Utredning: Polisens tjänster blir enhetligare genom tillräckliga resurser och långsiktig utveckling

Utredningen om polisens förvaltningsstruktur och utvecklingsförslag, som inrikesministeriet låtit göra, är klar. Enligt utredningen bör polisens verksamhet bli enhetligare, och det viktigaste målet är att polisen igen börjar röra sig bland vanliga människor.

Syftet med utredningen var att finna metoder genom vilka polisen kan sköta sina lagstadgade uppgifter på ett bättre sätt och möta förändringarna i omvärlden samt att säkerställa att polisens tjänster tillhandahålls på lika villkor. 

I utredningen har man granskat vilka konsekvenser den senaste omstruktureringen av polisförvaltningen (PORA III) har haft för polisverksamheten. Polisens förvaltningsstruktur reformerades senast under det senaste decenniet. Då bildades bland annat de nuvarande 11 polisenheterna, och rörliga polisen lades ned.

Utredare var vicehäradshövding Juhapekka Ristola. Som polisexpert stödde biträdande polischefen Arto Karnaranta utredningsarbetet.

Polisens resurser måste tryggas långsiktigt

Den långsiktiga planeringen och utvecklingen av polisens verksamhet har försvårats särskilt av återkommande tilläggsbudgetar. De anslag som polisen anvisats i statsbudgeten har under flera år varit otillräckliga i förhållande till polisens utgifter och behov, och anslagsunderskottet har korrigerats regelbundet.

I utredningen föreslås att polisens totala anslag ska höjas stegvis till den nordiska nivån inom åtta år. Detta skulle skapa långsiktighet i polisens riksomfattande planering och i resultatstyrningen av polisenheterna. I Finland finns det färre poliser i förhållande till befolkningen än i övriga EU, och polisens utgifter som andel av bruttonationalprodukten är mindre än i de övriga nordiska länderna.

Det finns regionala skillnader i polisens basservice 

Utredningen bedömer hur målen för den senaste omstruktureringen av förvaltningen har uppnåtts och därigenom läget för polisens basservice, det vill säga brottsutredning, övervakning, larmverksamhet och tillståndstjänster. En allmän iakttagelse är att det förekommer skillnader i all basservice inom polisen mellan olika polisenheter. Skillnaderna är delvis stora.

Läget för de grundläggande brottsutredningarna anses utgöra den största utmaningen. Tiden för att utreda brott har blivit längre och utredningsnivåerna sjunkit under flera års tid. Enligt utredningen kan polisen fortfarande satsa rätt bra på allvarliga brott mot liv och säkerhet och ekonomiska brott.

Enligt utredningen har polisens larmuppdrag haft hög prioritet i fördelningen av resurser vid alla polisenheter. Med tiden verkar emellertid övervaknings- och larmtjänsterna i glesbygden ha försämrats av polisens resursutmaningar och av att verksamheten centraliserats till städer och tätorter. Trafiksäkerheten har emellertid upprätthållits, även om arbetet med trafiksäkerheten har minskat.

Enligt utredningen har digitaliseringen av tillståndstjänsterna varit väldigt lyckad, och polisen beviljar årligen över en miljon tillstånd. Tillståndstjänsterna har utvecklats målmedvetet, men det finns fortfarande ganska stora skillnader mellan polisinrättningarna i många frågor.

I utredningen föreslås åtskilliga fleråriga och riksomfattande program för polisen, bland annat för att höja nivån på de grundläggande brottsutredningarna och utvidga patrulleringen i glesbygdsområdena så att den omfattar hela Finland.

Enhetlighet kan uppnås på flera olika sätt

Enligt utredningen bör polisen i Finland utvecklas så att den funktionellt sett blir enhetligare än den är nu. De 11 polisinrättningarna i Finland är till många delar organiserade på olika sätt och det finns skillnader i deras verksamhetssätt, vilket inte är problemfritt med tanke på enhetligheten och jämlika tjänster.

I utredningen konstateras att förändringar i förvaltningsstrukturen inte är tillräckligt för att lösa situationen. En konsekvent utveckling som leds minskar behovet av omstruktureringar och gör att sektorn klarar sig i en föränderlig värld. 

Utredningen presenterar flera utvecklingsalternativ, från gradvis utveckling av verksamheten till olika strukturella förändringar. Enligt utredningen bör polisens kompetens och behörighet i fråga om lokaler, upphandling, ekonomi, IKT och HR i huvudsak koncentreras till polisens högsta ledning för att stödja den lokala polisverksamheten. 

Utredningen visar att det kan vara motiverat att eftersträva en enda polismyndighet bestående av Polisstyrelsen, de riksomfattande enheterna och polisinrättningarna. Vid polisen finns efter det Polisens högsta ledning, de interna stödtjänsterna, de riksomfattande enheterna Centralkriminalpolisen och Polisyrkeshögskolan samt de operativa polisdistrikten.

Polisens funktioner ska placeras så att de motsvarar den framtida efterfrågan

Samtidigt har det pågått en översyn av polisens nät av verksamhetsställen. Avsikten är att skapa en modell för hur polisens funktioner ska placeras på olika håll i Finland på ett optimalt sätt i framtiden. I arbetet beaktas bland annat befolkningsprognoserna. I första fasen av projektet färdigställdes en beskrivning av nuläget för polisens verksamhet och polisens nätverk av verksamhetsställen.

Projekten är en del av de åtgärder för att stabilisera polisen som inletts av inrikesministeriet. Avsikten med åtgärderna är att säkerställa polisens verksamhetsförutsättningar på kort och lång sikt.

Mer information:

Juhapekka Ristola, utredare, vicehäradshövding, tfn 0400 788 530 (utredningen om förvaltningsstrukturen)
Tomi Vuori, avdelningschef, inrikesministeriet, tfn 0295 488 550, [email protected] (uppdraget och stabiliseringsprogrammet för polisen)
Ari-Pekka Dag, ledande sakkunnig inrikesministeriet, tfn 0295 488 560, [email protected] (översyn av polisens nät av verksamhetsställen utgående från verksamheten)