Lagstiftning om civil underrättelseinhämtning - frågor och svar
Lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning som syftar till att förbättra det finländska samhällets möjligheter att skydda sig mot allvarliga hot mot den nationella säkerheten trädde i kraft den 1 juni 2019.
-
Den nationella säkerheten är grunden för skyddspolisens inhämtande av information. Det kom en helt ny lag om underrättelseinhämtning avseende datatrafik. De nya befogenheterna till underrättelseinhämtning används endast av skyddspolisen och de gäller också i utlandet. I och med den nya lagstiftningen kan man bättre inhämta information om sådant som allvarligt äventyrar Finlands nationella säkerhet.
Tidigare kunde information endast inhämtas om
- ett enskilt konkret brott
- som begåtts av en enskild person
- som vistas i Finland.
Nu är det dessutom möjligt att inhämta information om
- sådan verksamhet som allvarligt äventyrar den nationella säkerheten men som inte är ett brott eller som sker i utlandet
- sådan verksamhet som allvarligt äventyrar den nationella säkerheten och vars drivkrafter inte är kända
Det är möjligt att använda befogenheter till underrättelseinhämtning endast för att inhämta information om de allra allvarligaste hoten mot den nationella säkerheten.
Med metoder för underrättelseinhämtning får information inhämtas om
1. terrorism,
2. utländsk underrättelseverksamhet,
3. planering, tillverkning, spridning och användning av massförstörelsevapen,
4. planering, tillverkning, spridning och användning av sådana produkter med dubbel användning som avses i 2 § i lagen om kontroll av export av produkter med dubbel användning,
5. verksamhet som allvarligt hotar den demokratiska samhällsordningen,
6. verksamhet som hotar ett stort antal människors liv eller hälsa eller samhällets vitala funktioner,
7. en främmande stats verksamhet som kan orsaka skada för Finlands internationella relationer, ekonomiska intressen eller andra viktiga intressen,
8. en kris som hotar internationell fred och säkerhet,
9. verksamhet som hotar säkerheten vid internationella krishanteringsinsatser,
10. verksamhet som allvarligt hotar säkerheten i samband med att Finland ger internationellt bistånd och deltar i annan internationell verksamhet,
11. internationell organiserad brottslighet som hotar den demokratiska samhällsordningen.
En allmän förutsättning för att en metod för underrättelseinhämtning ska få användas är att användningen är nödvändigt för att få viktiga uppgifter om någon sådan verksamhet som ingår i förteckningen ovan och som allvarligt hotar den nationella säkerheten.
-
Under de senaste åren har Finlands säkerhetsomgivning förändrats avsevärt och digitaliserats. De allvarligaste hoten mot vår nationella säkerhet har nästan alltid internationellt ursprung eller utomstående kopplingar. Syftet med de olika metoderna för underrättelseinhämtning är att som stöd för den högsta statsledningens beslutsfattande och för att skydda den nationella säkerheten ta fram nödvändig information om verksamhet som allvarligt hotar den nationella säkerheten.
Den snabba utvecklingen inom kommunikationstekniken har effektiviserat och underlättat kontakterna och nätverksbildandet över gränserna mellan de aktörer som hotar Finland samtidigt som dessa faktorer har påskyndat internationaliseringen av hoten. Utvecklingen på det tekniska området har gjort det möjligt att genomföra handlingar som hotar den nationella säkerheten med mycket kortare förberedelser och med mycket allvarligare följder. Cyberattacker kan användas som verktyg för politisk och ekonomisk påtryckning och kan vid allvarliga kriser användas som en påverkningsmetod vid sidan av militära maktmedel.
De flesta västländerna har redan länge haft lagstiftning om underrättelseinhämtning. I det här avseendet har Finland redan i många år kommit på efterkälken och nådde nu samma nivå som de andra västländerna.
-
Med underrättelseinhämtning som avser datatrafik avses att en myndighet i den datatrafik som överskrider Finlands gräns kan få viktig information om allvarliga hot mot Finlands nationella säkerhet.
