Frågor och svar om lagstiftning som gäller biometriska uppgifter

Med biometriska uppgifter avses personuppgifter som fåtts genom teknisk behandling och som möjliggör identifieringen av en person, till exempel ansiktsbilder och fingeravtrycksuppgifter. 

Biometriska uppgifter i passregistret och identitetskortsregistret ska kunna användas i större utsträckning än för närvarande. Polisen får inte rätt att samla in nya uppgifter, utan det är fråga om att användningsändamålet för de uppgifter som redan innehas av polisen ändras.

Enligt förslaget ska man få använda uppgifterna för att förhindra betydande fara för någons liv, hälsa eller frihet och i begränsad utsträckning för att utreda identiteten, om en person inte kan identifieras på ett tillförlitligt sätt med hjälp av andra uppgifter.  Om de noggranna villkoren enligt lagstiftningen uppfylls, kan biometriska uppgifter användas som jämförelsematerial också för att förhindra och utreda vissa allvarliga brott, såsom dödligt våld och allvarliga vålds- och sexualbrott. Skyddspolisen och Försvarsmakten kan få biometriska uppgifter också för att skydda den nationella säkerheten mot verksamhet som allvarligt hotar den.

Användningen av fingeravtrycksuppgifter och automatisk jämförelse av ansiktsbilder gör det möjligt att identifiera en person tillförlitligare än andra metoder. Biometriska uppgifter är till nytta särskilt när det gäller att förebygga, avslöja och utreda de allvarligaste brotten. 

Polisen använder redan nu inom brottsbekämpning bland annat ansiktsbilder och fingeravtrycksuppgifter som tagits av brottsmisstänkta. Till exempel användningen av ansiktsbilder i passregistret och identitetskortsregistret medför betydande extra nytta, eftersom bild- och videomaterialets betydelse vid undersökning och förhindrande av brott har ökat i och med digitaliseringen. Jämförelse av fingeravtryck kommer i praktiken i fråga mer sällan än jämförelse av bilduppgifter.

Biometriska uppgifter i passregistret och identitetskortsregistret samt biometriska uppgifter som samlas in med stöd av utlänningslagen får användas för att förhindra, avslöja och utreda vissa allvarliga brott. 

Enligt förslaget är sådana allvarliga brott bland annat landsförräderibrott och spioneribrott av allvarlig art, terroristbrott, allmänfarliga brott, vissa brott som vanligtvis har kopplingar till organiserad brottslighet samt alla sådana brott för vilka det strängaste straffet är fängelse i minst 6 år. Biometriska uppgifter kan således användas som jämförelsematerial till exempel vid undersökning av dödligt våld och allvarliga vålds- och sexualbrott.

Fingeravtryck och andra biometriska uppgifter är känsliga personuppgifter. Det ska föreskrivas exakt och detaljerat om syften, förutsättningarna och förfarandena för behandlingen. 

Till exempel möjligheten att använda uppgifterna inom brottsbekämpning begränsas till specificerade allvarliga brott. Användningen av uppgifterna förutsätter begäran av en anhållningsberättigad tjänsteman eller en polisman som hör till befälet vid Skyddspolisen. Jämförelser kan göras endast av Centralkriminalpolisen, som före jämförelsen kontrollerar att begäran är lagenlig och att förutsättningarna uppfylls. Dessutom bör man alltid försäkra sig om att personen inte kan identifieras med hjälp av andra uppgifter som innehas av polisen.

Propositionen iakttar förutsättningarna i EU:s dataskyddslagstiftning.

Biometriska uppgifter på pass och identitetskort förs i en del EU-länder in i ett register och används inom brottsbekämpning. Till exempel i Estland kan fingeravtryck och ansiktsbilder som tagits för pass och identitetskort under vissa förutsättningar användas för att utreda brott. I Norge kan ansiktsbilder på pass och identitetskort användas inom brottsbekämpning. Också i Sverige utreds användningen av passbilder.