Rådet för rättsliga och inrikes frågor försöker nå en överenskommelse om EU:s gemensamma asylsystem
Rådet för rättsliga och inrikes frågor sammanträder i Luxemburg den 8 juni. Finland representeras vid mötet av Finlands ständiga representant, ambassadör Markku Keinänen. På inrikesministermötets agenda står bland annat reformen av EU:s asylsystem. Målet är att nå en överenskommelse om två förslag till förordningar som är väsentliga med tanke på helheten för att på så sätt kunna inleda förhandlingar med Europaparlamentet. Då är det möjligt att reformen blir klar under parlamentets nuvarande lagstiftningsperiod.
Reformen av det gemensamma asylsystemet utgör på EU-nivå en helhet där man strävar efter att hitta en balans mellan de bestämmelser som medför förpliktelser i fråga om migrationshantering och de bestämmelser som jämnar ut ansvaret i perioder av högt tryck och krissituationer. Det är viktigt att eftersträva balans för att kunna skapa ett fungerande och rättvist system för alla medlemsstater oberoende av mängden och karaktären av den migration som riktar sig mot dem. Målet är också att asylsökandenas ärenden ska kunna behandlas smidigt och högklassigt i alla medlemsstater.
Alla medlemsstater bör gemensamt ta ansvar för asylsökande
Vid mötet den 8 juni är det svenska ordförandeskapets målsättning att medlemsländerna ska nå en överenskommelse om den så kallade förordningen om migrationshantering, som innehåller bestämmelser om den stat som ansvarar för handläggningen av asylansökan och om solidaritetsmekanismen. Den kompromiss som nu behandlas baserar sig på Europeiska kommissionens förslag från september 2020. Också i fortsättningen är en enda stat ansvarig för behandlingen av ansökan, och förordningen innehåller bestämmelser om hur denna stat ska definieras.
Solidaritetsmekanismen är ett flexibelt och delvis skräddarsytt system som är förpliktande för medlemsstaterna och genom vilket medlemsstaterna visar solidaritet med de länder som är utsatta för migrationstryck. Det ska vara obligatoriskt att delta i mekanismen, men medlemsstaterna ska kunna välja på vilket sätt de deltar.
Alternativa åtgärder är till exempel interna omplaceringar av asylsökande eller, enligt separat överenskommelse, av personer som får internationellt skydd. Det är också möjligt att ge direkt ekonomiskt stöd eller vidta andra stödåtgärder som den medlemsstat som gagnas av omplaceringen behöver (till exempel expert- eller materialstöd). När det gäller interna omplaceringar kan medlemsstaterna ange vilka kategorier av sökande som de är villiga att omplacera, dock med beaktande av behoven i de medlemsstater som gagnas av omplaceringen.
För att nå en kompromiss ska det i förordningen införas även en bestämmelse om minimiantalet interna omplaceringar och minimibeloppet för direkt ekonomiskt stöd. Det slutliga årliga stödbelopp som anges i kommissionens rekommendation grundar sig dock alltid på en bedömning av det faktiska behovet.
Tillräcklig kapacitet ska fastställas för medlemsstaterna för behandling av ansökningar i gränsförfarandet
Ett mål vid ministermötet är också att godkänna rådets allmänna riktlinje om den så kallade asylprocedurförordningen. I slutet av 2022 nådde rådet en partiell allmän riktlinje om förslaget. De svåraste artiklarna om bland annat gränsförfarandet, säkra länder och förfarandet för ändringssökande lämnades utanför riktlinjen.
När det gäller gränsförfarandet är syftet att effektivisera behandlingen av särskilt sådana asylansökningar som görs vid unionens yttre gränser och på basis av vilka sannolikheten är liten att sökanden beviljas internationellt skydd. Detta eftersträvas med hjälp av ett gränsförfarande som blir obligatoriskt för alla medlemsstater i vissa situationer.
För att nå en kompromiss har det svenska ordförandeskapet föreslagit att man i det obligatoriska gränsförfarandet inför vissa element genom vilka förfarandet bättre anpassas till medlemsstaternas olika situationer. För medlemsstaterna fastställs bland annat en viss tillräcklig kapacitet för behandling av ansökningarna samt de åtgärder som kan tas i bruk när kapaciteten håller på att fyllas eller inte längre räcker till.
Tillräcklig kapacitet täcker både den behövliga mottagningskapaciteten och de resurser som behövs för prövning av ansökningar. Tillräcklig kapacitet ska vara tillgänglig kontinuerligt, det vill säga att man alltid ska kunna behandla det antal ansökningar som kapaciteten räcker till just då. Finlands ståndpunkt är att kompromissförslaget kan godkännas.
Ytterligare information:
Minna Hulkkonen, överdirektör, migrationsavdelningen, tfn 050 460 76 55, [email protected]
Laura Yli-Vakkuri, överdirektör, enheten för internationella frågor, tfn 040 720 22 16, [email protected]
Europeiska kommissionens faktablad om reformen av EU:s gemensamma asylsystem (på engelska)