Lagstiftning om civil underrättelseinhämtning - frågor och svar

Lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning reglerar Skyddspolisens arbete för att avvärja hot mot den nationella säkerheten. I lagen definieras de hot som Skyddspolisen får inhämta underrättelseinformation om. Befogenheterna till civil underrättelseinhämtning utövas endast av Skyddspolisen och de gäller också utomlands. 

Det är möjligt att utöva befogenheterna till underrättelseinhämtning endast för att inhämta information om de allra allvarligaste hoten mot den nationella säkerheten.

Genom metoder för underrättelseinhämtning får information inhämtas om

• terrorism
• utländsk underrättelseverksamhet
• planering, tillverkning, spridning och användning av massförstörelsevapen
• planering, tillverkning, spridning och användning av sådana produkter med dubbel användning som avses i 2 § i lagen om kontroll av export av produkter med dubbel användning
• verksamhet som allvarligt hotar den demokratiska samhällsordningen
• verksamhet som hotar ett stort antal människors liv eller hälsa eller samhällets vitala funktioner
• en främmande stats verksamhet som kan orsaka skada för Finlands internationella relationer, ekonomiska intressen eller andra viktiga intressen
• en kris som hotar internationell fred och säkerhet
• verksamhet som hotar säkerheten vid internationella krishanteringsinsatser
• verksamhet som allvarligt hotar säkerheten i samband med att Finland ger internationellt bistånd och i samband med annan internationell verksamhet
• internationell organiserad brottslighet som hotar den demokratiska samhällsordningen. 

En allmän förutsättning för användning av en metod för civil underrättelseinhämtning är att användningen är nödvändig för att få viktig information om någon av de verksamheter som ingår i förteckningen ovan och att verksamheten allvarligt hotar den nationella säkerheten.

Underrättelseinhämtning är en nödvändig funktion med tanke på skyddet av den nationella säkerheten. Syftet med den är att identifiera hoten på förhand för att de ska kunna avvärjas. Skyddspolisen tar alltså fram information för att förebygga hot. 

Myndighetens behörighet grundar sig alltid på lag. Med hjälp av lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning är det möjligt att inhämta information om sådan verksamhet som allvarligt hotar den nationella säkerheten och som inte är ett brott och vars drivkrafter inte är kända. 

Under de senaste åren har Finlands säkerhetspolitiska omgivning förändrats avsevärt och digitaliserats. De allvarligaste hoten mot vår nationella säkerhet har nästan alltid internationellt ursprung eller utomstående kopplingar. Därför är till exempel befogenheterna att inhämta information utomlands eller med hjälp av underrättelseinhämtning som avser datatrafik viktiga.

I det projekt som tillsattes i december 2023 ses lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning över när det gäller befogenheterna att inhämta underrättelser och rätten att få och lämna ut information så att de ska motsvara kraven i den förändrade säkerhets- och cybermiljön. 

Avsikten är att ändra de så kallade brandväggsbestämmelserna så att det blir möjligt att i tillräcklig omfattning lämna ut Skyddspolisens underrättelseinformation till polisen och andra myndigheter som har befogenheter att konkret ingripa i verksamhet som allvarligt hotar den nationella säkerheten och som Skyddspolisen upptäckt.

Skyddspolisens befogenheter till underrättelseinhämtning uppdateras så att de motsvarar den tekniska utvecklingen. Avsikten är bland annat att inom underrättelseverksamheten göra underrättelseinhämtning möjlig i sammanlänkad utrustning och sammanlänkade system samt genom användning av sökbegrepp i innehållet i meddelanden. Dessutom bedöms om användningen av befogenheterna till underrättelseinhämtning kan utvidgas till att omfatta utrymmen som används för stadigvarande boende.

Underrättelseinhämtning som avser datatrafik är en metod för underrättelseinhämtning som används av underrättelsemyndigheterna. Med underrättelseinhämtning som avser datatrafik avses att en myndighet i den datatrafik som överskrider Finlands gräns kan få viktig information om allvarliga hot mot Finlands nationella säkerhet. 

Lagstiftningen möjliggör inte allmän, oriktad och heltäckande uppföljning av datatrafiken. Myndigheten ska motivera varför det under en viss tid är nödvändigt att filtrera viss datatrafik och varför informationen inte kan fås genom någon annan befogenhet. Information som fåtts genom underrättelseinhämtning och som inte hänför sig till ett förehavande som hotar den nationella säkerheten ska utplånas.

Underrättelseinhämtning som avser datatrafik får användas endast av Skyddspolisen och militärunderrättelsemyndigheten. Tingsrätten beslutar om beviljande av tillstånd till underrättelseinhämtning som avser datatrafik. Försvarsmaktens underrättelsetjänst ansvarar för det tekniska genomförandet av underrättelseinhämtning som avser datatrafik.

