Forskare efterlyser utbildning i likabehandling för tränare och idrottslärare

Undersökningen "Yhteiset kentät?" (ung. "Gemensamma plan?") grundar sig på intervjuer med flera olika aktörer. I rapporten undersöks hindren för att delta i idrottshobbyer som unga som tillhör minoriteter upplever. Dessutom lyfter undersökningen fram frågan om vems uppgift det är att ingripa i minoritetsdiskriminering inom idrott.

Enligt undersökningen utgör de negativa attityderna som råder i idrottsföreningarna ett större hinder för att delta än till exempel svaga språkkunskaper. Dessutom kan en begåvad idrottares intresse slockna på grund av ett dåligt mottagande i föreningen. Sexuella och könsminoriteter utsätts för direkt diskriminering samt nedvärderande och kränkande beteende. Enligt forskarna når inte heller föreningarnas information ungdomarna med minoritetsbakgrund tillräckligt bra. Å andra sidan hänvisar undersökningen också till intervjuer med romska ungdomar och konstaterar att deltagandet av olika kön till ledd idrottsverksamhet också kan vara en kulturell fråga.

I undersökningen "Seksuaali- ja sukupuolivähemmistöjen syrjintä liikunnan ja urheilun parissa" (ung. "Diskriminering av sexuella minoriteter och könsminoriteter inom motion och idrott") utvärderas hur allmänt förekommande diskriminering av personer som tillhör sexuella och könsminoriteter är inom tävlingsidrott och fritidsmotion samt under skolornas idrottslektioner. Totalt 419 ungdomar och vuxna som tillhör sexuella och könsminoriteter svarade på enkäten.

Undersökningen visar att de vanligaste formerna av diskriminerande beteende är undvikande, respektlös behandling och ett sådant beteende med vilket man vill visa att en motionerare som tillhör en sexuell eller könsminoritet inte är lika intelligent som diskrimineraren själv. En del av dem som svarade på enkäten hade haft tankar eller planer på att skada sig själv eller begå självmord på grund av diskriminering de utsatts för inom idrott. Flera av dem som deltog i undersökningen upplevde också i viss mån rädsla över att delta i träningarna, övervägde att sluta med en idrottsgren och byta tränare eller lag.

Kultur- och idrottsminister Paavo Arhinmäki konstaterar att idrottsinstruktörerna och tränarna har en central roll i minskningen av diskriminering.

"Enligt forskarna är det viktigt med utbildning i likabehandling. Idrottslärare och tränare ska vara redo att möta idrottare och elever som tillhör minoriteter samt ingripa i diskriminering. Principen om likabehandling ska bli praxis. Denna information ska nu spridas till idrottsföreningarna", anser minister Arhinmäki.

Närmare information:

Undersökningen Yhteiset kentät? (ung. Gemensamma plan?): Pekka Junkala och Kirsi Lallukka, 040 822 8310
Undersökningen Seksuaali- ja sukupuolivähemmistöjen syrjintä liikunnan ja urheilun parissa (ung. Diskriminering av sexuella minoriteter och könsminoriteter inom motion och idrott): universitetsforskare Marja Kokkonen, Jyväskylä universitet, tfn 040 805 3954
Inrikesministeriets projekt Likabehandling först och främst: projektkoordinator Katriina Nousiainen, 071 878 8290
Statens idrottsråd, generalsekreterare Minna Paajanen, 09 1607 7276 (efter den 7 maj 029 533 0239)
Undervisnings- och kulturministeriet/idrottsenheten, kultursekreterare Satu Heikkinen, 09 16077344 (efter den 7 maj 029 533 102)

Rapporterna på webben: www.intermin.fi/publikationer, www.yhdenvertaisuus.fi
Undersökningen Seksuaali- ja sukupuolivähemmistöjen syrjintä liikunnan ja urheilun parissa (ung. Diskriminering av sexuella minoriteter och könsminoriteter inom motion och idrott, på finska): www.minedu.fi/OPM/Liikunta/valtion_liikuntaneuvosto/julkaisut/?lang=fi