Frågor och svar om lagstiftningen om civil underrattelse

  • Vad är det som ändras nu?

    Den nationella säkerheten kommer att vara grunden för Skyddspolisens inhämtande av information. Det ska dessutom stiftas en helt ny lag om underrättelseinhämtning avseende datatrafik. De nya befogenheterna till underrättelseinhämtning ska användas endast av Skyddspolisen och de ska gälla också i utlandet. I och med den nya lagstiftningen kan man bättre inhämta information om sådana förehavanden eller funktioner som allvarligt äventyrar Finlands nationella säkerhet.

    För närvarande kan information inhämtas endast om man misstänker

    • en enskild person
    • för ett enskilt konkret brott i Finland.

    I fortsättningen är det dessutom möjligt att inhämta information om

    • sådan verksamhet som allvarligt äventyrar den nationella säkerheten men som inte är ett brott eller som sker i utlandet
    • sådan verksamhet som allvarligt äventyrar den nationella säkerheten och vars drivkrafter inte är kända

    Det ska vara möjligt att använda befogenheter till underrättelseinhämtning endast för att inhämta information om de allra allvarligaste hoten mot den nationella säkerheten.

    Med metoder för underrättelseinhämtning får information inhämtas om

    • terrorism,
    • utländsk underrättelseverksamhet,
    • planering, tillverkning, spridning och användning av massförstörelsevapen,
    • planering, tillverkning, spridning och användning av sådana produkter med dubbel användning som avses i 2 § i lagen om kontroll av export av produkter med dubbel användning,
    • verksamhet som hotar den demokratiska samhällsordningen,
    • verksamhet som hotar ett stort antal människors liv eller hälsa eller samhällets vitala funktioner,
    • en främmande stats verksamhet som kan orsaka skada för Finlands internationella relationer, ekonomiska intressen eller andra viktiga intressen,
    • en kris som hotar internationell fred och säkerhet,
    • verksamhet som hotar säkerheten vid internationella krishanteringsinsatser,
    • verksamhet som hotar säkerheten i samband med att Finland ger internationellt bistånd och deltar i annan internationell verksamhet,
    • internationell organiserad brottslighet som hotar samhällsordningen.
  • Vad innebär underrättelseinhämtning som avser datatrafik i praktiken?

    Med underrättelseinhämtning som avser datatrafik avses att en myndighet från de datakommunikationskablar som överskrider den finska gränsen kan få sådan information som är viktig med tanke på den nationella säkerheten.

    De föreslagna bestämmelserna möjliggör inte allmän, oriktad och heltäckande övervakning av datatrafiken i underrättelseverksamheten, utan myndigheten måste motivera varför det under en viss tid är nödvändigt att filtrera viss datatrafik. Underrättelseinhämtning som avser datatrafik får användas endast av Skyddspolisen och militärunderrättelsemyndigheten. Tingsrätten beslutar om beviljande av tillstånd till underrättelseinhämtning som avser datatrafik för myndigheter.

  • Vilken nytta medför underrättelseinhämtning som avser datatrafik?

    Underrättelseinhämtning som avser datatrafik förbättrar det finländska samhällets förmåga att bereda sig på nya hot. Genom underrättelseinhämtning som avser datatrafik inhämtar man inte information om brottslighet utan befogenheterna ska gälla endast för att upptäcka de allra allvarligaste hoten som riktas mot Finland. Genom underrättelseinhämtning ska man för den högsta statsledningen producera sådan information om Finlands säkerhetspolitiska omgivning som är nödvändig med tanke på det utrikes- och säkerhetspolitiska beslutsfattandet och göra det möjligt för de myndigheter som svarar för bekämpningen av hot att förhindra realiseringen av hoten.

  • Vilken nytta är det för en vanlig medborgare?

    Handlingar som rubbar den nationella säkerheten påverkar i sista hand vanliga medborgare och deras rättigheter. Offer för terrordåd kan också vara individer, enskilda medborgare. T.ex. spionage har effekter som försämrar samhällsekonomin och som kan återspeglas t.o.m. i sysselsättningssituationen. Med hjälp av underrättelseinhämtning som avser datatrafik tryggas ett stabilt och demokratiskt samhälle, vilket ligger i alla finländares intresse.

