Största delen av hatbrotten är rasistiska brott

Ett hatbrott är ett sådant brott mot en person, en grupp, någons egendom, en institution eller en representant för dessa vars motiv är fördomar eller förakt mot offrets antagna eller verkliga egenskap. Egenskapen kan gälla t.ex. etnisk eller nationell bakgrund, religiös övertygelse eller livsåskådning, sexuell inriktning, könsidentitet, könsuttryck eller funktionshinder.

Det vanligaste motivet till hatbrott är offrets etniska bakgrund. De som är misstänkta för hatbrott är oftast unga män som är infödda finländare. Majoriteten av offren för hatbrott är finska medborgare men representerar någon etnisk minoritet.

Ett hatbrott kan vara vilken som helst gärning som i Finlands nationella lagstiftning föreskrivs som brott. Motivet avgör. Gärningen kan vara t.ex. ärekränkning, diskriminering, misshandel eller skadegörelse. Ett typiskt hatbrott är misshandel på offentlig plats. Straffet kan skärpas när motivet till gärningen har varit offrets ras, hudfärg, härkomst, nationell eller etnisk bakgrund, religion eller övertygelse, sexuella inriktning, könsidentitet eller funktionshinder.

Antalet hatbrott minskade 2020

I Finland är största delen av de hatbrott som kommer till polisens kännedom rasistiska brott. Också religion, funktionshinder, sexuell inriktning och könsidentitet syns i polisens statistik som motiv till hatbrott. 

Polisyrkeshögskolan publicerar årligen en undersökning om hatbrott som kommit till polisens kännedom. År 2020 registrerades det i Finland totalt 852 sådana anmälningar om brott som definierades som misstänkta hatbrott.

Största delen av dessa var brott med rasistiska drag, och den vanligaste brottsbeteckningen var misshandel. Över hälften av alla hatbrott är verbala förolämpningar, hotelser och trakasserier. . 

År 2020 minskade antalet brottsmisstankar i fråga om hets mot folkgrupp med en trädjedel jämfört med 2019. Polisen fick sammanlagt 71 anmälningar, medan motsvarande siffra föregående år var 105.

När man granskar statistiken över hatbrott bör det noteras att polisen får kännedom om endast en liten del av brotten. Enligt en utredning som gjordes för några år sedan gjorde endast cirka 20 procent av dem som utsatts för hatbrott en anmälan till polisen. Polisen uppmuntrar dem som upplever att de har blivit offer för hatbrott att alltid göra en polisanmälan.

Inrikesministeriet och polisen deltar i EU-projektet Fakta mot hat. Ett av projektets mål är att de som blivit utsatta för hatbrott allt oftare ska anmäla detta till polisen. Syftet med projektet är att effektivisera arbetet mot hatbrott och hatretorik. Med hjälp av projektet utvecklas också insamlingen av information om hatbrott och hatretorik samt samarbetet på lokal nivå. I projektet tar man fram material som stöd för arbetet mot hatbrott och hatretorik. 

Hatretorik och riktade trakasserier är växande problem

Hatretorik är ett växande problem. Den utgör också ett hot mot demokratin och försämrar förtroendet för myndigheterna och rättssystemet. Enligt undersökningar minskar hatretoriken beslutsfattarnas deltagande i den offentliga debatten (Viha vallassa, 2019). En tredjedel av de kommunala beslutsfattarna och närmare hälften av riksdagsledamöterna eller deras assistenter har blivit utsatta för hatretorik på grund av sina förtroende- eller tjänsteuppdrag. Flera av dem som deltog i undersökningen uppgav att de har lämnat, kommer att lämna eller överväger att lämna politiken på grund av hatretorik.

Hatretorik är ordbruk vars syfte är att utestänga en grupp och skapa en bild av att de personer som tillhör gruppen är suspekta, opålitliga, mindervärdiga eller smutsiga. De kan till och med påstås utgöra ett säkerhetshot för samhället och majoritetsbefolkningen. Hatretorik är ingen dialog, den har inte som syfte att försöka hitta sanningen eller motivera de påståenden som läggs fram. 

Hatretorik förvränger fakta och presenterar bara valda delar, använder retoriska effektmedel, skapar fiendebilder och stärker vi och de-tänkandet. (Ord är handlingar, 2019). En del av hatretoriken uppfyller rekvisitet för brott. När hatretorik uppfyller rekvisitet för ett brott, räknas det som hatbrott. Hatretorik kan också vara olaglig diskriminering med stöd av diskrimineringslagen, även om den inte uppfyller brottsrekvisitet.

Med riktade trakasserier avses verksamhet där en enskild person genom egna åtgärder eller genom att mobilisera andra inleder eller uppmuntrar till organiserade trakasserier som riktar sig mot ett enskilt objekt och som kan ske direkt eller indirekt. Metoder kan vara bland annat att hota, svartmåla eller sprida uppgifter av privat karaktär. Man kan utsättas för riktade trakasserier också via ens närstående. 

Riktade trakasserier syftar till att påverka människor eller samhällets strukturer och institutioner och särskilt förtroendet för dem. Att kritisera en myndighet eller en enskild tjänsteåtgärd eller att utnyttja en medborgares normala rättsskyddsmedel är inte riktade trakasserier.