Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Undersökning: Kompletterande migrationsvägar är ett sätt att förena humanitär och kompetensbaserad migration

I ett forskningsprojekt som beställts av statsrådet har utretts vilka kompletterande migrationsvägar det finns för personer som är i behov av internationellt skydd. Särskilt fokus lades på arbets- och studiebaserade vägar. Antalet program för kompletterande vägar ökar i snabb takt, och dessa har potential att tillgodose behoven hos såväl människor i behov av skydd som mottagarsamhällen.

Kompletterande vägar ger människor i behov av internationellt skydd en laglig och trygg väg till ett land som kan tillgodose deras behov av skydd. Migrationsvägarna kallas kompletterande, eftersom de inte ersätter kvotflyktingsystemen i olika länder utan kompletterar dem.

De arbets- och studiebaserade kompletterande vägarna är rekryteringskanaler och stipendieprogram som skapats för personer i behov av skydd och som gör det möjligt för dem att komma in i mottagarlandet som arbetstagare och studerande, inte som asylsökande eller kvotflyktingar.

En internationell jämförelse inom undersökningen visade att arbets- eller studiebaserade kompletterande vägar ännu inte är en tydligt etablerad praxis globalt sett, utan att det hittills rör sig om en rad olika program och pilotförsök.

Kompletterande vägar är ett snabbt växande fenomen

I programmen för arbets- och studiebaserade kompletterande vägar används i regel vanliga visum och uppehållstillstånd som utfärdas utifrån arbete eller studier. Den särskilda situationen för experter som behöver internationellt skydd, till exempel svårighet att skaffa alla dokument som normalt krävs, har dock beaktats genom att stöd erbjuds under de olika skedena av ansökningsprocessen och genom att lättnader görs i fråga om kriterierna och avgifterna för inresan.

Undersökningen visade att arbetsmarknaden, högskolorna och civilsamhällesorganisationerna spelar en central roll i de nuvarande vägarna. Tills vidare finns det fler studiebaserade program än arbetsbaserade program.

Antalet program för kompletterande vägar ökar i snabb takt, men deras kapacitet är tills vidare förhållandevis anspråkslös. Programmen har stor potential att tillgodose behoven hos såväl människor i behov av skydd som mottagarsamhällen. De kan dock inte ersätta kvotflyktingprogrammen, eftersom de människor som kommer via de kompletterande vägarna inte i första hand väljs ut utifrån deras utsatta ställning.

Undersökningen bidrar till att bedöma vilka möjligheter som kompletterande vägar erbjuder

Bland annat FN:s flyktingorgan UNHCR har under de senaste åren betonat utveckling av kompletterande vägar för att ta itu med flyktingsituationen. Intresset för att utveckla vägar stärks också av det ökade behovet av arbetskraft och den åldrande befolkningen i många utvecklade länder. Den information som samlas in i undersökningen bidrar till att förstå de kompletterande vägarnas karaktär och roll i migrationspolitiken.

För undersökningen intervjuades representanter för internationella expertorganisationer i migrationsfrågor och experter som arbetar med enskilda arbets- eller studiebaserade program i olika länder. Forskarna organiserade också en expertpanel och ett webbinarium som behandlade temat kompletterande vägar samt deltog i internationella distansevenemang kring temat.

Forskargruppen bestod av experter från Stiftelsen för Rehabilitering, Oxford Research AB och Migrationsinstitutet. Dessutom medverkade Dr. Joanne van Selm, självständig konsult som specialiserat sig på migrations- och flyktingfrågor.

Utredningen ingår i verkställandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan 2021. Forskningsrapporten är skriven på engelska så att även andra länder kan dra nytta av den framtagna informationen.

Mer information:

Sirkku Varjonen, specialforskare, Stiftelsen för Rehabilitering, tfn 044 781 3141, [email protected]

Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt.