Frågor och svar om reform av penningspelssystemet

Det är fråga om en stor helhet som består av flera mål. Dessutom finns det flera mål som först kräver utredning. Därför genomförs regeringsprogrammets föresatser om medborgarskap i etapper.

Den första regeringspropositionen överlämnades till riksdagen den 18 april 2024. Avsikten är att den andra ska överlämnas till riksdagen under höstsessionen 2024 och den tredje under vårsessionen 2025. 

Hur de projekt som gäller medborgarskap framskrider kan följas på inrikesministeriets webbplats, där bland annat besluten om tillsättande av projekt finns. Också de handlingar som hänför sig till remissbehandlingen kommer att finnas på webbplatsen.

Projekt 1: https://intermin.fi/sv/projekt-och-lagberedning/projektsida?tunnus=SM034:00/2023 
Projekt 2: https://intermin.fi/sv/projekt-och-lagberedning/projektsida?tunnus=SM055:00/2023 
Projekt 3: https://intermin.fi/sv/projekt-och-lagberedning/projektsida?tunnus=SM056:00/2023 

Avsikten är att i projekten höra myndigheter och andra berörda grupper. Utkasten till regeringspropositioner kommer att sändas på remiss. Under remissbehandlingen kan man yttra sig om utkasten. 

Allt spelande förutsätter att spelaren identifierar sig. Identifierat spelande gör det möjligt att införa spelspärrar och begränsningar i konsumtionen samt att följa upp konsumtionen som gäller det egna spelandet.

I lagen förutsätts det att licenshavaren ska anordna penningspel så att skadeverkningarna av penningspel blir så små som möjligt. Omsorgsplikten omfattar bekämpning av överdrivet spelande genom kontinuerlig uppföljning av spelbeteendet. Penningspelsbolaget ska vid behov också ställa kvantitativa och tidsmässiga begränsningar för spelandet av penningspel enligt spelgrupp, spel och spelare. Licensinnehavaren ska utarbeta en skriftlig plan för att säkerställa att verksamheten är laglig. 

Enligt regeringsprogrammet ska det bli möjligt för konsumenter att skaffa en spelspärr för alla licensierade tjänster från en enda plattform. Spelaren kan spärra allt spelande via ett centraliserat spelspärrsregister. Dessutom ska penningspelsbolaget göra det möjligt för spelaren att ställa spel- eller spelgruppsspecifika spärrar. Spelaren kan spärra spelandet tills vidare eller för viss tid. Dessutom ska det finnas en snabbstängningsfunktion som avbryter penningspelandet. Enligt lagförslaget får marknadsföring inte riktas till en person som finns i spelspärrsregistret. 

I alla penningspel som spelas via ett spelkonto vid ett visst penningspelsbolag används en gräns för penningöverföring. Det är det högsta sammanlagda belopp som spelaren kan sätta in på det spelkonto som upprätthålls av penningspelsbolaget. Spelaren ska ställa en gräns på hur mycket pengar spelaren kan överföra till sitt spelkonto per dygn och månad. 

Statsrådet kan utfärda en förordning genom vilken det för varje penningspelsbolag föreskrivs om maximala förlustgränser per dygn, månad och år. Med förlustgränser avses de maximibelopp som spelaren kan förlora vid penningspel. Förlustgränserna gäller penningspel med hög risk för skadeverkningar.  Myndigheten kan dessutom utfärda bestämmelser på lägre nivå än lag om penningspelens egenskaper i syfte att förebygga och minska skadeverkningarna av penningspel.   
Finansieringen av arbetet med spelens skadeverkningar ändras i och med reformen och ska finansieras i budgeten. Det föreslås att statsunderstöd kan beviljas för att förebygga och minska skadeverkningarna av penningspel.

