Uppföljningsrapporten om programmet för den inre säkerheten 2004-2007 är klar

Ett av de viktigaste målen i programmet för den inre säkerheten var att öka myndighetssamarbetet. Enligt uppföljningsrapporten har samarbetet ökat, men fortfarande finns det hindrande skrankor mellan myndigheterna som måste falla för att vi skall nå resultat.

Den dagliga säkerheten har förbättrats genom tvärsektoriellt samarbete

Programmet för den inre säkerheten är det första breda, sektoröverskridande programmet för utveckling av den inre säkerheten som har den högsta politiska ledningens stöd. I programmet fastställs det uppsatta målet för säkerheten, de strategiska riktlinjerna med effektmål, de åtgärder samt nyckeltal och mätare som används för att följa upp genomförandet av programmet.

Programmet genomförs i ett brett upplagt tvärsektoriellt samarbete och genomförandet styrs och följs enligt en fastställd plan. I programmet förutsätts att genomförandet och resultaten av programmet skall rapporteras när regeringen byts.

Målet för den inre säkerheten är att Finland skall vara Europas säkraste land senast 2015. Säkerheten skall garanteras av en fungerande offentlig sektor som i sin verksamhet prioriterar förebyggande arbete. Genom myndighetssamarbetet samt partnerskap mellan intressegrupper och den privata sektorn garanteras tjänster inom den inre säkerheten som är av hög kvalitet och som motsvarar folks förväntningar.

Utslagning motverkas bäst genom förebyggande arbete

I uppföljningsrapporten om programmet för den inre säkerheten konstateras det att det förebyggande arbetet för att förebygga brott och störningar har gått framåt. Det viktigaste som uppnåtts är att det finns en bred medvetenhet om vilken betydelse motverkan av utslagning har för den inre säkerheten. Genomförandet av programmet ger en god grund för det fortsatta arbetet och målen, de strategiska riktlinjerna och åtgärderna kommer till denna del att finslipas utgående från erfarenheterna.

Det krävs fortfarande arbete för att förbättra arbetet på att motverka framför allt utslagning av barn och unga. Utslagning hopas allt tydligare och familjernas problem har fördjupats. Gränserna mellan förvaltningsområdena har delvis varit ett hinder för samarbetet. Samarbetet måste utvecklas så att det mera blir frågan om att verkligen samarbeta och inte bara att ha gemensamma möten. Men utgångspunkterna för att utveckla det förebyggande arbetet är goda.

Ett viktigt mål i programmet var att utvidga socialjouren till hela landet. Det här har lyckats i stor utsträckning. Samtidigt har det grundligt undersökts hur utvidgandet av socialjouren bör beaktas i samarbetet i framtiden. Som bäst utvecklas god samarbetspraxis mellan socialväsendet och polisen. Avsikten är att i fortsättningen låta samarbetspraxis som visat sig vara bra bli en del av utbildningen både inom socialväsendet och hos polisen.

Att få ner antalet våldsbrott var ett av programmets viktigaste mål. Antalet våldsbrott har inte minskat men antalet har slutat öka. Att ingripa i våld kräver ett brett samarbete och samarbetet har de facto blivit bättre. Som ett exempel på detta kan nämnas att myndigheternas gemensamma mål är att minska våld som riktas mot barn och unga. Detta är första gången som man har kommit överens om målen att minska våldet över förvaltningsgränserna.

Narkotikakonsumtion och narkotikabrottslighet har bekämpats genom myndighetssamarbete samt genom att det internationella samarbetet har utvecklats. Den dåliga utvecklingstrenden under tidigare år har kunnat vändas till det bättre. Bekämpning av ekonomiska brott och brott i den ekonomiska gråzonen har varit ett prioriterat insatsområde som också har fått ökade resurser. Verksamheten har lett till goda resultat och situationen har ändrats enligt målen.

Det har varit svårt att få tillförlitlig uppgift om återfallsbrott på grund av bristfällig statistik. Det är antagligen så att det inte har varit möjligt att påverka återfallsbrotten enligt de uppsatta målen.