  • Vad innebär de nya befogenheterna platsspecifik underrättelseinhämtning samt kvarhållande och kopiering av ett brev eller en annan försändelse?

    Vid förundersökning är motsvarigheten till platsspecifik underrättelseinhämtning platsgenomsökning. Föremål för platsspecifik underrättelseinhämtning är samma platser som för platsgenomsökning.

    Vid förundersökning av brott är motsvarigheten till kvarhållande och kopiering av ett brev eller en annan försändelse densamma som vid civil underrättelseinhämtning.

    Platsspecifik underrättelseinhämtning

    Med platsspecifik underrättelseinhämtning avses platsgenomsökning enligt tvångsmedelslagen som görs i underrättelseinhämtningssyfte för att hitta föremål, egendom, dokument, information eller omständigheter.

    Föremål för platsspecifik underrättelseinhämtning kan vara exempelvis ett ämbetshus eller ett fordon.

    Platsspecifik underrättelseinhämtning får inte riktas mot hemfridsskyddade platser eller lokaler för vissa yrkesgrupper, t.ex. advokater, journalister, läkare eller präster.

    Kopiering samt kvarhållande av en försändelse

    Som ett exempel på kopiering kan nämnas fotografering av ett dokument i den reella världen.

    Kvarhållande av en försändelse innebär t.ex. att ett brev hålls kvar i posten tills Skyddspolisen kopierar brevet i fråga.

  • Föregås brottsutredning av underrättelseinhämtning?

    Befogenheterna att inhämta underrättelser syftar till att man får information om sådan verksamhet som allvarligt hotar Finlands nationella säkerhet. Det är inte fråga om brottsbekämpning.

    En del av den verksamhet som allvarligt hotar den nationella säkerheten är sådan att den, om den framskrider, kan uppfylla rekvisitet för ett allvarligt brott (t.ex. terrorism).

    Det finns också sådana hot som inte alls kan bli brott, såsom sådana ändringar i ägandeförhållandena som äventyrar Finlands försörjningsberedskap.

  • Får skyddspolisen utvidgade befogenheter?

    Enligt regeringspropositionen flyttas tyngdpunkten i Skyddspolisens befogenheter mot en riktning som betonar underrättelseinhämtning.

    I och med att befogenheterna att inhämta underrättelser ökar, slopas Skyddspolisens befogenheter att göra förundersökningar och använda tvångsmedel. Skyddspolisen ska således inte längre vara en förundersökningsmyndighet.

  • Vilka länder bedriver underrättelseinhämtning som avser datatrafik?

    Från Finland finns det för närvarande datakommunikationsförbindelser som rör sig i jord- eller undervattenskablar till Sverige, Tyskland, Estland och Ryssland.

    Av den internationella jämförelsedelen och beskrivningen av internationell rättspraxis i den regeringsproposition som beretts vid inrikesministeriet framgår att av de nämnda länderna bedriver åtminstone Sverige, Tyskland och Ryssland underrättelseinhämtning som riktas mot datakommunikationsförbindelser som överskrider deras egna gränser, inklusive datakommunikationsförbindelserna från Finland.

    Av detta följer att datakommunikationsförbindelserna från Finland och finländarnas förtroliga kommunikation som rör sig i dem redan nu i omfattande utsträckning omfattas av den underrättelseinhämtning som bedrivs av främmande stater och som baserar sig på filtrering av datatrafiken.

    Denna underrättelseinhämtning som omfattar finländarnas förtroliga kommunikation bedrivs inte för att skydda Finlands nationella säkerhet utan i enlighet med de intressen och syften som den stat som bedriver underrättelseinhämtning har.

    Datakommunikationsförbindelserna från Finland omfattas således i omfattande utsträckning av utländsk underrättelseinhämtning men för närvarande kan de finländska myndigheterna inte inhämta information om detta.

  • Ändrades propositionen utifrån remissvar?

    Största delen av remissinstanserna ansåg att den nya lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning och en reglering av frågan behövs och är värd understöd. Minoriteten av remissinstanserna förhöll sig kritisk till förslaget. Motiveringarna har preciserats utifrån remissvaren.

    Bedömningen av de grundläggande fri- och rättigheterna har kompletterats. Förutsättningarna för användning av Skyddspolisens befogenheter att inhämta underrättelser har preciserats och avgränsats med beaktande av de grundläggande fri- och rättigheterna.

    Tillsynen över Skyddspolisen har förstärkts. Skyddspolisen bör bl.a. alltid meddela underrättelseombudsmannen då den använder en metod för underrättelseinhämtning.

    Samarbetet mellan Skyddspolisen och andra myndigheter regleras allt noggrannare. Bestämmelser om samarbetet mellan Skyddspolisen och företag ska ingå i lag.

  • Måste man vänta 60 år innan man kan få de uppgifter som gäller en själv ur skyddspolisens register eller kan man kontrollera uppgifterna som gäller en själv?

    Ingen har en direkt rätt att ta del av uppgifterna i Skyddspolisens underrättelseregister. Denna princip gäller alla EU-stater. Medborgarna har alltså ingen direkt tillgång till underrättelseregistren. Däremot kan man använda sin rätt att ta del av uppgifter i register indirekt via dataombudsmannen. Dataombudsmannen granskar på basis av begäran om kontroll av uppgifterna om Skyddspolisen har behandlat personuppgifterna av den som begärt kontrollen lagligt, om uppgifterna överhuvudtaget har behandlats vid Skyddspolisen. Uppgifternas förvaringstid kan vara en annan än sekretesstiden för dem.

    Den allmänna sekretesstiden för Skyddspolisens uppgifter är 60 år. Någon ändring i dessa gällande bestämmelser föreslås inte nu.

  • Kan medborgarna få vetskap om de operationer som gäller dem själva?

    Enligt förslaget har en medborgare möjlighet att få vetskap om en underrättelseinsats som har gällt honom eller henne. Skyddspolisen ska underrätta den som har varit föremål för underrättelseinhämtning om underrättelseinhämtningen genast efter att syftet med inhämtningen har nåtts. Under vissa förutsättningar kan man avstå från denna skyldighet helt och hållet eller man kan skjuta upp underrättandet. Om avvikelsen beslutar i regel domstolen. När det gäller underrättelseinhämtning som avser datatrafik har det föreskrivits om underrättande på samma sätt.

    Om någon misstänker att hen är eller har varit föremål för underrättelseinhämtning, är det också möjligt att till underrättelseombudsmannen göra en begäran om undersökning. Det är underrättelseombudsmannens uppgift att på basis av begäran försäkra sig om att Skyddspolisens verksamhet har varit lagenlig.

  • Hur länge förvaras uppgifterna?

    De uppgifter som inte hör till underrättelseinsatsen ska i regel alltid utplånas utan dröjsmål. Man för således inte in i Skyddspolisens register andra uppgifter än sådana uppgifter som behövs för att skydda den nationella säkerheten. Uppgifterna utplånas när de inte längre behövs för detta ändamål.

  • Hur anknyter grundlagsändringen till lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning?

    I grundlagen ingår bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna samt om förutsättningar under vilka man genom lag kan besluta om avvikelse från dessa rättigheter. Grunden för avvikelse ska uppfylla de internationella människorättsförpliktelserna, den ska kunna godkännas i en demokratisk stat och den ska också vara nödvändig för att uppnå detta godtagbara mål.

    Bestämmelser om den nya föreslagna grunden för avvikelse från bestämmelserna i grundlagen ska ingå i lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning. Vid civil underrättelseinhämtning ska man fastställa närmare vad som avses med nationell säkerhet och under vilka förutsättningar man kan ingripa i innehållet i förtroliga meddelanden. Med verksamhet som allvarligt hotar den nationella säkerheten avses sådan verksamhet som hotar de centrala grundläggande samhällsfunktionerna och därigenom i sista hand också människoliv. Det är fråga om att man avväger grundläggande fri- och rättigheter, vilket betyder att man genom att på ett behärskat sätt begränsa en viss grundläggande rättighet försöker skydda en annan.

  • Räcker de finländska myndigheternas kapacitet till att man av datanäten får ut allt som man behöver få?

    Försvarsmaktens underrättelsetjänst ansvarar för det tekniska genomförandet av underrättelseinhämtning som avser datatrafik. Efter genomförandet lämnar Försvarsmaktens underrättelsetjänst materialet till Skyddspolisen för analysering.