I enlighet med regeringsprogrammet har man inom projektet utrett flyttandet av penningautomaterna till separata övervakade lokaler. I propositionen har man bestämt sig för att bevara nuläget, där penningautomater kan vara placerade i butiker, kiosker och på servicestationer. Avgörandet grundar sig på det kraftigt minskade antalet penningautomater. Också spelandet på dem har minskat kraftigt. Spelandet sker allt oftare i digitala kanaler. Dessutom kan penningautomatspelandet begränsas i och med den obligatoriska identifieringen. 

Principerna för placering och användning av penningautomater ska planeras så att de skadeverkningar som penningspel ger upphov till blir så små som möjligt. Dessutom ska penningautomaterna placeras så att användningen av dem kan övervakas utan hinder. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid skyddet av minderåriga och utsatta personer. Dessutom ska Veikkaus Ab och innehavare av placeringsplatser för penningautomater utarbeta en plan för egenkontroll för att de ovannämnda principerna ska uppfyllas. Bestämmelser om maximiantalet penningautomater utfärdas även i fortsättningen på förordningsnivå.

Enligt regeringsprogrammet ska marknadsföring av penningspel som omfattas av licenssystemet vara tillåten. Enligt förslaget innehåller lagen bestämmelser om marknadsföring, metoder och sätt som anses förbjudna vid marknadsföring, information som ska ges i samband med marknadsföring, sponsring samt förbud mot direktmarknadsföring. Marknadsföringen ska vara måttfull till sin volym, omfattning, synlighet och frekvens samt nödvändig för att efterfrågan på penningspel ska styras in på penningspelsverksamhet som bedrivs med licens. Marknadsföring får inte riktas till minderåriga eller till personer som annars är i en utsatt ställning. Marknadsföring av penningspel ska alltid innehålla uppgift om den tillåtna åldersgränsen för penningspelande samt om var det finns information om verktyg för hantering av spelandet och om de tjänsteproducenter som tillhandahåller hjälp mot penningspelsproblem. 

I lagen föreslås bestämmelser om minimiåldern för penningspelande, som även i fortsättningen ska vara 18 år. Allt penningspelande förutsätter identifiering för att säkerställa att spelaren har uppnått myndighetsåldern.  

I marknadsföringen av spel förutsätts att särskilt uppmärksamhet fästs vid att skydda minderåriga mot penningspelandets skadeverkningar. Marknadsföring av penningspel ska alltid innehålla uppgift om den tillåtna åldersgränsen för penningspelande. Marknadsföring får inte riktas till minderåriga, och minderåriga personer får inte förekomma i marknadsföringen. Penningspel får inte marknadsföras i program och evenemang som riktar sig till minderåriga.

I sociala medier får penningspelsbolaget marknadsföra penningspel endast för egen del, på licenshavarens egna webbplatser och egna konton i sociala medier så att marknadsföringen inte interagerar med konsumenten. 

Penningspelsbolagen får till exempel inte ingå avtal om sponsring med personer under 18 år eller gällande evenemang, tävlingar, serier eller därmed jämförbara evenemang som riktar sig till personer under 18 år. När ett penningspelsbolag ingår avtal om sponsring ska den säkerställa att dess logotyper samt namn på spelprodukter eller speltjänster inte förekommer på produkter eller tjänster som är avsedda att användas i synnerhet av personer under 18 år. 

Social- och hälsovårdsministeriet och Institutet för hälsa och välfärd ska ha rätt att få uppgifter om spelare och spelande för att de skadeverkningar som penningspel ger upphov till ska kunna förebyggas och minskas så effektivt som möjligt.

Rätten att få uppgifter ska begränsas till de uppgifter som är nödvändiga med tanke på myndigheternas uppgifter. De personuppgifter som ingår i det material som behandlas ska pseudonymiseras innan de lämnas ut eller analyseras, vilket betyder att alla direkta identifieringsuppgifter måste raderas från dem. Uppgifterna kan användas för forskning och för utvecklingen av förebyggande och behandling. 

I enlighet med gällande lag har endast Veikkaus Ab haft tillstånd att marknadsföra bolaget och sådana penningspel som inte medför en hög risk för skadeverkningar. Det har emellertid inte varit förbjudet att spela andra penningspel än Veikkaus penningspel.