Lagstiftningen möjliggör inte allmän, oriktad och heltäckande övervakning av datatrafiken, utan myndigheten måste motivera varför det under en viss tid är nödvändigt att filtrera viss datatrafik och att informationen inte kan fås genom någon annan befogenhet.
Vid underrättelseinhämtning som avser datatrafik får myndigheten dock också sådan information som inte har samband med förehavanden som hotar den nationella säkerheten. I sådana fall utplånas informationen omedelbart.
Underrättelseinhämtning som avser datatrafik får användas endast av skyddspolisen och militärunderrättelsemyndigheten. Tingsrätten beslutar om beviljande av tillstånd till underrättelseinhämtning som avser datatrafik till myndigheterna. Försvarsmaktens underrättelsetjänst svarar för det tekniska genomförandet av underrättelseinhämtning som avser datatrafik.
-
Underrättelseinhämtning som avser datatrafik förbättrar det finländska samhällets förmåga att bereda sig på nya slags hot. Genom underrättelseinhämtning som avser datatrafik skaffar man inte information om brott, utan det är tillåtet att använda befogenheten endast för att inhämta information om sådan verksamhet som allvarligt hotar den nationella säkerheten i Finland, om informationen inte kan fås på något annat sätt. Genom underrättelseinhämtning producerar man för den högsta statsledningen sådan information om Finlands säkerhetspolitiska omgivning som är nödvändig med tanke på det utrikes- och säkerhetspolitiska beslutsfattandet. Underrättelseinhämtningen gör det också möjligt för de myndigheter som svarar för bekämpningen av hot att förhindra att hoten realiseras.
-
Handlingar som rubbar den nationella säkerheten påverkar i sista hand vanliga medborgare och deras rättigheter. Exempelvis kan offer för terrordåd också vara enskilda medborgare, medan spionage igen har konsekvenser som försämrar samhällsekonomin och som t.o.m. kan återspeglas i sysselsättningssituationen. Med hjälp av underrättelseinhämtning som avser datatrafik tryggas ett stabilt och demokratiskt samhälle, vilket ligger i alla finländares intresse.
-
Den närmaste motsvarigheten till platsspecifik underrättelseinhämtning är platsgenomsökning som används vid förundersökning. Platsspecifik underrättelseinhämtning får inte riktas mot lokaler som används för boende av permanent natur och inte heller mot sådana lokaler där det finns skäl att anta att information som omfattas av t.ex. källskydd för journalister eller en prästs bikthemlighet blir föremål för underrättelseinhämtning. Föremål för platsspecifik underrättelseinhämtning kan exempelvis vara ett utrymme i ett köpcentrum eller ett fordon. Om platsspecifik underrättelseinhämtning genomförs i en plats som man inte har allmänt tillträde till, beslutar en domstol om underrättelseinhämtningen.
-
Med kopiering avses kopiering av en handling eller av ett föremål. Kopiering av försändelser riktas mot ett brev eller annan försändelse som finns vid ett verksamhetsställe för post.
Domstolen beslutar om kopiering av en försändelse på yrkande av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning. En polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning beslutar om kopiering vid civil underrättelseinhämtning.
Handlingar eller andra föremål får inte kopieras vid civil underrättelseinhämtning om föremålet innehåller information som omfattas av bl.a. källskydd för journalister eller en prästs bikthemlighet.
-
Befogenheterna till underrättelseinhämtning syftar till att man får information om sådan verksamhet som är föremål för civil underrättelseinhämtning och som allvarligt hotar Finlands nationella säkerhet. Det är inte fråga om brottsbekämpning.
En del av den verksamhet som allvarligt hotar den nationella säkerheten är sådan att den, om den framskrider, kan uppfylla rekvisitet för ett allvarligt brott (t.ex. terrorism).
Det finns också sådana hot som inte alls kan bli brott, såsom sådana ändringar i ägandeförhållandena som äventyrar Finlands försörjningsberedskap.
-
Genom lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning flyttades tyngdpunkten i skyddspolisens befogenheter mot en riktning som betonar underrättelseinhämtning.
I samband med regleringen av befogenheter till underrättelseinhämtning slopades skyddspolisens befogenheter att göra förundersökningar och använda tvångsmedel. Skyddspolisen är således inte längre en förundersökningsmyndighet.
