Utkastet till handlingsplan var på remiss till utgången av juni 2021. Efter remissbehandlingen görde arbetsgruppen de ändringar som behövdes i utkastet till handlingsplan utifrån remissvaren. Räddningsöverdirektören fastställde verksamhetsprogrammet i november 2021.

Arbetsgruppen för jämställdhet och likabehandling inom räddningsbranschen svarar för genomförandet och uppföljningen av handlingsplanen.

Vid kartläggningen av nuläget i fråga om jämställdhet och likabehandling inom räddningsväsendet lät arbetsgruppen göra olika enkäter och utredningar, och på så sätt fick man en så heltäckande bild som möjligt av situationen.

Med hjälp av enkäter bad arbetsgruppen aktörer inom räddningsbranschen och avtalsbrandkårernas personal komma med synpunkter på nuläget och praxis i fråga om jämställdheten och jämlikheten inom räddningsväsendet. Genom en separat enkät till organisationer som representerar befolkningsgrupper som löper risk att bli utsatta för diskriminering utredde arbetsgruppen också hur dessa befolkningsgrupper upplever räddningsväsendets tjänster.

Olika utredningar begärdes av Statistikcentralen, diskrimineringsombudsmannen, regionförvaltningsverkens ansvarsområden för arbetarskyddet och Räddningsinstitutet. 

Under arbetets gång har arbetsgruppen därtill fått höra anföranden av jämställdhetsombudsmannen och diskrimineringsombudsmannen samt av räddningväsenden i olika länder där man redan länge har arbetat för jämställdhet och likabehandling.

Utkastet till handlingsplan har utarbetats av en arbetsgrupp för jämställdhet och likabehandling inom räddningsbranschen.

I arbetsgruppen ingår företrädare för regionförvaltningsverken, räddningsverken, Räddningsinstitutet, Helsingfors räddningsskola, Suomen pelastusalan ammattilaiset, Finlands Brandbefälsförbund, Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland, Finlands Avtalsbrandkårers Förbund och Suomen Pelastusalan naiset ry. Arbetsgruppen leds av inrikesministeriets räddningsavdelning.

Handlingsplanen för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor inom räddningsväsendet gäller statliga aktörer inom räddningsbranschen, räddningsverken, organisationer och avtalsbrandkårerna.

Vid många räddningsverk och avtalsbrandkårer har man inte identifierat det faktum att utarbetandet av jämställdhets- och likabehandlingsplaner gäller även dem.

Räddningsverken lyder under värdkommunerna eller landskapsförbunden. Hittills har det inom många lokala räddningsväsenden antagits att den jämställdhets- och likabehandlingsplan som utarbetats av värdkommunen eller landskapsförbundet också fungerar som räddningsverkets plan. 

Jämställdhets- och likabehandlingsplanerna ska grunda sig på organisationens personalstruktur och personalsituation. Räddningsverkens personalstruktur och personalsituation skiljer sig kraftigt från kommunernas övriga personalstruktur, och därmed kan inte de planer som utarbetats av kommunerna tillämpas vid räddningsverken.

I handlingsplanen finns ett åtgärdsförslag enligt vilket det vid varje räddningsverk ska utarbetas en jämställhets- och likabehandlingsplan för organisationen i fråga. Vad gäller avtalsbrandkårernas verksamhet ska räddningsverkets riktlinjer för jämställdhet och likabehandling samt föreningens egna planer samordnas. 

Situationen ska på ett aktivt och systematiskt sätt rättas till inom räddningsverken och avtalsbrandkårerna. Handlingsplanen är synlig inom räddningsväsendet när det gäller såväl räddningsverksamheten som personalpolitiken.

Den kartläggning av nuläget som genomfördes under beredningen av handlingsplanen stärkte den redan kända uppfattningen att räddningsväsendet är en starkt könssegregerad bransch. Kvinnornas andel av de heltidsanställda med full lön är endast 13 procent. Av dem som arbetar inom prehospital akutsjukvård är cirka en tredjedel kvinnor. Inom räddningsväsendet arbetar också mycket få personer med invandrarbakgrund.

Kvinnornas låga andel av personalen återspeglas bland annat i tillgången till lämpliga tjänstekläder och släckningsutrustning. Det finns inga riksomfattande anvisningar för bedömningen av och rådgivningen i frågor som gäller graviditet och moderskap. 

Under de senaste åren har det ordnats räddningskurser endast på finska, vilket försvårar tryggandet av tjänster på båda nationalspråken. Den senaste svenskspråkiga räddningskursen ordnades 2012. Större uppmärksamhet bör också fästas vid utbudet av samiskspråkiga tjänster. I utbildningen inom branschen bör uppmärksamhet också fästas vid räddning av personer med funktionsnedsättning och vid att säkerhetskommunikationen ska nå dem.

Vid kartläggningen av nuläget framkom det också att trakasserier är vanliga inom branschen, även om det råder nolltolerans mot det. Dessutom märktes det att fullgörandet av de lagstadgade skyldigheterna både när det gäller planer, kvoter och ingripande i trakasserier är bristfälligt inom branschen. Inom branschen finns det också behov av att öka kompetensen i frågor som gäller diskriminering och likabehandling, detta både inom organisationerna och på riksnivå.

Problemen och bristerna inom branschen ska nu rättas till på ett systematiskt och aktivt sätt. Handlingsplanen fungerar som ett verktyg för detta arbete.

Jämställdheten mellan könen och alla människors jämlikhet är en kraft som håller samhället samman och utgör centrala förutsättningar för att förverkliga säkerheten.

Räddningsväsendet måste i egenskap av central säkerhetsmyndighet genomföra principerna om likabehandling och jämlik verksamhet, inte bara i sin egen verksamhet i fråga om personalen utan även i tjänsteproduktionen.

I handlingsplanen beskrivs nuläget i fråga om jämställdhets- och likabehandlingsfrågor inom räddningsväsendet och anges målen för hur dessa ska främjas. I handlingsplanen fastställs på en allmän nivå de mål, åtgärder och ansvarsområden med hjälp av vilka räddningsbranschen främjar jämställdhet och likabehandling i fråga om såväl personalen, beredningen av ärenden som beslutsfattandet och serviceverksamheten.

Räddningsväsendet tar sikte på att i större utsträckning representera hela befolkningen. Handlingsplanen syftar således inte till att uttryckligen få fler kvinnor till branschen genom att sänka kraven.

Räddningsverket ska i större utsträckning representera hela befolkningen för att bättre än tidigare kunna svara på olika befolkningsgruppers behov och beakta dem i sin tjänsteproduktion, samt därigenom främja olika befolkningsgruppers säkerhet och förebygga ojämlikhet.