  • Kan man genom denna lag förhindra terrorattacker i Finland?

    De nya befogenheterna är nödvändiga för att förebygga hot mot den nationella säkerheten. Trots det är det i ett öppet samhälle alltid möjligt att någonting tråkigt sker trots myndigheternas ansträngningar.

  • Har andra europeiska länder underrättelselagstiftning?

    Ja. Finland är en av de få västdemokratierna utan lagstiftning om underrättelseinhämtning. Regeringspropositionen innehåller en internationell jämförelse och man har haft flera europeiska länder som modell när lagstiftningen beretts.

  • Har domstolarna tillräckligt med yrkesskicklighet för att behandla befogenheter till underrättelseinhämtning eller är tingsrätterna endast en gummistämpel?

    Att använda befogenheter till underrättelseinhämtning förutsätter alltid domstolens tillstånd och att noggranna villkor uppfylls. De yrkanden som gäller befogenheter till underrättelseinhämtning ska centraliseras till Helsingfors tingsrätt för att garantera bästa möjliga sakkunskap.

    I Helsingfors tingsrätt behandlas yrkanden av tvångsmedelsdomare som är särskilt förtrogna med och utbildade för uppgiften och som redan har en lång erfarenhet. En tjänsteman som hör till befälet vid Skyddspolisen deltar i domstolsbehandlingen för att tvångsmedelsdomaren kan ställa preciserande frågor om yrkandet. Domstolen ska alltid fatta ett självständigt beslut i ärendet och kan avslå Skyddspolisens yrkande. Också underrättelseombudsmannen kan delta i domstolsbehandlingen som en del av laglighetskontrollen.

  • Hur ska det övervakas att Skyddspolisen inte använder sina befogenheter fel?

    Genom de ökade befogenheterna och sannolikt ökade resurserna för underrättelseinhämtning framhävs betydelsen av den laglighetskontroll som gäller Skyddspolisen. Skyddspolisens interna och externa laglighetskontroll kommer att effektiviseras.

    I justitieministeriets förslag om övervakning av underrättelseverksamheten föreslås att en tjänst som underrättelseombudsman ska inrättas. Underrättelseombudsmannen är en oberoende laglighetsövervakare som ska övervaka underrättelseverksamheten i realtid. Ombudsmannen föreslås ha exceptionellt omfattande befogenheter i förhållande till underrättelsemyndigheten. Underrättelseombudsmannen kan i sista hand bestämma att underrättelseinhämtning ska upphöra om hen upptäcker att det finns fel i underrättelsemyndighetens verksamhet.

    I riksdagen bereds också ett nytt underrättelseutskott som ska övervaka iakttagandet av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna i underrättelseverksamheten.

  • Var sparas den information som har inhämtats genom metoderna för underrättelseinhämtning?

    Den information som är väsentlig med tanke på den nationella säkerheten förs in i Skyddspolisens funktionella informationssystem. Lagstiftningen om informationssystemet revideras som bäst.

    Huvudregeln är att om uppgifterna inte gäller den nationella säkerheten, sparas de inte någonstans utan de utplånas. Information som gäller vissa allvarliga brott kan överlämnas till polisen. Säkerhetsmyndigheten har skyldighet att berätta om den information som den fått, om man med hjälp av informationen kan förhindra brott.

    Ingens personuppgifter blir i något register utan laglig grund. I Finland finns det fungerande förfaranden för att övervaka och sörja för att säkerhetsmyndigheterna i sin verksamhet behandlar personuppgifterna i enlighet med lag.

  • Hur mycket nya resurser kräver de nya befogenheterna?

    Det är klart att nya uppgifter också kräver ny personal. I förslaget ingår en detaljerad bedömning av konsekvenserna för resurserna som riksdagen ska besluta om.

  • Varför har man hittills klarat sig helt bra utan sådan lagstiftning?

    Finlands säkerhetspolitiska omgivning har internationaliserats och komplicerats i snabb takt under de senaste åren. Sådana förehavanden som allra mest hotar vårt lands säkerhet är för närvarande nästan utan undantag av utländskt ursprung, varvid de uppgifter som fås från och som gäller utlandet har en avgörande betydelse i att förhindra och bekämpa hoten.