-
Från Finland finns datakommunikationsförbindelser som rör sig i jord- eller undervattenskablar till Sverige, Tyskland, Estland och Ryssland. Av dessa riktar de tre förstnämnda staterna underrättelseinhämtning mot datakommunikationsförbindelser som överskrider deras gränser. Detta innebär att datakommunikationsförbindelserna från Finland och finländarnas förtroliga kommunikation som rör sig i dem i en rätt omfattande utsträckning omfattas av den underrättelseinhämtning som bedrivs av främmande stater och som baserar sig på filtrering av datatrafiken.
Underrättelseinhämtning som en främmande stat genomför och som omfattar finländarnas förtroliga kommunikation bedrivs inte för att skydda Finlands nationella säkerhet, utan i enlighet med de intressen och syften som den stat som bedriver underrättelseinhämtning har.
Lagen om civil underrättelseinhämtning avseende datatrafik möjliggör tillgången till information i den datatrafik som överskrider Finlands gräns när det är nödvändigt enbart för att skydda Finlands nationella säkerhet.
-
Enligt lagen kan medborgarna bli underrättade om den metod för underrättelseinhämtning som har riktat sig mot dem. Skyddspolisen ska utan dröjsmål underrätta den som har varit föremål för underrättelseinhämtning om de flesta metoderna för underrättelseinhämtning så snart syftet med inhämtningen har uppnåtts. Under vissa förutsättningar kan man avstå från denna skyldighet helt och hållet eller man kan skjuta upp underrättandet.
Om avvikelsen beslutar domstolen. Domstolen får besluta att underrättelsen ska utebli, om det är nödvändigt för att garantera den nationella säkerheten eller skydda liv eller hälsa. Skyldigheten att underrätta om underrättelseinhämtning som avser datatrafik är i Finland mer omfattande än i de närmaste jämförelseländerna.
Om man misstänker att man är eller har varit föremål för underrättelseinhämtning, är det också möjligt att till underrättelsetillsynsombudsmannen göra en begäran om undersökning. Begäran om undersökning behöver inte preciseras noggrant. Det är underrättelsetillsynsombudsmannens uppgift att på basis av begäran försäkra sig om att skyddspolisens verksamhet har varit lagenlig.
-
Ingen har direkt rätt att ta del av uppgifterna i skyddspolisens funktionella informationssystem. En registrerad person kan dock utnyttja sin rätt att kontrollera sina uppgifter indirekt via dataombudsmannen. Dataombudsmannen granskar på basis av begäran om kontroll av uppgifterna om skyddspolisen har behandlat personuppgifterna av den som begärt kontrollen lagligt, om uppgifterna överhuvudtaget har behandlats vid skyddspolisen. De flesta länder som har föreskrivit om underrättelseinhämtning använder sig av ett motsvarande arrangemang.
Den allmänna sekretesstiden för skyddspolisens uppgifter är 60 år. Sekretesstiden ändrades inte när lagstiftningen trädde i kraft.
-
Om de uppgifter som inhämtats genom en metod för underrättelseinhämtning är irrelevanta med tanke på det hot som utgör föremålet för underrättelseinhämtning, ska uppgifterna i regel alltid utplånas utan dröjsmål. Om uppgifterna omfattas av s.k. förbud mot underrättelseinhämtning, ska de också utplånas utan dröjsmål. In i skyddspolisens funktionella informationssystem förs inte några andra uppgifter än sådana uppgifter som behövs för att skydda den nationella säkerheten. Bestämmelser om radering av uppgifter i skyddspolisens funktionella informationssystem finns inte i lagstiftningen om underrättelseinhämtning utan i polisens personuppgiftslagstiftning.
-
Det är nödvändigt att föreskriva om befogenheter till underrättelseinhämtning för att underrättelsemyndigheten ska kunna få information om sådan verksamhet (t.ex. terrorism) som utgör ett allvarligt hot mot Finlands nationella säkerhet. Trots det är det i ett öppet samhälle alltid möjligt att någonting tråkigt sker trots myndigheternas ansträngningar.