Den mest synliga ändringen jämfört med nuläget är att det i Finland blir tillåtet att marknadsföra penningspelsbolag som beviljats licens.  Dessa penningspelsbolag får, med vissa begränsningar, marknadsföra penningspel och sitt bolag i olika kanaler, såsom tv, radio och tidningar. När penningspelsmarknaden öppnas upp för konkurrens finns det anledning att anta att det kommer att leda till att antalet marknadsaktörer ökar betydligt. Till exempel i Danmark och Sverige ökade antalet aktörer som erbjuder penningspel betydligt i och med licenssystemet. 

Marknadsföringen ska vara måttfull till sin volym, omfattning, synlighet och frekvens samt nödvändig för att styra efterfrågan på penningspel till licenspliktig penningspelsverksamhet. Marknadsföringen får inte riktas till minderåriga eller till personer som annars är i en utsatt ställning. 

Förbjuden marknadsföring är att till exempel förhärliga penningspelande, ge positiv bild av rikligt penningspelande, göra penningspelande vardagligare, ge en bild av penningspelande som en lösning på en persons ekonomiska problem eller som ett alternativ till arbete eller att få penningspelande att framstå som riskfritt. Det ska bland annat vara förbjudet att erbjuda spelpengar, gratisspel, nedsatta priser eller kombinerade erbjudanden. Direktmarknadsföring får riktas endast till personer som uttryckligen har gett sitt samtycke till det, och direktmarknadsföring per telefon ska alltid vara förbjuden. 

Marknadsföring av penningspel ska alltid innehålla uppgift om den tillåtna åldersgränsen för penningspelande samt om var det finns information om verktyg för hantering av spelandet och om de tjänsteproducenter som tillhandahåller hjälp mot penningspelsproblem. 

På sociala medier får penningspelsbolag marknadsföra penningspel endast på sina egna webbplatser och på sina egna konton i sociala medier. Marknadsföringen får inte vara interaktiv med konsumenten. Det är således inte längre möjligt att ha kommersiella samarbeten med influerare på deras egna konton på sociala medier. Syftet med begränsningen är att skydda i synnerhet unga konsumenter. 

Utomhusreklam för penningspel, såsom nätkasinospel och vadslagning, som medför särskild risk för skada ska vara förbjuden. Det ska emellertid vara tillåtet med utomhusreklam för vadhållningsspel i den omedelbara närheten av försäljningsställena. 

I det nya systemet ska monopolbolagets, alltså Veikkaus, marknadsföring med vissa undantag omfattas av samma bestämmelser som tillämpas på aktörerna på den konkurrensutsatta marknaden. 

Precis som i nuläget ska Veikkaus inte få marknadsföra fysiska penningautomatspel, kasinospel som omfattas av monopol och spelplatser för dessa. Det ska vara tillåtet att marknadsföra dessa penningspel endast i de övervakade spelsalar och kasinon där dessa penningspel är placerade. Det ska emellertid vara tillåtet att visa uppgifter om var penningspelsplatserna är belägna och när de har öppet. 

Sponsring är en tillåten form av marknadsföring. Penningspelsbolagens idrottssponsring kan enligt uppskattningar öka betydligt. Efter att penningspelsmarknaden avreglerades inriktades sponsringen exempelvis i Sverige och Danmark särskilt på nationellt och internationellt viktiga grenar och på enskilda idrottare.

Propositionen kan därmed bedömas ha en betydande effekt på vissa idrottsaktörers ekonomiska ställning. Sannolikt kommer sponsringsintäkterna inte att fördelas jämnt mellan olika idrottsgrenar, utan utifrån internationella exempel torde intäkterna koncentreras till vissa grenar och till de mest 

Ensamrättslicens kan beviljas ett aktiebolag som står under statens bestämmande inflytande och vars verksamhetsområde är anordnande av penningspel. I praktiken är Veikkaus Ab ett sådant bolag. Penningspelslicens för en konkurrensutsatt penningspelsmarknad och licens för spelprogramvara kan beviljas fysiska eller juridiska personer som avses i näringsverksamhetslagen. Utöver allmänna villkor ska den som ansöker om licens uppfylla de krav på sökandens tillförlitlighet och lämplighet som föreskrivs i penningspelslagen.

