Ansvaret för ordnandet av räddningsväsendet ska överföras från kommunerna till välfärdsområdena.

I reformen tryggas den nära kopplingen mellan räddningsverksamheten och den prehospitala akutsjukvården och nyttan av den. Räddningsväsendet ska i fortsättningen organiseras av välfärdsområdena och Helsingfors stad, som likaså ska ordna den prehospitala akutsjukvården inom social- och hälsovården. Räddningsväsendet ska dock även i fortsättningen vara en separat sektor som fungerar parallellt med social- och hälsovårdsväsendet.

Avsikten är också att i och med reformen stärka den riksomfattande styrningen av räddningsväsendet så att räddningsväsendet under ledning av inrikesministeriet kan utvecklas kostnadseffektivt och på nationellt enhetliga grunder.

Räddningsväsendet verkar i en ständigt föränderlig miljö. Reformen av räddningsväsendet strävar efter att svara mot föränderliga hotmodeller, allt från dagliga olyckor till omfattande kriser.

Syftet är att effektivisera systemet för styrning av räddningsväsendet så att räddningsväsendets verksamhet och tjänster i fortsättningen ska vara enhetligare än för närvarande och att de gemensamma informationssystemen ska vara i bruk i hela landet.

En målsättning är dessutom att räddningsverken också i fortsättningen vid sidan om räddningsväsendet även kan sköta uppgifter inom den prehospitala akutsjukvården och första insatsen. Eftersom det i fortsättningen är välfärdsområdena som ansvarar för den prehospitala akutsjukvården, måste också ansvaret för räddningsväsendet överföras till välfärdsområdena.

Det nära samarbetet mellan räddningsväsendet och den prehospitala akutsjukvården tryggar synergifördelarna mellan social- och hälsovårdsväsendet och räddningsväsendet. När räddningsverken sköter prehospital akutsjukvård och första insatser kan man i samband med dessa uppgifter och räddningsuppdrag använda samma nätverk av stationer, samma stödfunktioner, delvis samma personal, samma verksamhetsmodeller och gemensamma övningar samt gemensam reserv- och storolycksberedskap. På detta sätt kan resurserna inriktas effektivt också vid störningar och storolyckor samt under undantagsförhållanden.

Lagberedningsarbetet inleddes hösten 2019. Regeringens lagutkast för reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet sändes på remiss den 15 juni 2020. Remisstiden gick ut den 25 september 2020.

Efter remissbehandlingen görs behövliga ändringar i lagutkasten. Avsikten är att propositionen ska lämnas till riksdagen i december 2020.

Lagarna avses träda i kraft 2021, varefter temporära organ i välfärdsområdena inrättas för fortsatt beredning och regionval ordnas. Organiseringsansvaret ska överföras till välfärdsområdena i början av 2023.

Avsikten är att i social- och hälsovårdsreformen inrätta 21 välfärdsområden med ansvar för ordnande av räddningsväsendet samt för social- och hälsovårdstjänster på basnivå och specialnivå. Den regionala indelningen i välfärdsområden baserar sig i huvudsak på den nuvarande landskapsindelningen. 

Inom landskapet Nyland ska de fyra välfärdsområden som ska inrättas samt Helsingfors stad ansvara för ordnandet av uppgifter.

Bestämmelser om välfärdsområden när reformen träder i kraft finns i den införandelag som gäller reformen. Välfärdsområdena är följande:

• Egentliga Finlands välfärdsområde
• Satakunta välfärdsområde
• Egentliga Tavastlands välfärdsområde
• Birkalands välfärdsområde
• Päijänne-Tavastlands välfärdsområde
• Kymmenedalens välfärdsområde
• Södra Karelens välfärdsområde
• Södra Savolax välfärdsområde
• Norra Savolax välfärdsområde
• Norra Karelens välfärdsområde
• Mellersta Finlands välfärdsområde
• Södra Österbottens välfärdsområde
• Österbottens välfärdsområde
• Mellersta Österbottens välfärdsområde
• Norra Österbottens välfärdsområde
• Kajanalands välfärdsområde
• Lapplands välfärdsområde
• Östra Nylands välfärdsområde
• Mellersta Nylands välfärdsområde
• Västra Nylands välfärdsområde
• Vanda-Kervo välfärdsområde 

Ansvaret för att ordna räddningsväsendet i Nyland vilar på de fyra välfärdsområdena i Nyland och Helsingfors stad. De fyra välfärdsområdena i Nyland är Mellersta Nylands välfärdsområde, Västra Nylands välfärdsområde, Östra Nylands välfärdsområde och Vanda-Kervo välfärdsområde. 

