndigheterna. Arbetsgruppen ska också lägga fram förslag till lösningar om hur informationsutbytet kan förbättras.

Med informationsutbyte avses åtminstone rätten att få, behandla och lämna ut uppgifter. Ofta framförs det att t.ex. sekretessbestämmelserna är en orsak till att informatiosutbytet inte fungerar mellan myndigheterna. Det förekommer också skillnader i tolkningen av bestämmelserna och deras inbördes förhållanden. Målet är att förbättra informationsutbytet mellan myndigheterna med fokus på i synnerhet förebyggandet av familje- och barnadråp.

Ministergruppen för den inre säkerheten beslutade på hösten om åtgärder för att förebygga familje- och barnadråp. En genomförandeplan gällande detta godkändes vid ministergruppens möte i oktober. En av åtgärderna i planen är att tillsätta den arbetsgrupp som nämns ovan. Arbetsgruppens mandattid är den 4 mars 2013 till den 31 december 2013.

Kunden förmår inte alltid söka hjälp

Inrikesministeriet lät i fjol göra en utredning av bakgrunden till de familje- och barnadråp som begåtts i Finland under 2003–2012. I den konstateras det att lagstiftningen bör utvecklas så att den stöder multiprofessionellt samarbete (bl.a. polisen, social- och hälsovården, organisationer) och att särskilt sekretessbestämmelserna ska tas upp för närmare granskning. Samarbetet mellan myndigheterna accentueras allt mer i dagens samhälle då resurserna minskar och problemen koncentreras.

Enligt utredningen ska myndigheterna inte bara vidta nödvändiga åtgärder utan också handla på eget initiativ och erbjuda åtgärder till stöd för familjerna, samarbeta och förmedla information till andra myndigheter. Ett fungerande myndighetssamarbete betjänar kundernas behov på ett mångsidigt sätt eftersom de inte själva behöver vända sig till flera olika myndigheter för att få den hjälp de behöver.

Kunderna kan själva som t.ex. våldsoffer vara oförmögna att söka sig till alla de tjänster som de är i behov av. I sådana fall är det ytterst viktigt att man både i den akuta situationen och på längre sikt kan reagera i rätt tid utgående från rätt realtida information och med ett övergripande utnyttjande av olika myndigheters handlingsmöjligheter.

Lagstiftningen bör motsvara de nya verksamhetsmodellerna

Samarbetet mellan myndigheter och olika yrkesgrupper har ökat under de senaste årtiondena. Man har så småningom börjat övergå från ett systembaserat och sektorbundet tillhandahållande av tjänster till ett förfarande som i allt högre grad beaktar kundens behov. Samarbetet mellan myndigheterna har konstaterats vara mycket effektivt t.ex. inom det så kallade MARAK-projektet, som hjälper personer som t.ex. utsatts för eller hotas av grovt våld i närrelationer.

I och med det ökade myndighetssamarbetet bör också lagstiftningen svara mot de nya verksamhetsmodeller som förändringarna i samhället för med sig. I fråga om samarbete av detta slag gäller informationsutbytet mellan myndigheterna särskilt känsliga personuppgifter, som i regel är sekretessbelagda.

Arbetsgruppens medlemmar
Ordförande: Pentti Saira, polisdirektör, inrikesministeriet

Medlemmar
Pekka Asikainen, biträdande chef, Kyrkostyrelsen
Marita Höök, överinspektör, Dataombudsmannens byrå
Heidi Kankainen, polisinspektör, inrikesministeriet
Ritva Karinsalo, verkställande direktör, Förbundet för mödra- och skyddshem
Marja-Riitta Kilponen, planerare, Social- och hälsovårdsverket i Helsingfors
Heidi Manns-Haatanen, regeringssekreterare, social- och hälsovårdsministeriet
Immo Parviainen, kulturråd, undervisnings- och kulturministeriet
Tero Seppänen, biträdanden polischef, polisinrättningen i Päijänne-Tavastland
Vesa Tikkala, polisinspektör, Polisstyrelsen

Suppleanter
Pia Holm, polisinspektör, Polisstyrelsen
Heikki Huhtiniemi, överinspektör, Dataombudsmannens byrå
Sari Laaksonen, utvecklingschef, Förbundet för mödra- och skyddshem
Olli Salin, chef för social- och krisjouren, Social- och hälsovårdsverket i Helsingfors
Pälvi Suokas, kriminalkommissarie, polisinrättningen i Päijänne-Tavastland

Arbetsgruppens tekniska sekreterare:
Sini Kallonen, avdelningssekreterare, inrikesministeriet

Permanenta sakkunniga:
Tiina Nuutinen, överinspektör, inrikesministeriet
Anna-Riitta Wallin, lagstiftningsråd, justitieministeriet

Arbetsgruppens medlem Heidi Kankainen från inrikesministeriets polisavdelning fungerar som arbetsgruppens sekreterare.

Ytterligare upplysningar: Pentti Saira, polisdirektör, 0400 210 463