Reformen av penningspelssystemet har sin grund i regeringsprogrammet, där det inte står något om att rätten att anordna penningspel ska öppnas för allmännyttiga samfund. Propositionen innehåller ingen sådan modell som den svenska lagstiftningen, som ger allmännyttiga aktörer möjlighet att skattefritt och med en lägre ansökningsavgift ordna småskaliga penningspel för att anskaffa medel för allmännyttig verksamhet. 

Bestämmelser om de ansökningsavgifter som tas ut av aktörer som ansöker om licens ska utfärdas genom förordning av ett ministerium. Enligt lagen om grunderna för avgifter till staten ska avgiften motsvara de genomsnittliga kostnaderna för att producera den. 

Bestämmelser om den ersättning som en innehavare av ensamrättslicens ska betala till staten finns i penningspelslagen. Syftet med betalningen av ersättningen är att säkerställa att Veikkaus Ab som en följd av ensamrätten inte får en ekonomisk fördel som snedvrider konkurrensen och som omfattas av EU:s regler om statligt stöd. Statsrådet fastställer beloppet på ersättningen utifrån ensamrättsaktörens spelbidrag. Betalning av ersättningen är en förutsättning för att ensamrättslicensen ska vara giltig.

Ensamrättslicens beviljas för tio år i sänder. Penningspelslicens och licens för spelprogramvara beviljas för högst fem år i sänder.

Veikkaus Ab:s penningspelsverksamhet ska i det nya systemet vara möjlig både i egenskap av en aktör med ensamrätt och ett separat bolag på en konkurrensutsatt penningspelsmarknad. En förutsättning är att verksamheten som bedrivs av en aktör med ensamrätt och ett bolag som är verksamt på en konkurrensutsatt marknad klart åtskiljs inom koncernen. För hela koncernens del ska statsrådets kansli även i fortsättningen svara för statens ägarstyrning.  

Veikkaus Ab behöver inte längre vara ett aktiebolag som helt och hållet ägs av staten. Staten som ägare har således större spelrum än för närvarande för eventuella framtida avgöranden som gäller Veikkaus Ab:s innehav. Den föreslagna regleringen har inte några direkta konsekvenser för statens innehav i Veikkaus Ab. Dessutom säkerställs det att staten i alla situationer behåller bestämmanderätten över Veikkaus Ab. Om staten senare med anledning av utvecklingen av ägarvärdet beslutar att delvis avstå från sina aktier i Veikkaus Ab, krävs riksdagens samtycke.

I propositionen föreslås det att den lotteriskatt som penningspelsbolagen betalar för penningspelsverksamhet höjs från nuvarande 12 procent till 22 procent. Om kanaliseringsgraden eventuellt stiger jämfört med nuläget stiger intäkterna från lotteriskatten betydligt. Det föreslås inte några ändringar i beskattningen av varuvinstlotterier. Propositionen har också konsekvenser för intäkterna från samfundsskatten. I fortsättningen ska alla i Finland etablerade aktörer som bedriver licenspliktig penningspelsverksamhet vara skyldiga att betala samfundsskatt. En central ändring i beskattningen av spelarnas spelvinster är att vinster från penningspel som erbjuds i Finland utan licens i fortsättningen ska vara skattepliktiga. 

Det nya penningspelssystemet ska basera sig på licenser som tillsynsmyndigheten beviljar på ansökan. Behandlingen av ansökningar om licens och övervakning av den licenspliktiga verksamheten föreslås bli nya tillsynsuppgifter.

Myndigheternas tillsynsmetoder föreslås bli utvidgade till vissa delar. För tillsynen över att licenshavarnas verksamhet är lagenlig föreslås bland annat i likhet med Sveriges lagstiftning rätt till testköp. Vid testköp kan myndigheten låtsas vara konsument, om det är nödvändigt för att förhindra att testköpet avslöjas.

