Diskrimineringsnämnden förbjöd diskriminering på grund av etniskt ursprung i banktjänster

Diskrimineringsnämndens pressmeddelande

Sökanden har yrkat att diskrimineringsnämnden ska förbjuda den diskriminering som han utsatts för i banktjänster och att Nordea Bank Finland Abp ska föreläggas med vite, eftersom banken inte godkände hans franska identitetshandling för styrkande av identiteten.

Diskrimineringsnämnden anser att sökanden har framfört en detaljerad och trovärdig beskrivning av det förfarande på basis av vilket han ansåg sig ha blivit utsatt för diskriminering när det gällde att få banktjänster och på basis av vilket ett diskrimineringsantagande hade uppkommit.

Diskrimineringsnämnden ansåg att bankens förfarande har inneburit direkt diskriminering samt att avlägsnandet av sökanden från banklokalen utan betjäning har inneburit att sökandens värdighet och integritet har kränkts. Till dessa delar har det således varit fråga om trakasserier som är förbjudna enligt lagen om likabehandling.

Trakasserier som förbjuds i 6 § 2 mom. 3 punkten i lagen om likabehandling är en relativt grov form av diskriminering. Därför anser diskrimineringsnämnden, med beaktande av de omständigheterna som framkommit i saken, att beslutet om förbud ska förenas med vite på 5 000 euro.

Banken hade förvägrat sökanden möjlighet att göra en deposition på den grunden att den inte hade godkänt sökandens franska identitetskort som en sådan identitetshandling som godkänns för identifiering av kunden, trots att kortet i det avtal som sökanden ingått med banken hade antecknats som en officiell identitetshandling och trots att banken godkände ett finländskt identitetsbevis för styrkande av identiteten. Banken har inte anfört att den skulle ha haft skäl att betvivla riktigheten av den identitetshandling som sökanden presenterat.

Diskrimineringsnämnden konstaterade att ingen myndighetsanvisning eller bankens egen anvisning har utgjort något hinder för att godkänna sökandens franska identitetskort som en identitetshandling för styrkande av identiteten. Eftersom sökandens franska identitetskort är ett i Europeiska unionen godkänt resedokument måste dess tillförlitlighet vid identifiering jämställas med ett identitetskort som beviljats av de finska myndigheterna. Diskrimineringsnämnden ansåg att den enda grunden för bankens förfarande var att sökanden hade ett franskt identitetskort, varför banken utan behörig grund har försatt sökanden i en ogynnsammare ställning än andra vid identifiering.

Banken hade kallat på väktare för att avlägsna personen från banklokalen eftersom personalen hade upplevt betjäningssituationen som hotande. Banken har inte anfört någon specifik omständighet i sökandens beteende utifrån vilken man kunde ha dragit den slutsatsen att han hade uppträtt hotfullt. På basis av gällande myndighetsanvisningar och lagstiftning, avtalet om kontoanvändning, bankens praxis från tidigare år samt det faktum att sökanden uträttat ärenden i bankens kontor en månad tidigare har sökanden haft berättigade skäl att förvänta sig att banken ska godkänna hans franska identitetskort som identifieringshandling.

Fallbeskrivningen i sin helhet har publicerats på diskrimineringsnämndens webbsidor:
http://www.syrjintalautakunta.fi/sv/framsida

Ytterligare information: Diskrimineringsnämndens föredragande
Juhani Kortteinen
tfn 071 878 8680, e-post: [email protected]

DISKRIMINERINGSNÄMNDEN

Diskrimineringsnämnden är ett oberoende rättsskyddsorgan som har utnämnts av statsrådet. Nämndens verksamhet grundar sig på lagen om likabehandling och den behandlar ansökningar som rör etnisk diskriminering. Ändring i nämndens beslut kan sökas hos förvaltningsdomstolen.
Diskrimineringsnämnden har rätt att från myndigheter och verksamhetsutövare som omfattas av lagen om likabehandling, få en utredning om de omständigheter som är nödvändiga för övervakning av att förbud mot diskriminering på grund av etniskt ursprung följs. Om nämnden på begäran inte får någon utredning kan den förelägga vite.

Ärendet kan föras till diskrimineringsnämnden för behandling av den som det diskriminerande förfarandet riktas mot eller av minoritetsombudsmannen.

Diskrimineringsnämnden har som uppgift att ge rättskydd åt dem som anser sig ha blivit diskriminerade eller föremål för förbjudna repressalier. Diskrimineringsnämnden tillämpar lagen om likabehandling på alla fysiska och juridiska personer i både privat och offentlig verksamhet. Sådana offentliga sammanslutningar som omfattas av lagen om likabehandling är bl.a. staten, kommunerna och samkommunerna samt den evangelisk-lutherska kyrkan och det ortodoxa kyrkosamfundet.

Till diskrimineringsnämndens behörighet hör inte frågor som rör arbetsförhållande, offentligrättsligt anställningsförhållande, anställningsprinciper, arbetsförhållanden, anställningsvillkor, personalutbildning eller avancemang i yrket.

Diskrimineringsnämnden kan förbjuda att diskriminering eller motåtgärder på grund av etniskt ursprung fortsätter eller upprepas. Dessutom kan nämnden utsätta vite och förordna om betalning av det för att se till att beslutet följs. Den kan även fastställa förlikning mellan parterna. Ytterligare kan nämnden yttra sig om tillämpning av lagen om likabehandling på begäran av domstol, minoritetsombudsmannen eller annan myndighet eller förening.

Handläggningen av ansökan i diskrimineringsnämnden är avgiftsfri och nämndens expeditioner är avgiftsfria.

Närmare information:
http://www.syrjintalautakunta.fi/sv/framsida
Diskrimineringsnämnden
PB 26
00023 Statsrådet
E-postadress till Diskrimineringsnämnden:[email protected]