Strategin för miljöbrottsbekämpning klar – kunnandet och myndighetssamarbetet bör utvecklas

Miljöministeriet och inrikesministeriet informerar

Den arbetsgrupp som miljöminister Sanni Grahn-Laasonen och inrikesminister Päivi Räsänen har tillsatt med tanke på bekämpningen av miljöbrott har slutfört sitt arbete. Arbetsgruppen identifierade en tydlig svag punkt i förebyggandet och bekämpningen av miljöbrott, nämligen det begränsade samarbetet mellan myndigheterna. Arbetsgruppen föreslår därför betydande satsningar på ett utvecklande av det riksomfattande och regionala myndighetssamarbetet. Som en praktisk åtgärd föreslår arbetsgruppen att det inrättas myndighetssamarbetsgrupper på regionalt plan. Syftet med dessa grupper är att överbrygga gränserna mellan olika sektorer och få till stånd en smidigare dialog mellan förundersökningsmyndigheterna, åklagarväsendet och miljömyndigheterna.

Närings-, trafik- och miljöcentralerna och de kommunala miljövårds- och byggnadstillsynsmyndigheterna samarbetar i tillsynen över miljölagstiftningen. I miljöbrottmål ansvarar förundersökningsmyndigheterna för förundersökningen och åklagarväsendet för åtalsprövningen. Även Tullen och Gränsbevakningsväsendet har en central roll när det gäller att förebygga och bekämpa gränsöverskridande miljöbrottslighet.

Enligt arbetsgruppen bör man även satsa på nya former av utbildning i miljöbrottsbekämpning. Utredningen av miljöbrott förutsätter specialkunnande som en utredare endast kan förvärva genom att fördjupa sig i det som kännetecknar miljöbrott och behärska krävande taktisk och teknisk utredning. Arbetsgruppen föreslår att polisyrkeshögskolan i fortsättningen ska ordna regelbunden sektorövergripande utbildning för myndigheter och att alla som arbetar med miljöbrott ska delta i planeringen av utbildningen.

"Miljöbrottslighet är i princip ekonomisk brottslighet, och det krävs specialkunnande för att utreda allvarliga miljöbrott. Samarbetet bör förbättras över hela myndighetsfältet. Med tanke på polisens arbete är det ytterst viktigt att göra anmälan vid misstanke om miljöbrott. Förfarandena bör utvecklas så att man i högre grad också kan ingripa i lindrigare miljöbrott. I fortsättningen bör man överväga att övergå från bötfällning till en administrativ påföljdsavgift som påförs av tillsynsmyndigheten", konstaterar inrikesminister Päivi Räsänen.

Miljöbrott bör behandlas likvärdigt i förhållande till andra brott

Miljöbrott är ofta brott som är utan målsägare och där ett gemensamt rättsobjekt kränks – i detta fall miljön, som tillhör oss alla. Av denna orsak är miljötillsynsmyndigheten målsägare i miljöbrottmål. Motivet bakom miljöbrott är ofta gärningsmannens strävan efter ekonomisk vinning eller andra fördelar.

Ett syfte med strategin för miljöbrottsbekämpning är också att påverka attityderna. Målet är att t.ex. öka kunskaperna om vad miljölagstiftningen förpliktar till och hurdana gärningar som uppfyller rekvisitet för miljöbrott. Miljöbrott som brottstyp och förhållningssättet till dessa bör behandlas likvärdigt i förhållande till andra brott.

"Endast en liten del av miljöbrotten kommer för närvarande till myndigheternas kännedom. Jag anser det vara väldigt viktigt att den allmänna kunskapen om miljöbrott ökar och att tröskeln att begära utredning sänks när miljön har utsatts för uppsåtlig förstörelse eller skadegörelse. Straffen måste också vara tillräckligt stränga. Den som uppsåtligen skadar miljön bör ställas till svars för detta, också för mindre förseelser", säger miljöminister Sanni Grahn-Laasonen.

Även den nationella lagstiftningen bör bedömas och ses över med jämna mellanrum för att den ska kunna bidra till att miljöbrott upptäcks och utreds. Ett av problemen inom bekämpningen av miljöbrott är att det i dagens läge är svårt att effektivt ställa dem som begått mindre förseelser till svars för det de gjort. Arbetsgruppen föreslår att det görs en utredning om huruvida också små miljöförseelser bör ha påföljder, till exempel i form av en försummelseavgift.

Avsikten är att målen i strategin för miljöbrottsbekämpning ska uppnås senast 2020. Arbetet i anslutning till detta fortgår med hjälp av ett åtgärdsprogram, som ska uppdateras med två års mellanrum. En nationellt tillsatt myndighetssamarbetsgrupp för miljöbrottsbekämpning svarar för uppföljningen och uppdateringen av åtgärdsprogrammet.

Strategin för miljöbrottsbekämpning (på finska): https://helda.helsinki.fi/handle/10138/153955

Mer information:

Inrikesministerns specialmedarbetare Iina Mattila, tfn 0295 418 806, [email protected]
Miljöministerns specialmedarbetare Aino Salo, tfn 050-306 95 99, [email protected]
Polisdirektör Sanna Heikinheimo, 0295 488 553, [email protected]
Regeringssekreterare Tia Laine-Ylijoki-Laakso, miljöministeriet, tfn 0295 250 150, [email protected]