-
Ja, även de flesta andra europeiska länder har lagstiftning om underrättelseinhämtning.
-
Utövandet av sådana befogenheter till underrättelseinhämtning som ingriper i skyddet för hemligheten i fråga om förtroliga meddelanden förutsätter i regel domstolens tillstånd och att noggranna tillståndsvillkor uppfylls.
De yrkanden som gäller befogenheter till underrättelseinhämtning centraliseras till Helsingfors tingsrätt för att garantera bästa möjliga sakkunskap. I Helsingfors tingsrätt behandlas yrkandena av tvångsmedelsdomare som är särskilt förtrogna med och utbildade för uppgiften och som redan har en lång erfarenhet. Domstolen fattar alltid ett självständigt beslut i ärendet och kan vid behov även avslå skyddspolisens yrkande. Om domstolen anser att ärendet är komplicerat, kan det behandlas i en sammansättning med två domare. Man kommer att satsa på kompletterande utbildning av domare vid verkställigheten av lagen.
Underrättelseombudsmannen får information om alla yrkanden som riktas till domstolen och hen har rätt att delta i domstolsbehandlingen av ärendet och yttra sig där.
-
I och med befogenheterna till underrättelseinhämtning framhävs betydelsen av den laglighetskontroll som gäller skyddspolisen, och sannolikt ökar också resurserna. Skyddspolisens interna och externa laglighetskontroll effektiviseras.
Lagen om övervakning av underrättelseverksamheten trädde i kraft den 1 februari 2019. I lagen föreskrivs bland annat om uppdraget som underrättelsetillsynsombudsman. Underrättelsetillsynsombudsmannen är en oberoende laglighetsövervakare som övervakar underrättelseverksamheten i realtid. Ombudsmannen har exceptionellt omfattande befogenheter i förhållande till underrättelsemyndigheten. Underrättelsetillsynsombudsmannen kan i sista hand bestämma att underrättelseinhämtning ska upphöra om hen upptäcker att det finns fel i underrättelsemyndighetens verksamhet.
Vid riksdagen har inrättats ett underrättelsetillsynsutskott som bl.a. övervakar tillgodoseendet av de grundläggande och mänskliga rättigheterna i underrättelseverksamheten.
-
Lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning har ekonomiska konsekvenser inom inrikesministeriets förvaltningsområde i synnerhet för skyddspolisen men också för den övriga polisen samt för inrikesministeriet. Inom justitieministeriets förvaltningsområde påverkas domstolarna, åklagarna och Brottspåföljdsverket samt i fråga om näringslivet också teleföretagen.
Ekonomiska konsekvenser föranleds i första hand av det ökade personalbehovet men också av investeringar av engångsnatur och bl.a. av årliga utgifter för den operativa verksamheten, utbildningen och upprätthållandet av informationssystemen.
-
Man kan inte bryta mot källskyddet för journalister genom underrättelselagstiftningen. Journalisterna har rätt att vägra vittna om ärenden som gäller källskyddet vid rättegången. I detta samma avseende får inte heller underrättelseinhämtningen skaffa information.
-
Sådan kommunikation för nämnda yrkesgrupper som med stöd av annan lagstiftning åtnjuter särskilt skydd omfattas av ett förbud mot underrättelseinhämtning. Om underrättelsemyndigheten dock i misstag får tag på sådan kommunikation, är underrättelsemyndigheten förpliktad att utplåna kommunikationen.
Kommunikationen omfattas också av ett förbud mot utnyttjande. Underrättelsetillsynsombudsmannen övervakar att förbudet mot underrättelseinhämtning, skyldigheten att utplåna information och förbudet mot utnyttjande iakttas. När det gäller andra metoder för underrättelseinhämtning än underrättelseinhämtning som avser datatrafik, åsidosätts förbudet mot underrättelseinhämtning om hotets källa är en person som skyddas av ett förbud mot underrättelseinhämtning.
Representanter för de nämnda yrkesgrupperna, såsom alla andra, har rätt att be underrättelseombudsmannen undersöka om de har varit föremål för underrättelseinhämtning och om verksamheten har varit lagenlig.