En del av de uppgifter inom räddningsväsendet som hör till välfärdsområdena kan koncentreras endast till ett eller några välfärdsområden. Sådana uppgifter är till exempel räddningsverksamhet vid olyckor till havs, den särskilda beredskap som situationer med kemiska ämnen eller strålning förutsätter, den regionala och riksomfattande lägescentralsverksamheten, bekämpning av oljeskador på havsområden längs kusterna och i skärgården, den särskilda beredskap som krävs för lämnande eller mottagande av internationellt bistånd och som hör till räddningsväsendet. 

Efter reformen ansvarar kommunerna inte längre för ordnandet av räddningsväsendet inom sitt område, med undantag för Helsingfors stad.

Reformen av räddningsväsendet kommer dock inte att ändra de övriga myndigheternas ansvar liksom inte heller myndigheternas inbördes ledningsförhållande inom räddningsväsendet. De kommunala myndigheternas deltagande i räddningsverksamhet, skyldighet att ge handräckning, samarbete vid förebyggande av olyckor och deltagande i befolkningsskyddsplanering, om vilka det föreskrivs i räddningslagen, förblir oförändrade. 

Arbetsgivaren för räddningsverkens personal byts i och med reformen. De nuvarande räddningsverkens personal ska övergå i anställning hos välfärdsområdena på nuvarande villkor.

Arbetsgivaren för stadens räddningsverks personal i Helsingfors stad, som sköter välfärdsområdets uppgifter, ändras inte. 

Räddningsväsendets materiel i kommuner och i de samkommuner som sköter det lokala räddningsväsendet överförs i välfärdsområdenas ägo.

Fastigheter som ägs av kommuner och avtalsbrandkårer förblir i deras ägo. Brandstationernas nuvarande hyresavtal överförs på nuvarande villkor till välfärdsområdena för en övergångsperiod på tre år. Välfärdsområdet får rätt att förlänga avtalets giltighet med ett år. 

Avsikten är att man i reformen stärker avtalsbrandkårernas verksamhetsförutsättningar som räddningsverkens partner med beaktande av avtalsbrandkårernas särdrag och de nuvarande och framtida utmaningarna.

I och med reformen överförs avtalsbrandkårernas brandkårsavtal från lokala räddningsväsenden till välfärdsområden på nuvarande villkor.  

Efter reformen ska välfärdsområdena ansvara för ordnandet av den prehospitala akutsjukvården. Eftersom räddningsväsendet i fortsättningen ordnas av samma välfärdsområde, kan också räddningsverket producera prehospital akutsjukvård.

Den prehospitala akutsjukvården kommer också i fortsättningen att vara en närtjänst som ordnas med beaktande av förhållandena i välfärdsområdena, arbetsfördelningen mellan de jourhavande sjukhusen och befolkningens olika servicebehov. Målet är att den goda servicenivån bevaras även om befolkningen åldras och behöver mer service. Detta förutsätter att den prehospitala akutsjukvårdens och räddningsväsendets resurser utnyttjas effektivare än för närvarande. 

Den nya verksamhetsmodellen gör det också möjligt att bereda sig på olika störningar i samhället inom större områden än välfärdsområden. 

När det gäller att få hjälp vid olyckor är målet att åtminstone den nuvarande nivån ska bibehållas: hjälpen anländer lika snabbt som förr.

Reformen av räddningsväsendet genomförs för att invånarnas tjänster långt in i framtiden ska kunna ligga på en god nivå. Det är fråga om en intern reform av räddningsväsendet som inte särskilt syns till allmänheten.

Ett av målen är också att harmonisera tjänsternas innehåll, varvid bostadsorten så litet som möjligt inverkar på hurdana tjänster, anvisningar och råd invånarna får från räddningsverket. 

