Största delen av hatbrotten är rasistiska brott

Ett hatbrott är ett sådant brott mot en person, en grupp, någons egendom, en institution eller en representant för dessa vars motiv är fördomar eller förakt mot offrets antagna eller verkliga egenskap. Egenskapen kan gälla t.ex. etnisk eller nationell bakgrund, religiös övertygelse eller livsåskådning, sexuell inriktning, könsidentitet, könsuttryck eller funktionshinder.

Det vanligaste motivet till hatbrott är offrets etniska bakgrund. De som är misstänkta för hatbrott är oftast unga män som är infödda finländare. Majoriteten av offren för hatbrott är finska medborgare men representerar någon etnisk minoritet.

Ett hatbrott kan vara vilken som helst gärning som i Finlands nationella lagstiftning föreskrivs som brott. Motivet avgör. Gärningen kan vara t.ex. ärekränkning, diskriminering, misshandel eller skadegörelse. Ett typiskt hatbrott är misshandel på offentlig plats. Straffet kan skärpas när motivet till gärningen har varit offrets ras, hudfärg, härkomst, nationell eller etnisk bakgrund, religion eller övertygelse, sexuella inriktning, könsidentitet eller funktionshinder.

Antalet misstänkta fall av hatbrott fortsatte att öka 2023

I Finland är största delen av de hatbrott som kommer till polisens kännedom rasistiska brott. Också religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning och könsidentitet syns i polisens statistik som motiv till hatbrott.

Polisyrkeshögskolan publicerar årligen en undersökning om hatbrott som kommit till polisens kännedom. År 2023 registrerades det i Finland totalt 1 606 sådana anmälningar om brott som definierades som misstänkta hatbrott. Det är ungefär 30 procent mer än året innan.

De vanligaste brottsrubriceringarna var misshandel och ärekränkning. Antalet misstänkta fall av hets mot folkgrupp började öka igen. Polisen fick sammanlagt 60 anmälningar, medan motsvarande siffra året innan var 29.
När man granskar statistiken över hatbrott bör det noteras att polisen får kännedom om endast en liten del av brotten. Enligt en utredning som gjordes för några år sedan gjorde endast cirka 20 procent av dem som utsatts för hatbrott en anmälan till polisen. Polisen uppmuntrar dem som upplever att de har blivit offer för hatbrott att alltid göra en polisanmälan.

Hatretorik och riktade trakasserier är växande problem

Hatretorik är ett växande problem. Den utgör också ett hot mot demokratin och försämrar förtroendet för myndigheterna och rättssystemet. Enligt undersökningar minskar hatretoriken beslutsfattarnas deltagande i den offentliga debatten (Viha vallassa, 2019). En tredjedel av de kommunala beslutsfattarna och närmare hälften av riksdagsledamöterna eller deras assistenter har blivit utsatta för hatretorik på grund av sina förtroende- eller tjänsteuppdrag. Flera av dem som deltog i undersökningen uppgav att de har lämnat, kommer att lämna eller överväger att lämna politiken på grund av hatretorik.

Hatretorik är ordbruk vars syfte är att utestänga en grupp och skapa en bild av att de personer som tillhör gruppen är suspekta, opålitliga, mindervärdiga eller smutsiga. De kan till och med påstås utgöra ett säkerhetshot för samhället och majoritetsbefolkningen. Hatretorik är ingen dialog, den har inte som syfte att försöka hitta sanningen eller motivera de påståenden som läggs fram. 

Hatretorik förvränger fakta och presenterar bara valda delar, använder retoriska effektmedel, skapar fiendebilder och stärker vi och de-tänkandet. (Ord är handlingar, 2019). En del av hatretoriken uppfyller rekvisitet för brott. När hatretorik uppfyller rekvisitet för ett brott, räknas det som hatbrott. Hatretorik kan också vara olaglig diskriminering med stöd av diskrimineringslagen.

Med riktade trakasserier avses verksamhet där en enskild person genom egna åtgärder eller genom att mobilisera andra inleder eller uppmuntrar till organiserade trakasserier som riktar sig mot ett enskilt objekt och som kan ske direkt eller indirekt. Metoder kan vara bland annat att hota, svartmåla eller sprida uppgifter av privat karaktär. Man kan utsättas för riktade trakasserier också via ens närstående. 

Riktade trakasserier syftar till att påverka människor eller samhällets strukturer och institutioner och särskilt förtroendet för dem. Att kritisera en myndighet eller en enskild tjänsteåtgärd eller att utnyttja en medborgares normala rättsskyddsmedel är inte riktade trakasserier.