    De finländska säkerhetsmyndigheternas inhämtning av information som gäller utlandet har hittills stött sig på offentliga källor och på utländska samarbetspartners välvilja. I den snabbt förändrade säkerhetssituationen som alltjämt stramas åt är detta inte en hållbar lösning utan varje land är skyldigt att sörja för sin egen säkerhet.

  • Hurdan information hittar man men hjälp av underrättelseinhämtning som avser datatrafik?

    Datanät används för många slags verksamhet som hotar den nationella säkerheten. Datanäten kan vara ett mål för terroristattacker (t.ex. cyberterrorism och cyberspionage). Datanät kan användas för att kommunicera, ge uppgifter, rapportera om hur uppgifterna genomförs, planera handlingar, inhämta underrättelser om föremål för handlingarna, radikalisera inblandade och rekrytera nya medlemmar. Underrättelseinhämtning som avser datatrafik är ett sätt att iaktta sådan verksamhet och inhämta mera information om den.

  • Hotar underrättelseinhämtning som avser datatrafik medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter?

    Utgångspunkten för lagstiftningen är att man ingriper i hemligheten i fråga om förtroliga meddelanden i så liten utsträckning som möjligt, dvs. endast i den mån som det är nödvändigt.

  • Är det möjligt att övervakningen ska gälla gemene mans e-postmeddelanden?

    Det handlar inte om massövervakning utan om riktad underrättelseinhämtning. Avsikten är att man med begränsade sökkriterier inhämtar den med tanke på Skyddspolisens uppgifter väsentliga datatrafiken. I förslaget föreslås noggranna bestämmelser om hur inriktningen sker.

    Vid underrättelseinhämtning som avser datatrafik får myndigheten dock också sådan information som inte har samband med förehavanden som hotar den nationella säkerheten. I dessa fall ska informationen utplånas omedelbart.

  • Finns det alltid skyldighet att underrätta om underrättelseinhämtning som avser datatrafik?

    I lagen om civil underrättelseinhämtning avseende datatrafik ska det föreskrivas om att underrätta den som är föremål för underrättelseinhämtning och vars förtroliga meddelande har öppnats. Domstolen får dock besluta att man kan göra undantag från underrättelseskyldigheten under de förutsättningar som anges i lagen. Underrättelsen får utebli eller skjutas upp, om det är motiverat för att trygga pågående underrättelseinhämtning eller den nationella säkerheten eller för att skydda liv eller hälsa. Skyldigheten att underrätta om underrättelseinhämtning som avser datatrafik ska i Finland vara mer omfattande än i de närmaste jämförelseländerna.

  • Hur har källskyddet beaktats i förslaget?

    I fråga om underrättelseinhämtning gäller ett absolut förbud mot underrättelseinhämtning för sådana uppgifter som omfattas av källskydd för journalister.

  • Bör skyddspolisen berätta journalister, präster, advokater och läkare om de meddelanden som myndigheten i misstag kapat och öppnat?

    Sådan kommunikation för nämnda yrkesgrupper som med stöd av annan lagstiftning åtnjuter särskild skydd ska omfattas av ett förbud mot underrättelseinhämtning. Om sådan kommunikation dock i misstag kommer i underrättelsemyndighetens besittning, är underrättelsemyndigheten i alla situationer förpliktad att omedelbart utplåna kommunikationen i fråga. Kommunikationen omfattas också av ett absolut förbud mot utnyttjande. Underrättelseombudsmannen ska övervaka att förbudet mot underrättelseinhämtning, skyldigheten till omedelbar utplåning och förbudet mot utnyttjande iakttas. Av dessa orsaker ger den föreslagna lagstiftningen om underrättelseinhämtning starkare skydd för t.ex. journalisters konfidentiella informationskällor än de befintliga lagstiftningslösningarna.

    Vid beredningen av lagen har det i fråga om skyddet för yrkesgrupper ansetts som ett bättre alternativ att underrättelsemyndigheten omedelbart utplånar uppgifterna än att de bevaras endast för att man ska kunna underrätta om underrättelseinhämtningen. Representanter för de nämnda yrkesgrupperna ska, som alla andra, ha rätt att be underrättelseombudsmannen undersöka om de har varit föremål för underrättelseinhämtning och om verksamheten har varit lagenlig.