Om reformen av räddningsväsendet inte genomförs, kan invånarnas tjänster försämras. Målet för reformen är att tjänsterna genom effektivare organisering hålls åtminstone på den nuvarande nivån. Genom reformen tryggas också synergifördelarna mellan räddningsväsendet och social- och hälsovården, vilket betyder att man ser till att räddningsverken också i fortsättningen även kan sköta prehospital akutsjukvård och första insatser.

Enligt regeringsprogrammet ska finansieringen av välfärdsområdena basera sig på statlig finansiering, och bestämmelser om finansieringen ska ingå i lagen om välfärdsområdenas finansiering. Välfärdsområdena ska med stöd av sin självstyrelse besluta om allokeringen av finansieringen.

Den finansiering som betalas till välfärdsområdena ska vara finansiering med allmän täckning och fördelas mellan välfärdsområdena på basis av kalkylerade kriterier. Finansieringen av räddningsväsendet ska bestämmas utifrån invånarantalet, befolkningstätheten och en riskkoefficient.

I finansieringen av räddningsväsendet föreslås en övergångsperiod på sju (7) år under vilken skillnaden mellan de kalkylerade och de faktiska kostnaderna jämnas ut. Välfärdsområdet har dessutom rätt att få tilläggsfinansiering för att trygga räddningsväsendets tjänster, om nivån på den beviljade finansieringen annars äventyrar ordnandet av tjänsterna.

Välfärdsområdena får inte beskattningsrätt i och med reformen, men landskapens beskattningsrätt utreds. 

Välfärdsområdena ska av staten få den finansiering som behövs för ordnandet av räddningsverkens tjänster. Räddningsverkens tjänster är offentliga tjänster vilket betyder att de både nu och i fortsättningen bekostas av skattebetalarna.

Välfärdsområdenas beskattningsrätt utreds i ett parlamentariskt förfarande i takt med att beredningen av social- och hälsovårdsreformen och reformen av räddningsväsendet framskrider. 

Reformen kostar mindre än att låta bli att reformera. Exakta summor är ännu inte kända i detta skede av reformen. Målet är att ordna finansieringen enligt samma princip som i social- och hälsovårdsreformen även i övrigt. 

Statsrådet ska fastställa räddningsväsendets riksomfattande strategiska mål för en fyraårsperiod. Statsrådet kan även besluta om att samla vissa av räddningsväsendets specialuppgifter till ett eller flera välfärdsområden.

Inrikesministeriet ska styra ordnandet av välfärdsområdenas och Helsingfors stads räddningsväsende. Styrningsförhandlingar som gäller ordnandet av räddningsväsendet ska föras årligen mellan välfärdsområdena och inrikesministeriet. I anslutning till inrikesministeriet ska dessutom inrättas en delegation för räddningsväsendet. De ministerier som ansvarar för styrningen av välfärdsområdena ska delta i delegationen, likaså välfärdsområdena. Styrningen ska vara interaktiv och strategisk, och i stället för styrning av tjänsteproduktionen på detaljnivå ska den gälla välfärdsområdets organiseringsuppgifter.

Regionförvaltningsverken ska övervaka och göra en bedömning av räddningsväsendet och dess servicenivå, som ska motsvara de nationella, regionala och lokala behoven och olycksriskerna.

Syftet med räddningsväsendet är att trygga människornas grundläggande fri- och rättigheter på enhetliga grunder i hela landet. Att räddningsväsendets tjänster har anknytning till de grundläggande fri- och rättigheterna förutsätter en starkare statlig styrning än inom andra ansvarsområden.

Räddningsväsendet är utöver den närservice som det producerar en riksomfattande organisation som kan komma att fungera inom ett större område än ett räddningsverks område. Detta förutsätter enhetliga funktionsmässiga arrangemang och riksomfattande styrning och ledning. Den riksomfattande styrningen ska endast gälla frågor som anknyter till operativ verksamhet, inte välfärdsområdets förvaltning.

Modellen ska vara densamma som i styrningen av social- och hälsovården, där också statsrådet och social- och hälsovårdsministeriet har en stark roll.