Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Studie: Stormakterna moderniserar sina kärnvapen

Kärnvapnen har återvänt till världspolitikens centrum, konstateras det i en färsk rapport från Utrikespolitiska institutet. Skramlet med kärnvapen har fått större betydelse på grund av den skärpta maktkampen mellan stormakterna, regionala spänningar och den tekniska utvecklingen. Det är emellertid inte fråga om en återgång till motsättningen mellan Förenta staterna och Ryssland, som under kalla kriget. Dagens kärnvapenpolitiska värld är mer multipolär än förr.

I studien granskas kärnvapnens avskräckande betydelse med tanke på Europas säkerhet. De viktigaste kärnvapenmakterna i vår del av världen – Förenta staterna, Ryssland, Storbritannien och Frankrike – håller fast vid sina kärnvapen och moderniserar sin strategiska kapacitet. Kärnvapnens avskräckande effekt har också förblivit en hörnsten i Natos militära kollektiva försvar.

Samtidigt som kärnvapnens betydelse växer, har kärnvapenkontrollen hamnat i en återvändsgränd. INF-avtalet begravdes slutgiltigt sommaren 2019 och framtiden för START-avtalet, som löper ut 2021, ligger i vågskålen. Förenta staterna och Ryssland har motstridiga intressen och det kan inverka negativt på relationen mellan länderna.

Nordeuropas säkerhet påverkas av den tilltagande maktkampen mellan stormakterna och av hotet från kärnvapen som vi har här igen. Regionen har två strategiska brännpunkter.

Nordkalotten är viktig både för Nato och för Ryssland. När Nato blickar mot Nordatlanten är Ryssland särskilt inriktat på Kolahalvön, där en stor del av landets kärnvapenarsenal är placerad. Östersjöns västliga försvarssystem utgörs å sin sida både av Natos kollektiva försvar och av nationella försvarslösningar i regionens länder. Finland och Sverige är allt kraftigare engagerade i Östersjöregionens västliga försvarssystem.

De nordeuropeiska ländernas inflytande på konventionssystemet för kärnvapenkontroll är ytterst begränsat. Trots det har Finland skäl att stärka sin kompetens på området, både inom forskningen, på organisationsfältet och inom statsförvaltningen.  

Publikationen har utarbetats inom ramen för genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2018.

Ytterligare information: Matti Pesu, forskare, Utrikespolitiska institutet, tfn 050 355 8845, matti.pesu(at)fiia.fi.