För att ingripa i lagstridig spelverksamhet utanför systemet har tillsynsmyndigheten till stor del samma befogenheter som för närvarande. Myndigheten föreslås dessutom ha rätt att spärra till exempel sådan nättrafik och sådana betalningstransaktioner i anslutning till penningspel som syftar till att ta hem vinster. Detta gäller sådana penningspelsaktörer som saknar licens och som förbjudits anordna eller marknadsföra penningspel. Spärrningarna av nät- och betalningsrörelsen ska grunda sig på en förteckning som förs av myndigheten över penningspelsaktörer som är föremål för ett beslut om förbud. I samband med en webbplats som spärrats ska man bland annat publicera information om att den som tillhandahåller penningspel på den spärrade webbplatsen inte har beviljats licens av tillsynsmyndigheten.  

För brott mot eller försummelse av skyldigheterna enligt penningspelslagen kan myndigheten påföra licenshavaren en ordningsavgift och för allvarligare förseelser en påföljdsavgift. Som en sista utväg kan myndigheten återkalla en licens. Vissa gärningar som strider mot penningspelslagen ska på samma sätt som för närvarande vara straffbara enligt strafflagen.

Myndigheten ska också kunna ingripa i lagstridig verksamhet genom att meddela ett beslut om förbud mot anordnande eller marknadsföring av penningspel och förena förbudet med vite. Om förbudet gäller en aktör som saknar licens att anordna penningspel förpliktar förbudet även nätföretag att förhindra tillträde till aktörens penningspelswebbplats från Fastlandsfinland. Myndigheten ska dessutom kunna förhindra betalningstransaktioner.  

Tillstånds- och tillsynsmyndighetens totala kostnader påverkas bland annat av antalet licenssökande och antalet licenser som beviljas och av utbudet utanför licenssystemet. Även om det inte går att göra några exakta uppskattningar av myndighetens personalbehov bedöms det öka avsevärt jämfört med nuläget. Dessutom behövs det finansiering för IKT-system som förutsätts av de nya uppgifterna.  Målet är att kostnaderna för tillstånds- och tillsynsverksamheten i fortsättningen i huvudsak ska täckas med tillstånds- och tillsynsavgifter som tas ut hos licenshavarna. 

Regeringspropositionen är på remiss 3 juli–18 augusti 2024, varefter den finslipas utifrån remissvaren.

Avsikten är att de lagförslag som gäller ändring av penningspelssystemet ska anmälas till Europeiska kommissionen i oktober så att kommissionen och de övriga medlemsstaterna ska kunna uttala sig om huruvida reformen eventuellt hindrar den fria rörligheten för tjänster på den inre marknaden. Efter ett anmälningsförfarande på tre månader görs eventuella ändringar i propositionen.

Avsikten är att en regeringsproposition överlämnas till riksdagen under vårsessionen 2025. 

Det är fråga om en omfattande totalrevision av penningspelslagstiftningen. Utkastet till proposition har beretts av en av inrikesministeriet tillsatt arbetsgrupp för lagstiftningsprojektet. Riktlinjerna för arbetsgruppens arbete fastslogs av en politisk styrgrupp bestående av statssekreterare. 

Inrikesministeriet ordnade den 28 november 2023 ett stort informationsmöte där sammanlagt cirka 60 företrädare för olika intressentgrupper deltog. Utöver diskussionsmötet har också andra sakkunniga hörts i projektet. 

Den tidsplan för reformen som fastställts i regeringsprogrammet har påverkat möjligheterna att höra sakkunniga och intressentgrupper och därigenom möjligheterna att göra en heltäckande bedömning av lösningsalternativen eller deras konsekvenser. Av denna orsak har man i propositionen inte till alla delar på basis av de olika lösningsalternativens konsekvenser kunnat motivera varför målen inte anses kunna uppnås med alternativa metoder lika väl som med det föreslagna alternativet.