Modellerna för kommun- och servicestrukturreformen presenteras i Vasa

Ministern presenterade den strategi för den regionala fasen som ministergruppen för basserviceprogrammet fastställde på gruppens möte den 28 september. I strategin betonas att ministerarbetsgruppen kraftfullt kommer att samordna arbetet under den regionala fasen. Också ute i regionerna skall arbetet styras och samordnas aktivt så att de svar som regionerna ger är tillräckligt jämförbara och kan användas som underlag för statsrådets beslutsfattande. Utgångspunkten för arbetet i regionerna är det schema med frågor och uppgifter som kommun- och servicestrukturgruppen har sammanställt. Det arbete som regionerna redan gjort för att utveckla servicestrukturen skall nyttiggöras i den regionala fasen. Detta måste kunna beaktas också i samband med organisationen av arbetet inom ramen för den regionala fasen. Dessutom förutsätter strategin att det regionala arbetet håller sig till den givna tidsramen.

Enligt strategin kommer de tre ändringsmodeller som kommun- och servicestrukturgruppen har tagit fram att behandlas. Modellerna är primärkommunmodellen, distriktsmodellen och regionkommunmodellen. Modellerna presenteras på ett neutralt sätt utan rangordning och utvärderas utifrån regionernas egna premisser och med hänsyn till de geografiska och språkliga specialförhållandena.

Till strategin hör också att kommunerna i den regionala fasen skall fortsätta de kommunsammanslagningsprojekt som redan pågår och projekt som syftar till att omstrukturera produktionen och organisationen av tjänsterna.

Ministern betonade ministerarbetsgruppens riktlinjer att användarna av tjänsterna d.v.s. kommuninvånarna skall stå i centrum för reformen. De största utmaningarna för omstruktureringen är kommunernas ekonomi, statens ekonomi, befolknings-, språk- och åldersstrukturen, kommunernas personal, den tekniska utvecklingen, produktiviteten, demokratin, näringspolitiken och sysselsättningen, Europeiska unionen och globaliseringen. Eftersom utmaningarna är så stora måste också ändringarna vara omfattande. Arbetsmetoderna är att se över kommunernas uppgifter, finansieringen, hur tjänsterna är organiserade, samarbetet mellan kommunerna, kommunindelningen samt kontroll och styrning.

Presentation av de tre modellerna: primärkommunmodellen, distriktsmodellen och regionkommunmodellen

Primärkommunmodellen

Primärkommunmodellen bygger på pendlingsområden eller någon annan funktionell helhet. Målet är att invånarna i en primärkommun skall vara minst 20 000 - 30 000. Kommunerna skall ha ansvar både för finansiering och tillhandahållande av tjänster. Detta område har representativ demokrati och direkt medborgarinflytande. Om kommunerna inte har förutsättningar att grunda en ny kommun, skall de under en övergångsperiod överföra basservicen till ett basservicedistrikt, som är ett område med 20 000 - 30 000 invånare. Om en sammanslagning av kommunerna eller bildande av ett basservicedistrikt inte lyckas genom kommunernas egna insatser kan statsrådet besluta vilka åtgärder som skall vidtas.

Särskilt krävande specialiserad sjukvård och specialiserade socialvårdstjänster, som förutsätter ett större befolkningsunderlag, skall kommunerna eller servicedistrikten beställa av sjukvårdsdistrikten eller andra tjänsteproducenter genom att utnyttja möjligheten till konkurrensutsättning. Antalet sjukvårdsdistrikt minskar och särskilt krävande vård koncentreras till miljondistrikten. Målet med primärkommunmodellen är att reformen kommer i gång enligt en snabb tidtabell så att besluten i kommunerna fattas före hösten 2007. Reformen skall genomföras från början av 2009.

Distriktsmodellen

I distriktsmodellen integreras socialvården, primärvården och specialsjukvården i en och samma organisation i syfte att rationalisera funktionerna och höja produktiviteten. Ansvaret för tillhandahållandet av tjänsterna överförs till social- och hälsovårdsdistrikten. Dessutom kan distriktsmodellen breddas så att den omfattar också andra tjänster till exempel undervisningsverksamhet.

I distriktsmodellen skall befolkningsunderlaget vara minst 100 000 invånare, helst 150 000 - 200 000 invånare. Social- och hälsovårdsdistriktets primära uppgift är att tillhandahålla tjänsterna genom att beställa dem. Social- och hälsovårdsdistriktet har också egen serviceproduktion. Det jämför sin egen produktion med andra producenters tjänster. Speciellt krävande vård har koncentrerats till några nationella enheter.

