Anlitandet av väktare och ordningsvakter har ökat

Med den privata säkerhetsbranschen avses den helhet som består av bevakningsrörelse, ordningsvaktsverksamhet, säkerhetsskyddande verksamhet och säkerhetskontrollverksamhet. Utförare av säkerhetsskyddsuppgifter är t.ex. låssmeder eller installatörer av inbrottslarmsystem.

Inrikesministeriet har beredningsansvaret för lagstiftningen om den privata säkerhetsbranschen. Bestämmelser om säkerhetskontrollverksamhet ingår dock också i lagstiftning som flera andra ministerier ansvarar för att bereda.

Under de senaste årtiondena har de privata säkerhetstjänsterna blivit mer synliga än tidigare. Förändringarna i befolkningsstrukturen, den tekniska utvecklingen, säkerhetsmyndigheternas resurser, den förändrade brottsligheten och den internationella lagstiftningen har inverkat på branschens ställning och uppgifterna och utvecklingen inom branschen. I dag erbjuder branschen fler och långt specialiserade tjänster.

Tillstånd för den privata säkerhetsbranschen

En betydande del av verksamheten inom den privata säkerhetsbranschen kräver tillstånd.

• Polisstyrelsen svarar för att utfärda och återkalla centrala myndighetstillstånd som rör den privata säkerhetsbranschen samt för den riksomfattande myndighetstillsynen och myndighetsstyrningen av branschen.
• Polisinrättningen godkänner på ansökan sökanden som väktare, tillfällig väktare, utförare av säkerhetsskyddsuppgifter och ordningsvakt.

I slutet av 2023 fanns det ca 64 000 giltiga tillstånd inom den privata säkerhetsbranschen. Av dessa var över 35 000 ordningsvakter, nästan 17 000 vakter och nästan 1 000 näringstillstånd.

Befogenheterna fastställs i lagstiftning

Väktare bevakar egendom, skyddar personers integritet och/eller avslöjar brott som riktat sig mot bevakningsobjektet eller uppdragsgivaren. En ordningsvakt har däremot till uppgift att upprätthålla ordning och säkerhet samt förhindra brott och olyckor inom sitt tjänstgöringsområde. I Finland får ordningsvakter tillsättas endast för sådana objekt som avses i lagen.

Väktarnas befogenheter grundar sig på lagen om privata säkerhetstjänster. Användningen av befogenheter hänför sig till utförandet av bevakningsuppgifter. En väktare har under de förutsättningar som anges i lagen rätt att avlägsna en person från bevakningsområdet eller vägra en person tillträde till området, att gripa gärningsmannen och säkerhetsvisitera den som gripits för att förvissa sig om att denne inte innehar föremål eller ämnen med vilka han eller hon kan utsätta sig själv eller andra för fara. I samband med dessa befogenheter har en väktare under vissa förutsättningar även rätt att använda maktmedel.

I lagen om privata säkerhetstjänster finns också bestämmelser om en ordningsvakts befogenheter. En ordningsvakts befogenheter skiljer sig delvis från en väktares befogenheter. Befogenheterna beror dessutom på vilket tjänstgöringsområde enligt lagen som ordningsvakten arbetar inom. En ordningsvakt kan till exempel ha befogenheter som gäller vägrande av tillträde, avlägsnande, gripande och säkerhetsvisitation liksom även rätt att under de förutsättningar som anges i lagen använda maktmedel.