Underrättelseinhämtning som avser datatrafik förbättrar det finländska samhällets förmåga att bereda sig på nya slags hot. Genom underrättelseinhämtning som avser datatrafik skaffar man inte information om brott, utan det är tillåtet att använda befogenheten endast för att inhämta information om sådan verksamhet som allvarligt hotar Finlands nationella säkerhet, om informationen inte kan fås på något annat sätt. 

Genom underrättelseinhämtning producerar man för den högsta statsledningen sådan information om Finlands säkerhetspolitiska omgivning som är nödvändig med tanke på det utrikes- och säkerhetspolitiska beslutsfattandet. Underrättelseinhämtningen gör det också möjligt för de myndigheter som svarar för bekämpningen av hot att förhindra att hoten realiseras.

Avsikten med civil underrättelseinhämtning är att få information om sådan verksamhet som är föremål för underrättelseinhämtningen och som allvarligt hotar Finlands nationella säkerhet. Det är inte fråga om brottsutredning. En del av den verksamhet som allvarligt hotar den nationella säkerheten är sådan att den, om den framskrider, kan uppfylla rekvisitet för ett allvarligt brott (t.ex. terrorism).

Det finns också hot som inte alls kan bli brott, till exempel sådana ändringar i ägandeförhållandena som äventyrar Finlands försörjningsberedskap.

Skyddspolisen är inte en förundersökningsmyndighet och har således inte  befogenheter att utföra förundersökning eller använda tvångsmedel. Skyddspolisen stöder dock förundersökningsmyndigheternas brottsbekämpningsarbete.

Enligt lagen kan människorna få information om den metod för underrättelseinhämtning som de har varit föremål för. 

Skyddspolisen ska utan dröjsmål underrätta den som har varit föremål för underrättelseinhämtning om de flesta metoderna för underrättelseinhämtning så snart syftet med inhämtningen har uppnåtts. Under vissa förutsättningar kan man avstå från denna skyldighet helt och hållet eller man kan skjuta upp underrättelsen. Om avvikelsen beslutar domstolen. Domstolen får besluta att underrättelsen ska utebli, om det är nödvändigt för att garantera den nationella säkerheten eller skydda liv eller hälsa.

Den som misstänker att hen är eller har varit föremål för underrättelseinhämtning kan också göra en begäran om undersökning till underrättelsetillsynsombudsmannen. Begäran om undersökning behöver inte specificeras exakt. Det är underrättelsetillsynsombudsmannens uppgift att på basis av begäran försäkra sig om att Skyddspolisens verksamhet har varit lagenlig.

Befogenheterna till underrättelseinhämtning är nödvändiga för att underrättelsemyndigheten kan få information om sådan verksamhet (t.ex. terrorism) som utgör ett allvarligt hot mot Finlands nationella säkerhet. Trots det är det i ett öppet samhälle alltid möjligt att något tråkigt sker trots myndigheternas ansträngningar.

Ja, även i de flesta andra europeiska länder finns det lagstiftning om underrättelseinhämtning.

De yrkanden som gäller befogenheter till underrättelseinhämtning centraliseras till Helsingfors tingsrätt för att garantera bästa möjliga sakkunskap. I Helsingfors tingsrätt behandlas yrkandena av domare som är särskilt förtrogna med ärenden som gäller tvångsmedel och utbildade för uppgiften och som redan har en lång erfarenhet. Domstolen fattar alltid ett självständigt beslut och kan vid behov också avslå Skyddspolisens yrkande. Om domstolen anser att ärendet är komplicerat, kan domstolen behandla ärendet i en sammansättning med två domare. 

Underrättelsetillsynsombudsmannen får information om alla yrkanden som riktats till domstolen och har rätt att delta i domstolsbehandlingen av ärendet och där utöva sin yttranderätt.

Skyddspolisens underrättelseverksamhet övervakas i realtid av underrättelsetillsynsombudsmannen som är en oberoende laglighetsövervakare. Ombudsmannen har exceptionellt omfattande befogenheter i förhållande till underrättelsemyndigheten. Underrättelsetillsynsombudsmannen kan i sista hand bestämma att underrättelseinhämtning ska upphöra om hen upptäcker fel i underrättelsemyndighetens verksamhet.

Vid riksdagen har det inrättats ett underrättelsetillsynsutskott som bland annat övervakar tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna och mänskliga rättigheterna i underrättelseverksamheten. Även inrikesministeriet övervakar att Skyddspolisens verksamhet är lagenlig.

Man kan inte kränka det journalistiska källskyddet genom underrättelselagstiftning. Journalister har rätt att i en rättegång vägra vittna om ärenden som gäller källskydd. Därför kan underrättelseinhämtning inte riktas mot något som omfattas av källskydd.