Att avlägsnas ur landet och att lämna landet

Varje asylbeslut grundar sig på en individuell utredning. Asylprocessen och beslutsfattandet i asylfrågor i Finland grundar sig på EU-lagstiftningen och internationella avtal. I utlänningslagen har grundlagen, de mänskliga rättigheterna och förbudet mot tillbakasändning beaktats. Migrationsverket följer utlänningslagen när verket fattar beslut om asyl.

Den som i sitt hemland riskerar att utsättas för förföljelse eller tortyr återsänds inte. Människor återsänds inte heller till stridsområden. Beslutsfattandet i asylfrågor baserar sig på en individuell prövning som beaktar var och ens personliga situation, principerna i flyktingrätten och aktuell landinformation. I vissa situationer bedöms det att även om en person inte kan återvända till sin hemort, kan han eller hon under vissa förutsättningar flytta till ett annat område i sitt eget land. I flyktingrätten kallas detta internflykt.

Alla har dock inte förutsättningar att få asyl eller annat internationellt skydd i Finland. Kön, ålder eller yrke är inte i sig tillräckliga grunder för att få asyl. Det är också bra att komma ihåg att avsikten med beviljande av internationellt skydd i enlighet med utlänningslagen inte är att erbjuda alla ett liv enligt den rådande levnadsstandarden i till exempel Finland, utan att ge skydd till de personer som i sitt hemland är utsatta för personlig förföljelse. 

Om en person inte uppfyller villkoren för att beviljas asyl, är asylbeslutet negativt och personen förordnas samtidigt att avlägsna sig ur landet. Varje sökande får överklaga beslutet hos förvaltningsdomstolen.

Myndigheterna verkställer endast sådana beslut om återvändande som är verkställbara och enligt vilka utlänningen inte längre har rätt att vistas i Finland. Beroende på fallet har personen kunnat ges en tidsfrist för att frivilligt lämna landet. Under denna tid verkställs beslutet i regel inte av myndigheterna. Även om det inte fastställts någon tidsfrist för frivillig återresa, kan myndigheten ge den som ska återsändas möjlighet att lämna landet under övervakning genom egna arrangemang. Om det finns faktorer som gäller allmän ordning eller allmän säkerhet och som förutsätter att återvändandet säkerställs genom myndighetsåtgärder, är frivillig återresa genom egna arrangemang inte möjlig.

En person som inte har förutsättningar att få internationellt skydd eller något annat uppehållstillstånd är skyldig att återvända till sitt hemland. Han eller hon ges i första hand möjlighet att återvända frivilligt. Det är det mänskligaste sättet och den bästa lösningen med tanke på den som återvänder.

Migrationsverket upprätthåller ett system för assisterad frivillig återresa, genom vilket vissa personer främst med bakgrund som asylsökande kan ges stöd för återresan till hemlandet. Internationella organisationen för migration (IOM) är Migrationsverkets samarbetspartner när det gäller assisterad frivillig återresa. Returbiljetterna betalas till den som återvänder och det finns ofta någon från det lokala IOM-kontoret som tar emot personen. Det är också möjligt att den som återvänder får ekonomiskt eller materiellt stöd för att börja livet i hemlandet på nytt. Stödet kan användas till exempel för att börja studera eller starta ett småföretag.

Landinformationen vid Migrationsverket gör bedömningar av säkerhetsläget i länderna på basis av dels egen informationssökning och forskning, dels flera olika andra källor.

Vid sidan om offentliga källor får landinformationen aktuell information om utreseländerna i synnerhet via Europeiska unionens asylbyrå  (EUAA), genom myndighetssamarbete med EU-ländernas landinformationsexperter och vid landmöten som gäller olika länder.

Andra källor är bland annat

• FN:s flyktingorganisation UNHCR
• internationella och lokala människorättsorganisationer
• frivilligorganisationer, forskningsinstitut, landinformationstjänster i andra länder och internationella nyhetsbyråer.

Till exempel de resemeddelanden som utrikesministeriet ger ut kan inte direkt jämföras med den landinformation som Migrationsverket använder eftersom bedömningarna i regel gäller olika människogrupper. Utrikesministeriets resemeddelanden gäller de finländare som överväger att resa utomlands, och de framhäver risker för just utlänningar.

Säkerhetsläget kan variera mycket från land till land beroende på om det gäller landets egna medborgare eller utlänningar som reser dit. Skriftliga separata nationella bedömningar görs halvårsvis, men de enskilda ansökningarna behandlas och avgörs alltid på basis av aktuell information om utreselandet, som tas fram av forskare. Också förvaltningsdomstolens och högsta förvaltningsdomstolens beslutspraxis tas omedelbart i beaktande när nya ansökningar avgörs.

Den individuella situationen för den som ska återvända och andra omständigheter som inverkar på saken, till exempel sjukdom, skada eller ålder, beaktas i arrangemangen för återvändande.

Barn bemöts alltid enligt ålder och utvecklingsnivå, och de hänvisas alltid i första hand till assisterad frivillig återresa.

Om den som ska återsändas är gravid, konsulterar polisen en läkare om huruvida det är tryggt att hon tar flyget.

Återvändandet kan skjutas upp bland annat av hälsoskäl. I sådana fall kan personen också beviljas tillfälligt uppehållstillstånd om behovet att skjuta upp återresan är långvarigt.

Finland avlägsnar ur landet till exempel personer som

• inte har beviljats uppehållstillstånd som krävs för fortsatt vistelse, vars uppehållstillstånd har återkallats eller flyktingstatus har upphört och som inte längre uppfyller villkoren för laglig vistelse
• enligt beslut ska avvisas eller utvisas på grund av att de gjort sig skyldiga till brott
• inte har ansökt om nödvändig uppehållsrätt.

Dessutom överför polisen vid behov en asylsökande till en annan medlemsstat som ansvarar för behandlingen av asylansökan.

Om personen inte frivilligt följer beslutet om återvändande eller om det inte har getts möjlighet till frivillig återresa, överförs återvändandet till polisen eller gränskontrollmyndigheten. Den myndighet som ansvarar för återvändandet ska, vid behov med hjälp av säkringsåtgärder och tvångsmedel, säkerställa att den person som ska återsändas stiger på flyget i enlighet med planen och anländer till sin slutliga destination. Polisen och gränskontrollmyndigheten har en lagstadgad skyldighet att se till att det inte vistas människor i Finland som inte har laglig rätt till det.

Myndigheterna kan återsända en person antingen under övervakning eller ledsagad. Största delen av de återvändanden som myndigheterna verkställer genomförs med reguljärflyg. En del av flygningarna för återvändande är charterflyg med ett tillräckligt antal utbildade ledsagare från myndigheterna ombord för att se till att resan genomförs och för att garantera säkerheten under flygningen.

Återvändande med ledsagare är alltid en sista utväg om något annat sätt inte är möjligt. Oftast är återvändande med ledsagare inte förenat med fysiskt tvång. Syftet med ledsagandet är i första hand att garantera säkerheten för andra passagerare ombord och att den som återsänds når sin slutliga destination. Flygningarna för återvändande har ofta mellanlandningar, och därför är det av praktiska skäl nödvändigt att ha en ledsagare för att uträtta ärenden med flygplatsmyndigheterna under resan.  

Diskrimineringsombudsmannen övervakar återvändandena, och en tjänsteman vid ombudsmannens byrå kan vid behov också delta i genomförandet av återvändandet.

Återvändandet kan flyttas framåt bland annat av hälsoskäl. En person kan på ansökan beviljas tillfälligt uppehållstillstånd om hindret för att avlägsna sig ur landet är långvarigt.