Beredskap att bekämpa terrorism har utvecklats och målen i programmet har uppnåtts i detta avseende. Uppklarningsgraden, framför allt graden av uppklarade egendomsbrott har förbättrats markant under de senaste åren. Risken att åka fast har ökat och människor utsetts mera sällan för brott. Människors känsla av trygghet har ökat.

Åklagarväsendet har omorganiserats men behandling av brott tar fortfarande längre tid än vad som hade uppsatts som mål. Staten ersätter i högre grad än tidigare skador för brottsoffren. I övrigt har brottsoffrens ställning inte förändrats.

Medvetenheten om betydelsen av ett fungerande samarbete för att förebygga olyckor har ökat. Planer och handlingsprogram för att förebygga olyckor är klara och statistik och forskning har utvecklats. Inga större framsteg har dock gjorts i arbetet i praktiken och antalet olyckor är detsamma som förut.

Den lokala säkerhetsplaneringen har utvecklats avsevärt. Säkerhetsplaneringen omfattade tidigare endast brottsbekämpning, nu beaktar den frågor som påverkar den lokala säkerheten i ett vidare perspektiv. Bland annat motverkan mot utslagning, ingripande i störande beteende och förebyggande av olyckor och olycksfall har gett planerna ett nytt innehåll. De lokala säkerhetsplanerna är också en kanal genom vilken personer och sammanslutningar kan föra fram sina synpunkter på säkerheten och komma med förslag om var man borde ingripa. Också organisationer och näringslivet är med i säkerhetsplanen.

I och med programmet för den inre säkerheten har betydelsen av att bekämpa olyckor och olycksfall och konsekvenserna av dem erkänts i bredare lager. Bekämpning av olyckor i hemmen och på fritiden har tidigare fått mindre uppmärksamhet trots att 2 200 personer årligen dör i sådana olyckor. Motsvarande antal i trafikolyckor ligger under 400. Detta antal har fortsatt att öka. Den ökade alkoholkonsumtionen har påverkat antalet olyckor och olycksfall liksom också människornas förändrade fritidsvanor. Att minska olyckor och olycksfall är en gemensam utmaning för myndigheterna också i framtiden.

Gränssäkerheten har upprätthållits enligt målen i programmet trots att man stått inför nya utmaningar. Gränstrafiken har förbättrats och löper smidigare. Problemen vid gränsövergångsställena i sydöstra Finland har fått stor publicitet och ambitionen har varit att lösa problemen. Tullsäkerheten är god trots att godstransporterna ökar och att det har kommit nya utmaningar.

Behandlingstiderna för asylansökningarna har förkortats och ansökningsprocesserna har utvecklats.

Samarbetet har utvecklats och resultaten har varit goda på flera områden. Framsteg har gjorts på många områden. Den lokala säkerhetsplanen har fått ny fart med nya riktlinjer, tydliga planer har fastställts för att förbättra boendesäkerheten, införandet av självsläckande cigaretter bereds som bäst, insatser för att trygga säkerhetstjänsterna i glesbygden har utarbetas och genomförandet har kommit i gång.

Att upprätthålla en god säkerhet kräver dock ansträngningar också i fortsättningen. Förvaltningen på alla nivåer har länge arbetat i sina egna sektorer och att få fram en syn på en helhet som är större än den egna sektorn har ibland varit svårt. Programmet för den inre säkerheten har varit ett stort steg framåt därför att det har varit utgångspunkten för ett gemensamt arbete, en helhet som har hjälpt till att se över olika sektorer och relationerna mellan dem. Förutsättningarna för att förbättra samarbetet har klart förbättrats under den tid programmet har genomförts.

Hämta rapporten om genomförandet av programmet för den inre säkerheten och resultaten 2004-2007 (på finska) här www.intermin.fi/publikation/292007Linkki toiselle sivustolle

Närmare information: kanslichef Ritva Viljanen, (09) 160 42803, chefen för sekreteriatet för den inre säkerheten Tarja Mankkinen, (09) 160 42211