Datanät som miljö för brottslig verksamhet

Med cyberbrottslighet, dvs. IT-brottslighet, avses brott som riktar sig mot datateknik eller datanät eller brott som begås med hjälp av datateknik och datanät. Datanät är idag en väsentlig del av den miljö där brottslighet förekommer och brott bekämpas, och numera utförs en allt större del av de brott som kommer till polisens kännedom inom datanät eller datasystem.

Som datanätsbrott betraktas till exempel överbelastningsattacker där brottsobjektets datasystem avsiktligt blockeras eller görs långsammare. Det kan också vara fråga om att datorer infekteras med sabotageprogram (virus, maskar, trojaner e.d.), varvid datasystemet utför icke-önskvärda handlingar i datorn, t.ex. spionerar eller skickar information till en viss dator. Hackning innebär olovligt intrång i ett datanät eller datasystem (dataintrång), där till exempel uppgifter i datasystemet förstörs eller systemet utnyttjas för personliga ändamål.

Egendomsbrott och rekrytering av terrorister

De vanligaste typerna av brott är egendomsbrott – i första hand bedrägerier och betalningsmedelsbedrägerier, men också penningtvätt och utpressning. Nätmiljön möjliggör också i högre grad brott där barn och unga utnyttjas sexuellt. Möjligheterna till utnyttjande har ökat i takt med att internet används i allt större utsträckning.

Personer med kopplingar till våldsam extremism och terrorister använder sig på bred front av cyberomgivningen för att sprida propaganda- och terroristmaterial, rekrytera nya medlemmar och underblåsa våldsam radikalisering. Internet kan dessutom utnyttjas av terrorister för att hålla kontakt och planera terrordåd.

Gränsöverskridande brottslighet

Ett centralt element som kännetecknar cyberbrott är deras internationella karaktär. Brott på nätet överskrider i många fall de nationella gränserna eftersom de till skillnad från många traditionella brott saknar fysiska begränsningar. Således spelar det i princip ingen roll var och hur långt ifrån varandra gärningsmannen och offret befinner sig. Största delen av nätbrottsligheten kommer aldrig till polisens kännedom, och de brott som leder till en polisutredning blir ofta ouppklarade eller endast delvis uppklarade.