Ny anvisning hjälper social- och hälsovårdspersonal att identifiera offer för människohandel
Social- och hälsovårdspersonal befinner sig i en nyckelposition när det gäller att identifiera offer för människohandel. En ny anvisning hjälper dem att känna igen tecken på människohandel och att välja rätt ord i det känsliga mötet med patienten eller klienten. Anvisningen ger dem som jobbar inom området råd för hänvisning av offer vidare till fortsatt vård och till exempel för hur man ska gå vidare vid misstanke om brott. Offret har rätt till hjälp oberoende av om hen har en hemkommun eller inte.
Det finns många tecken som kan tyda på människohandel
Att identifiera offer för människohandel är svårt, eftersom det ständigt utvecklas nya former av människohandel. Människohandel och försök till människohandel är straffbart enligt strafflagen. De fall av människohandel som hittills uppdagats i Finland har varit bland annat arbetsrelaterad människohandel, människohandel i anslutning till sexuellt utnyttjande samt tvångsäktenskap. Typiskt vid människohandel är att offret befinner sig i underordnad beroendeställning i förhållande till en utomstående person, som bestämmer över hens liv. Människohandel traumatiserar offret djupt, och offret kan lida av olika hälsoproblem, skam- och skuldkänslor och rädsla. Enligt lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel samt EU:s människohandelsdirektiv har offer för människohandel en särställning som hjälp- och stödbehövande.
Offer för människohandel kan lida av flera obehandlade kroniska sjukdomar eller skador, svagt allmäntillstånd, alkohol- och drogberoende eller annan beroendeproblematik eller problem med den sexuella och reproduktiva hälsan. Ett offer för människohandel kan råka ut för olyckor eller misshandel ovanligt ofta. Psykisk ohälsa och traumatiska upplevelser är ofta förekommande hos offren. Offren har ofta problem med sociala relationer och kan vara isolerade. Unga offer för människohandel kan ha problem i skolan.
Vid ett mottagningsbesök kan den som arbetar inom social- och hälsovården känna igen ett offer för människohandel bland annat på att personens problem inte motsvarar det som hen eller hens följeslagare berättar eller att personen har sökt sig till vård i ett sent skede. Att en person kommer in upprepade gånger för liknande problem, upprepade aborter, tester för könssjukdomar, infektioner, sår eller brännskador kan också vara tecken på människohandel. Att en person verkar skygg och rädd och ofta byter adress är också tecken som social- och hälsovårdspersonalen bör vara uppmärksam på.
Väsentligt att bygga upp förtroende
Det är viktigt att personalen försöker göra situationen på mottagningen trygg och förtroendeingivande. Då är det också lättare att hänvisa offer för människohandel vidare till de tjänster och den vård som hen behöver.
Eftersom den som utnyttjar offret kan vara med som följeslagare på mottagningen, kan personalen komma överens om praxis som gör att man i regel kan träffa patienten eller klienten utan följeslagare. Det är bra att alltid påminna om tystnadsplikten.
För offer för människohandel finns ett hjälpsystem i anslutning till Migrationsverket. Hjälpsystemet tillhandahåller råd och handledning i frågor som gäller människohandel. Det går att kontakta rådgivningstelefonen (+358 295 463 177) dygnet runt. Via hjälpsystemet erbjuds också social- och hälsovårdstjänster, tolk- och översättningstjänster och rättshjälp. Offren kan också få tryggt boende och mottagningspenning eller utkomststöd. Hemkommunen är skyldig att ordna tjänsterna för offer för människohandel som bor i kommunen. Hjälpsystemet svarar för ordnandet av tjänster för personer utan hemkommun.
Vid behov förs brottsmisstanke vidare
Patientens vård och patientens bästa kommer alltid i första hand. I anvisningen rekommenderas att misstanke om brott förmedlas vidare i samarbete med patienten och med hens samtycke. Yrkesutbildade personer inom socialvården och hälso- och sjukvården har rätt att anmäla om hot mot någons liv och hälsa. Alla har allmän anmälningsplikt om ett pågående människohandelsbrott.
Anvisningarna för identifiering av offer för människohandel i ett tidigt skede publicerades den 23 januari i Helsingfors. Anvisningarna har utarbetats genom ett multiprofessionellt samarbete och inom ramen för projektet Ihmiskaupan uhrien terveydenhoito ja hyvinvointi Suomessa (Hälsovård och välbefinnande för offer för människohandel i Finland), som letts av Internationella migrationsorganisationen (IOM). Projektet är ett led i genomförandet av statsrådets handlingsplan mot människohandel.
Ytterligare information:
Jaana Sipilä, projektkoordinator, Internationella migrationsorganisationen, tfn 050 414 0803 (anvisningarna för social- och hälsovårdspersonal)
Pirjo Lillsunde, konsultativ tjänsteman, SHM, tfn 0295 163 177 (främjande av säkerhet samt bekämpning av människohandel och våld inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde)
Veli-Pekka Rautava, ledande sakkunnig, samordnare av arbetet mot människohandel, inrikesministeriet
tfn 0295 488 597 (arbetet mot människohandel i Finland)