Nya bestämmelser om gränsbevakningsväsendet och gränszonen träder i kraft den 1 september 2005

Statsrådets förordningar om gränsbevakningsväsendet, om gränsövergångsställen samt om fördelningen av gränskontrolluppgifter vid dem och om gränszonens bakre gräns som ges av statsrådet i dag torsdagen den 25 augusti träder samtidigt i kraft. Dessutom träder sex förordningar från inrikesministeriet som givits den 25 augusti i kraft den 1 september. Dessa är bland annat förordningarna om gränsbevakningsväsendets förfarande vid förvaring av egendom som omhändertagits, om gränsbevakningsväsendets metoder vid stoppande av fortskaffningsmedel och användning av maktmedel samt beslut om gränsbevakningsväsendets skyldighet att anmäla misstänkta brott som det fått kännedom om och brottsbekämpningsåtgärder som det inlett.

De viktigaste konsekvenserna av totalreformenTotalreformen klargör regleringen om gränsbevakningsväsendet samt ansvarsförhållandet mellan myndigheterna. Gränsbevakningsväsendets samarbete med framför allt polisen fördjupas och effektiviseras. Gränsbevakningsmännen får rätt att ingripa i ordningsstörningar som de möter utan begäran av polisen, men polisen kan dock ta sig an ärendet och leda det.

Gemensamma utredningsgrupper för polisen, tullen och gränsbevakningsväsendet kommer att användas i större utsträckning. Gemensamma utredningsgrupper finns redan på de mest frekventerade gränsövergångsställena. Reformen innebär att registren kan utnyttjas bättre för gemensamt bruk och en effektivisering av bekämpningen av gränsöverskridande allvarlig brottslighet.

Gränsbevakningsväsendets förundersökningsuppgifter fördjupas. Gränsbevakningsväsendet koncentrerar sig ändå som förundersökningsmyndighet på gränsöverskridande kriminalitet när det gäller persontrafiken. Organisering av illegala inresor, förfalskningar av resedokument, och människohandel är brottslighet som gränsbevakningsväsendet framför allt skall bekämpa. I sådana fall kan gränsbevakningsväsendet i framtiden utreda hela fallet, om det inte anses vara motiverat att flytta över utredningen på polisen eller tullen. I dag måste förundersökningen överföras till förundersökningsmyndigheterna, om förundersökningen kräver till exempel att någon kallas till förhör. Gränsbevakningsväsendet skall i framtiden undersöka rattfylleribrott och också bestämma tillfälligt körförbud.

Reformen minskar inte polisens helhetsansvar för brottsbekämpningen och ändrar inte den etablerade uppgiftsfördelningen mellan gränsbevakningsväsendet och tullen. Gränsbevakningsväsendet kan i och med reformen anses vara ledande gränssäkerhetsmyndighet.

Gränsbevakningsväsendet kan utföra förundersökning som leder till ordningsbot eller straffyrkande i fall där övervakningen över att bestämmelserna iakttas också för närvarande hör till gränsbevakningsväsendet. Sådana är till exempel förseelser som gäller utlänningsfrågor, jakt och fiske samt vattentrafik.

Övervakningen över att bestämmelserna om miljön, naturresurser och fornminnen iakttas skall intensifieras i glesbygdsområden och på havsområdena genom att det föreskrivs övervakningsuppgifter för gränsbevakningsväsendet i anslutning till dessa.

Bevakningsområdets gränser avskaffas, små ändringar vid den östra gränszonen

Gränsen för gränsbevakningsväsendets bevakningsområde som gränsar till rikets gräns eller havet avskaffas. Gränsbevakningsmännen kan i framtiden slutföra sin uppgift också om det kräver insatser också på något annat än på det nuvarande bevakningsområdet. Ändringen minskar behovet av att överföra enskilda uppgifter från en myndighet till en annan. Det ökar också flexibiliteten i myndighetssamarbetet och utvidgar till exempel möjligheterna att använda gränsbevakningsväsendets specialutbildade beredskapstrupper för den inre säkerheten.

Gränszonen vid den östra gränsen blir smalare och dess bakre gräns flyttas på en del ställen. Bestämmelserna om gränszonstillstånd förnyas. Avsikten är att minska begränsningarna i samband med gränszonen.

Utbildningen och språkkunskapskraven förnyas

Samtidigt som gränsbevakningsmännens befogenheter utvidgas över hela landet, förlängs studietiden för gränsbevakarnas grundutbildning från sex månader till ett år. Studierna kompletteras bland annat med förundersökningsutbildning. Utbildningssamarbetet med polisens läroinrättningar samt möjligheter till praktik och samverkan med polisen ökar.

Språkkunskapskraven för gränsbevakningsmännen, som utövar betydande offentlig makt, föreskrivs genom statsrådets förordning. Kravnivån är densamma som för polisen. Tack vare övergångsbestämmelser kommer gränsbevakningsmännen att fortsätta att ha behörighet på områden, där språkkunskapskraven är desamma som på deras nuvarande tjänstgöringsställe.

Uppföljning

Regeringen följer hur reformen genomförs och lämnar en ingående detaljerad utredning om det senast i slutet av 2008 enligt vad riksdagen har förutsatt i sitt svar (RSv 92/2005).

Revideringen av lagen om gränsbevakningsväsendet från 1999 påbörjades 2002 i en gemensam arbetsgrupp för gränsbevakningsavdelningen och polisavdelningen. Vid de förhandlingar som fördesutgående från de utlåtanden om regeringens proposition som erhölls sommaren 2004 uppnåddes samförstånd mellan gränsbevakningsväsendet, polisen och tullen i de viktigaste frågorna med anknytning till brottsbekämpning.

Närmare information: staben för gränsbevakningsväsendet, juridiska avdelningen, avdelningschef Tomi Vuori, 020410 6600, överinspektör Timo Riissanen, 020410 6606 och byråchef Olli Hakkarainen, 020410 6601 (gränszonfrågor)