Social- och hälsovårdsdistriktet har indelats i serviceområden med ett befolkningsunderlag på minst 20 000 invånare. Närtjänster kan tillhandahållas decentraliserat utifrån de lokala behoven. Finansieringen av social- och hälsovårdsdistriktet bygger till största delen på befolkningsbaserade avgifter som läggs fast i förväg. Statsandelarna betalas till kommunerna. Kommunerna betalar en avgift till distriktet och distrikten skall anpassa sin verksamhet efter de finansiella ramarna. I distrikten beslutar de förtroendevalda om servicenätet och utgiftsramarna för social- och hälsovården. Planeringen av social- och hälsovårdsdistrikten skall starta 2007 och genomföras från början av 2009.

Regionkommunmodellen

Enligt regionkommunmodellen bildas 20-25 regionkommuner i landet. De nuvarande kommunerna blir närkommuner. Modellen för huvudstadsregionen behandlas som en separat fråga. Ansvaret för tillhandahållandet av tjänsterna har regionkommunerna. Detta innebär inte att de skall centralisera tillhandahållandet och distributionen av tjänster utan att tjänsterna tillhandahålls decentraliserat i regionkommunerna utgående från de lokala förutsättningarna. En del av tjänsterna kan påföras närkommunerna lagstiftningsvägen. Regionkommunerna kan dessutom delegera uppgifter till närkommunerna.

Landskapsförbunden och en stor del av samkommunerna kan dras in när deras uppgifter flytas över till regionkommunerna.

Skatterna och statsandelarna går till regionkommunerna. När regionkommunerna delegerar tjänster till närkommunerna tillhandahålls tjänsterna med hjälp av produktifiering på basis av avtalsstyrning. För de lagfästa uppgifterna kan adekvata resurser avsättas, till exempel en fast procentuell andel av regionens skatteinkomster, ett uppgiftsbaserat tillägg, bonus eller andra liknande lösningar.

Fullmäktige i regionkommunerna och närkommunerna väljs genom direkta folkval. Servicen i regionkommunerna och närkommunerna skall organiseras med hjälp av ny teknik och nya möjligheter. Det behövs samarbetet mellan regionkommunerna när den arbetsfördelningen på nationell nivå fastställs, bland annat inom den specialiserade sjukvården. Regionala och språkliga särdrag kan vägas in när gränserna för regionkommunerna och/eller arbetsfördelningen mellan region- och närkommunerna slås fast. Det är viktigt att det kan bildas bland annat språkligt sett tillräckligt enhetliga områden, också regionkommuner.

De viktigaste propositionerna med lagförslag om regionkommunmodellen kommer att läggas fram för den sittande riksdagen. Genomförandet utformas så att övergången till regionkommuner inleds med val av fullmäktige för regionkommunerna i samband med valet hösten 2008. Övergången sker successivt enligt det tidsschema som lagändringen kräver.

Genomförandet i den regionala fasen

Under den regionala fasen sträcker sig analyserna över ett perspektiv på minst tio år framåt i tiden. Under den här fasen analyseras hur de tre föreslagna modellerna kan tillämpas på och anpassas till respektive regioner med tanke på framtiden och de utmaningar den för med sig. Ett schema över frågor och uppgifter kommer att tjäna som hjälpmedel i det regionala arbetet när man analyseras tar fram olika aspekter på modellerna.

Den regionala fasen organiseras av inrikesministeriet och Finlands Kommunförbund tillsammans med landskapsförbunden och kommunerna enligt riktlinjerna för projektet. Kommunerna och landskapsförbunden står för genomförandet i praktiken. Beroende på de lokala förhållandena kan organisationsätten skilja sig åt mellan landskapen. En styrgrupp sammansatt av den förtroendevalda i kommunerna, landskapsförbunden och samkommunerna i regionen kommer att samordna arbetet och lägga upp strategier. Avsikten är inte att under den regionala fasen ta ställning till vilken modell som skall väljas, utan alla tre modeller utvärderas från regionens perspektiv.

En skriftlig rapport som utarbetas i regionerna skall vara hos inrikesministeriet den 15 februari 2006. Före december vill inrikesministeriet att regionerna sänder in de alla de viktigaste planerna med anknytning till kommun- och servicestrukturerna som de har utarbetat under de senaste åren samt förslag till hur uppgiftsfördelningen mellan staten och kommunerna skall ändras. Före utgången av november behandlar ministerarbetsgruppen kommentarerna från de regionala seminarierna.

Närmare information om projektet www.intermin.fi/kuntajapalvelurakennehanke

Närmare information: projektchef Jukka Peltomäki 040 504 4131 (inrikesministeriet)