Lagstiftningsdirektör Viitanen: Påståendet om etniska minoriteters maffiga förmåner är en urban myt

Enligt förarbetena till grundlagen är det betecknande för lagstiftningen att olika människor behandlas olika för att uppnå faktisk jämlikhet, och likabehandlingsbestämmelserna i sig hindrar inte så kallad positiv särbehandling.

- Det är säkert förståeligt för var och en att allmän och lika rösträtt inte kan uppnås med stöd av enbart formell eller symmetrisk jämlikhet. Det behövs särskilda åtgärder, i det här fallet i synnerhet att man ordnar transport- och assistansservice och genomför andra arrangemang för att underlätta röstandet, skriver Viitanen.

Enligt Viitanen är det utmärkande för vår tid att många människors hämningar börjar släppa på ett primitivt sätt om de särskilda åtgärderna riktas mot etniska minoriter. Det rör sig en enorm mängd urbana myter och verklig hatpropaganda där ute där man försöker få folk att tro att olika etniska minoriteter åtnjuter maffiga förmåner på grund av sitt etniska ursprung. I verkligheten finns det knappast några sådana förmåner i Finland.

- Man bör komma ihåg att vår grundlag förutom bestämmelser om jämlikhet och förbud mot diskriminering även innehåller en viss integrationsskyldighet, eftersom det allmänna ska främja den enskildes möjligheter att delta i samhällets verksamhet och att påverka beslut som gäller honom eller henne själv.

- Ju bättre individer från olika befolkningsgrupper kan delta i samhället och dess olika funktioner, desto bättre är möjligheterna att uppnå ett balanserat samhälle, där vars och ens människovärde erkänns och tryggas, skriver Viitanen.

Inrikesministeriets uppgift är att främja likabehandling

Enligt Viitanen utgör likabehandling, förbud mot diskriminering och integration en grundlagsenlig treenighet, som stadigt styr det allmännas verksamhet för att trygga uppnåendet av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Dem ska man värna om i synnerhet när de ifrågasätts. Som medlem i EU och genom att ha ingått internationella människorättskonventioner har vi såklart också fastställt en miniminivå på de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna som vi inte kan underskrida ens genom att ändra grundlagen.

Inrikesförvaltningens lagstiftning och förvaltningsområdets verksamhet rör ofta på ett centralt sätt de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Det gäller i synnerhet skydd för privatlivet, likabehandling, rättsskydd och personlig frihet och integritet.

Inrikesministeriets enhet för juridiska frågor främjar i samarbete med ministeriets olika avdelningar uppnåendet och beaktandet av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna bland annat i lagstiftningsprojekt. Dessa fundamentala rättigheter syns också i den laglighetsövervakning som genomförs av ministeriets enhet för juridiska frågor. Enheten för juridiska frågor främjar i synnerhet likabehandling.

Marko Viitanens blogginlägg finns på inrikesministeriets webbplats (på finska) på adressen http://www.intermin.fi/intermin/blog_sv.nsf/

Närmare information: lagstiftningsdirektör Marko Viitanen, 071878 8280