Centraliserad statistik över dödsfall genom brand behövs
I Finland är det nödvändigt att avgöra vad som skall klassificeras som dödsfall genom brand och vilken instans som skall föra statistik över dessa dödsfall. För närvarande finns det inte en enda myndighet i Finland som för något egentligt register över dödsfall genom brand. Det har inte definierats officiellt vad som skall klassificeras som ett dödsfall genom brand och därför är det inte i alla fall klart när dödsorsaken skall slås fast som ett sådant dödsfall.
Detta resultat kom räddningschef Seppo Männikkö vid Tammerfors regionala räddningsverk fram till i den slutrapport som han hade utarbetat i samband med projektet för utveckling av brandutredningar. Han överlämnade sin rapport till inrikesminister Kari Rajamäki den 16 mars.
En noggrann analys av dödsfall genom brand förutsätter i allmänhet utredning och registrering av sådana uppgifter som enligt offentlighetslagen (lag om offentlighet i myndigheternas verksamhet) skall vara sekretessbelagda. Registrering av sådana uppgifter skall utredas och analyseras centraliserat. Uppgifter som skall hållas hemliga är till exempel uppgifter om en persons hälsa och uppgifter om känsliga omständigheter som gäller personens privatliv.
En mera omfattande och noggrann insamling av uppgifter förutsätter att räddningsmyndigheterna inför nya metoder, bland annat samarbete med social- och hälsovårdsmyndigheterna. Att det finns tillräcklig kompetens för den här verksamheten skall skötas genom utbildning. Också samarbetet mellan räddnings- och polismyndigheterna måste förbättras framför allt för att det skall vara möjligt att få reda på antändningsorsaken, vad som huvudsakligen förorsakat branden och om branden var anlagd.
Metoder som föreslogs i rapporten var bland annat att utveckla olycksfallsstatistiksystemet för räddningsväsendet PRONTO så att innehållet bättre än för närvarande motsvarar utredningen av orsaken till dödsfall genom brand. För närvarande är det möjligt att få statistiska uppgifter på nationell nivå från tre olika håll. Antalet dödsfall genom brand skiljer sig från varandra i olika statistiker eftersom statistikföringen har olika utgångspunkter. Därför ger ingen av de tre statistikerna noggrann och tillförlitlig information om antalet dödsfall genom brand och orsaken till dödsfallen.
I rapporten rekommenderas att det skapas en ny gemensam praxis för hur polisens undersökningsuppgifter skall överlämnas till räddningsmyndigheterna. Därför skall polisförvaltningen och räddningsväsendet i samverkan utarbeta anvisningar på nationell nivå för detta. På så sätt får räddningsväsendet tillgång till den information om brandutredningen som polisen sammanställer.
Räddningsmyndigheterna upplever att brandutredningen i och för sig är viktig och intressant men saknar intresse för göra skriftliga rapporter. Fortfarande upplever räddningsverken att det är antändningsorsaken som är det viktigaste i brandutredningen och ofta nästan det enda målet.
Projektet för utveckling av brandutredning som genomfördes 2005 hade som mål att utveckla den brandutredning som genomförs av räddningsmyndigheterna samt att utnyttja de uppgifter som kommit fram genom brandutredningen. En av de största utmaningarna i sin tur är att nå de uppsatta målen om att få till stånd en radikal minskning av dödsfall genom brand.
I en europeisk jämförelse är siffrorna för dödsfall genom brand i Finland höga. Årligen dör i genomsnitt cirka 100 människor i bränder i Finland.
Rapporten (www.intermin.fi/julkaisu/052006) (på finska).
Närmare information: överinspektör Vesa-Pekka Tervo, (09) 160 44085