Mikael Lohse, 10 år utomlands

Mitt namn är Mikael Lohse och jag har tidigare arbetat bland annat vid skyddspolisen samt polisavdelningen och nationella säkerhetsenheten vid inrikesministeriet. För närvarande arbetar jag på underrättelsetillsynsombudsmannens byrå vid justitieministeriet som ledande sakkunnig och ställföreträdare för underrättelsetillsynsombudsmannen. Underrättelsetillsynsombudsmannen övervakar lagenligheten vid användning av underrättelseinhämtningsmetoderna och vid tillgodoseendet av de grundläggande och mänskliga rättigheterna i underrättelseverksamheten.

Jag har hittills varit utomlands i fyra perioder, varav två på krishanteringsuppdrag och två som diplomatmake. Mitt första krishanteringsuppdrag var i Afghanistan, där jag tjänstgjorde som militärjurist för den Nato-ledda ISAF-operationen åren 2006–07. Mitt nästa uppdrag, som strategisk rådgivare i EUPOL COPPS –missionen i Palestinska området, inföll åren 2020–21. Min frus utlandskommenderingar, först i Wien vid Finlands OSSE-delegation (2010–12) och sedan vid Finlands ambassad i Paris (2018–22), har passat bra in för hela familjen mellan mina militära och civila krishanteringsuppdrag.

Vad motiverar dig att åka på internationella uppdrag?

Att arbeta utomlands, och i krisområden i synnerhet, är ett slags språng ut i det okända, trots omfattande förberedelser inför avresan. Förutom äventyrslust – som behövs – lockas jag till internationella uppdrag av viljan att uppleva nya utmaningar. Under missionen vid de palestinska territorierna lärde jag mig till exempel mer om rapporteringssystem och -metoder från en belgisk polis som ingick i mitt team än vad jag någonsin hade gjort hemma. Jag anser också att utlandstjänst är en nödvändig del av kvalificeringen inom underrättelsebranschen, precis som det är för personer inom utrikesförvaltningen.

Enligt min erfarenhet krävs djup sakkunskap och god ledarskapsförmåga förvärvad i Finland eller någon annanstans, flexibilitet och anpassningsförmåga för dem som söker sig till internationella uppdrag. Makan eller maken som medföljer utomlands behöver enlig mig ett eget intressant projekt, så att båda har något meningsfullt att göra. Personligen har jag funnit det meningsfullt att investera i akademiska projekt: i Wien skrev jag manuskriptet till min doktorsavhandling, och min fortsatta litterära produktion i Paris visade sig vara avgörande för att jag nyligen tilldelades en docentur i rättsinformatik och underrättelsestudier.

Vad har varit det bästa med att arbeta utomlands?

Interaktionen med både lokala och internationella samarbetspartners är det mest givande med att arbeta utomlands. Ur professionell synvinkel har jag uppskattat mångfalden av uppdragen utomlands och friheten att påverka inriktningen på mitt arbete. Jag har också tyckt om möjligheten att dela min fritid med mina kollegor, till exempel att utöva sport och åka på utflykter.

Den kanske mest utmanande delen har varit att ta reda på vilka som stöder och vilka som motarbetar olika projekt. För att förstå förväntningarna, behoven, farhågorna och misstankarna hos varje intressent som är involverad i ett projekt krävs en noggrann intressentanalys. Mest värdefull är kunskapen om eller förståelsen av de personer som har en exceptionell förmåga och drivkraft att föra saker framåt, de så kallade förkämparna.

Vad har du lärt dig av att arbeta internationellt?

Utlandsvistelser leder ofta till att man utvecklar sina färdigheter med stormsteg. I Afghanistan lärde jag mig till exempel vapenhantering, första hjälpen, hur man använder kommunikationsutrustning och andra aspekter av säkerhetskulturen i en krishanteringsstyrka. I efterhand har det visat sig vara ett lyckat sammanträffande att min karriär inom krishantering började på den militära sidan.

Missionen i palestinska territorierna förbättrade i sin tur mina färdigheter inom områden som analys, framsynthet och rapportering. Båda turnéer har stärkt mitt skriftliga och muntliga uttryck på engelska. Mitt litterära arbete under min frus kommenderingar har gett mig erfarenhet av internationell publicering och projektledning för läroböcker, samt färdigheter i att producera läromedel och ansöka om finansiering.

Vid min senaste inhemska utnämning värdesattes min akademiska verksamhet inom området underrättelserätt. Jag förmodar att vid eventuella framtida utländska utnämningar kommer bevis på tidigare utlandsuppdrag att väga tyngst i vågskålen. Detta illustrerar att det läggs en avvikande vikt på olika aspekter vid inhemska och utländska utnämningar och det faktum att förenande av dessa karriärer är även i bästa fall icke-linjärt.

Vilka är finländarnas styrkor och svagheter i internationella jobb och när de söker dem?

Finländarna har många styrkor, av vilka jag kanske skulle vilja lyfta fram engagemang för mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och jämställdhet mellan kvinnor och män som det viktigaste. Om man orienterar sig efter dessa värderingar kommer man långt i både EU- och FN-uppdrag. Jag skulle också vilja nämna en driven inställning till arbetet. Detta är viktigt eftersom dagarna ofta är långa och kolonnen måste hållas täta även när positionerna bredvid dig är lediga av en eller annan anledning.

Svagheter handlar ofta om det sista steget i rekryteringsprocessen för kandidaten, det vill säga intervjun, och här kan vi skilja mellan två aspekter: kunskapsförberedelse och presentation. Det är viktigt att söka och skaffa sig goda insikter om den position som skall tillsättas, om organisationen och dess mandat, och om den miljö i vilken den verkar – så gör också medkandidaterna. Min starka rekommendation är att kontakta och diskutera uppdraget med kontingentens äldsta landsman eller landsmaninna och de informationskällor som de föreslår.

Det mest väsentliga är att ta reda på hur det uppdrag man söker faktiskt har utförts av föregångare och i vilken riktning man möjligen vill utveckla uppdraget. Ju mer krävande uppgiften är, desto viktigare är utvecklingsidéerna. När det gäller presentationen rekommenderar jag att man reflekterar i förväg och förser intervjuarna med sammanhang och framgångar från sin tidigare karriär.

Hur lätt är det att åka på internationella uppdrag från inrikesministeriet eller från ministeriets förvaltningsområde?

Det har varit lätt för mig att åka på krishanteringsuppdrag både från inrikesministeriet och tidigare från justitieministeriets förvaltningsområde. Det finns redan ett starkt stöd i lagen, till exempel den som är anställd hos staten har rätt att få tjänsteledighet under tiden hon eller han deltar i krishantering utomlands. Samtidigt är det viktigt att i god tid kommunicera önskan att åka på internationella uppdrag och att komma överens om detta med sin chef.

Slutligen vill jag betona vikten av initiativ och personligt ansvar för sin internationella karriär, eftersom uppdrags- och successionsplanering utanför utrikesförvaltningen och Försvarsmakten är mindre systematisk. Jag har själv fått ovärderligt stöd i denna planering från Krishanteringscentret.

Publicerad 6.11.2023