Myndigheternas informationsutbyte i anslutning till förebyggande av familjedråp måste förenklas
Myndigheternas informationsutbyte i anslutning till förebyggande av familjedråp och familjevåld måste förenklas och lagstiftningen förtydligas. Man måste ingripa i de problem som hänför sig till tolkningen av både de bestämmelser som gäller att få och de som gäller att lämna ut uppgifter. Det anser den arbetsgrupp som hade till uppgift att klarlägga informationsutbytet mellan myndigheterna i anslutning till familje- och barnadråp. Arbetsgruppen överlämnade i dag sin rapport till inrikesminister Päivi Räsänen.
Lagstiftningen bör bl.a. utvecklas så att myndigheterna och andra motsvarande serviceproducenter trots sekretessbestämmelserna kan göra en anmälan till polisen eller socialmyndigheterna när hotet om allvarligt våld är påtagligt.
- Arbetsgruppen har lagt fram goda lösningar på de problem som gäller informationsutbytet mellan myndigheterna. Ministergruppen för den inre säkerheten har fäst uppmärksamhet vid hur våldet och särskilt våldet i nära relationer utvecklas och följt dess uttrycksformer. Arbetsgruppens arbete grundar sig på en av de åtgärder som ministergruppen hösten 2012 beslutade om. Jag ska föra arbetsgruppens utredning till ministergruppen som beslutar om formen och innehållet i den fortsatta beredningen, konstaterar minister Räsänen.
Sekretessbestämmelser kan hindra tillgången till information
Lagstiftningen lämnar rum för tolkning speciellt när det gäller polisens rätt att få sekretessbelagda uppgifter för att avslöja ett brott. För närvarande kan sekretessbestämmelser eller det faktum att de lämnar rum för tolkning i vissa fall hindra tillgången till information. Arbetsgruppen föreslår att man förtydligar vissa speciallagars nuvarande bestämmelser om myndigheternas tillgång till och utlämnande av uppgifter. På så sätt försäkrar man sig om att polisen får de uppgifter som är nödvändiga för att förhindra ett allvarligt hot mot liv eller hälsa.
Dessutom är det skäl att utreda de överlappningar i bestämmelserna om utlämnande av uppgifter i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården och barnskyddslagen som eventuellt ger upphov till tolkningsproblem.
Det tvärsektoriella samarbetet bör utökas ytterligare
Ingen aktör kan ensam förebygga och förhindra grova brott mot liv eller familjedråp och inte heller bryta den onda spiralen av familjevåld. Det behövs tvärsektoriell samordning och koordinering av tjänsterna på individuell nivå för att nå resultat.
Enligt arbetsgruppens iakttagelser omfattar de lokala strukturerna inte alltid tillräckligt med flermyndighetssamarbete eller multiprofessionellt samarbete för att förebygga familjevåld.
Osäkerhet om innehållet i bestämmelserna kan leda till förbehållsamhet när det gäller informationsutbyte även när det inte finns anledning till det. En del av problemen med informationsutbytet anknyter också till bristen på samarbetstraditioner eller kompetens.
Informationsutbytet i flermyndighetssamarbetet på allmän nivå eller i de relationer mellan två myndigheter som baserar sig på nuvarande strukturer verkar i huvudsak fungera relativt bra eller t.o.m. bra. Exempel på sådant flermyndighetssamarbete är bl.a. MARAK- och Ankkuri-modellerna.
Ansvaret för socialvårdens specialservice och stödåtgärder till kommunerna
Arbetsgruppen stöder det förslag som varit aktuellt i samband med totalreformen av socialvårdslagen. Enligt förslaget ska man i lagen ta in bestämmelser om att kommunen ska ordna den specialservice inom socialvården och de stödåtgärder för individer och familjer som föranleds av våld i nära relationer och familjevåld. Kommunerna producerar dessa tjänster redan nu. Detta förtydligar tillämpningen av de bestämmelser som gäller arbetsfördelningen mellan myndigheterna samt utlämnandet och erhållandet av uppgifter. Det främjar också på en mer allmän nivå möjligheterna att förebygga och förhindra familjedråp och familjevåld.
Arbetsgruppen föreslår inte i detta sammanhang någon särskild lag för det multiprofessionella samarbetet i syfte att förebygga familjedråp och familjevåld och det därtill anknytande informationsutbytet. Arbetsgruppen anser dock att det är framtidens riktning och ett viktigt mål inom de närmaste åren att även mer allmänt granska behovet av bestämmelser om flermyndighetssamarbete och multiprofessionellt samarbete som en del av utvecklingen av övrig speciallagstiftning.
Länk till publikationen: www.intermin.fi/publikation/012014
Närmare information om arbetsgruppens arbete:
www.intermin.fi/sv/utveckling/battre_informationsutbyte_mellan_myndigheterna
Ytterligare information: Pentti Saira, arbetsgruppens ordförande, polisdirektör, tfn 0295 488 571