Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Undersökning om samlade effekter av ändringarna i utlänningslagen

Forskningsprojektet utredde vilka samlade effekter ändringarna i utlänningslagen och tillämpningspraxis har haft för personer som sökt och beviljats internationellt skydd. Undersökningen begränsades till ändringar som godkändes eller trädde i kraft under regeringsperioden 2015–2019. Den visar att lagändringarna, som gjordes för att effektivisera asylprocessen, också har försvagat de sökandes ställning.

I och med lagändringarna har det blivit vanligare att en person inte beviljas asyl eller annat uppehållstillstånd. Eftersom alla inte i den situationen lämnar landet och inte nödvändigtvis kan avlägsnas genom myndighetsåtgärder har det uppstått olika grupper av förlorare. Vissa ändringar i asylförfarandet verkar också ha ökat behovet av ändringssökande och förnyade ansökningar. Lagändringarna har alltså delvis gett motsatta resultat än vad som eftersträvades med dem. Samtidigt har utlänningslagen som helhet blivit svårare att greppa.

Undersökningen fokuserade särskilt på lagändringarnas samlade effekt för tillgodoseendet av barnets bästa. Barnens ställning förbättrades på många sätt under granskningsperioden. Förbättringarna gällde dock i huvudsak ensamkommande barn, medan ställningen för barn som kommer med sina familjer ägnats mindre uppmärksamhet. Därför har förbättringarna inte till fullo förebyggt de allmänna ändringarnas negativa konsekvenser för barn.

Som slutledning rekommenderar forskarna att följande åtgärder vidtas:

1. Kartlägga möjligheten för personer som saknar uppehållstillstånd att få uppehållstillstånd på andra grunder än internationellt skydd.
2. Justera förutsättningarna för beviljande av främlingspass.
3. Trygga stabiliteten och kontinuiteten i barnets livssituation när beslut fattas om barnets fortsatta uppehållstillstånd.
4. Trygga lika rätt till familjeåterförening för alla som beviljats internationellt skydd.
5. Trygga barnets bästa vid familjeåterförening.
6. Ta större hänsyn till de sökandes sårbarhet.
7. Utveckla bedömningen av konsekvenserna för de grundläggande och mänskliga rättigheterna och för barnen.
8. Trygga de centrala aktörernas, i synnerhet Migrationsverkets, rättshjälpsbyråernas och förvaltningsdomstolarnas, finansiering.
9. Öka den grundläggande och kompletterande utbildningen på området. 
10. Bedöma behovet av en totalreform av utlänningslagen.

Målet var att få en helhetsbild av läget

I fråga om internationellt skydd har de senaste årens ändringar i utlänningslagen beretts som flera separata projekt vid inrikesministeriet och justitieministeriet. Under granskningsperioden skärptes förutsättningarna för familjeåterförening, besvärstiderna förkortades och förutsättningarna för behandling av förnyade ansökningar preciserades. Finlands egen nationella tillståndskategori, humanitärt skydd, slopades.

Enligt statsminister Marins regeringsprogram ska det utredas hur ändringarna i utlänningslagen tillsammans med tillämpningspraxis inverkar på rättssäkerheten. Målet med undersökningen var att få en helhetsbild av läget och generera åtgärdsrekommendationer med motiveringar.

Undersökningen genomfördes genom att kombinera juridik med utgångspunkt i grundläggande och mänskliga rättigheter, diskursanalys, intervjuer och statistisk analys. Forskarna gick igenom förutom de centrala regeringspropositionerna också bl.a. lagberedningsmaterial, domstolsbeslut och myndigheternas interna instruktioner. Dessutom intervjuades personer som i sitt arbete har att göra med asylprocessen, asylsökande eller flyktingar samt sakkunniga som i sitt arbete följer ändringar i det internationella skyddets juridiska och administrativa förfaranden.

I forskargruppen ingick sakkunniga från Åbo Akademi, Åbo universitet, Europeiska institutet för kriminalpolitik och Migrationsinstitutet. Forskningsrapporten ingår i verkställigheten av statsrådets utrednings- och forskningsplan 2020.

Mer information: professor Elina Pirjatanniemi, Åbo Akademi, tfn 050 401 3735, elina.pirjatanniemi@abo.fi

Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt.