Arbetsgruppen: Utvecklingen av vapensäkerhet kräver omfattande samarbete
Arbetsgruppen som idag överlämnade sin slutrapport till inrikesminister Päivi Räsänen uppskattar att vapensäkerheten i sin helhet är på en god och stabil nivå i Finland. Ett nytt hot mot vapensäkerheten utgörs dock av massmorden i stil med skolskjutningarna i Jokela och Kauhajoki samt skjutningen i köpcentret Sello.
Arbetsgruppen betonar att hela samhällets medverkan behövs i upprätthållandet och utvecklingen av vapensäkerheten. Vapensäkerheten ska effektivt påverkas genom samarbete mellan myndigheterna samt samarbete mellan myndigheterna och organisationer och utövare inom vapenbranschen.
Nuvarande lagstiftningen en bra grund för utvecklingen av vapensäkerhet
Enligt arbetsgruppen är det för tidigt att dra djupare slutsatser om hur ändringen i skjutvapenlagen som trädde i kraft i juni 2011 fungerar.
I samband med revideringen av skjutvapenlagen infördes skyldighet för läkare och rätt för en yrkesutbildad person inom hälsovården att göra en anmälan till polisen om en person som han eller hon av grundad anledning anser olämplig för innehav av skjutvapen. Representanterna för social- och hälsovården har vid höranden av sakkunniga kraftfullt framfört att lagstiftningen borde i stället för anmälningsskyldighet bestämma om anmälningsrätt. Arbetsgruppen anser att man bör noggrannt följa upp hur väl reglerna om anmälning fungerar och senare utvärdera utgående från det de eventuella behoven av att ändra lagstiftningen.
Förbud mot enskilda vapenmodeller ökar inte tryggheten
Statsrådet föreslog i sitt uttalande 2009 att man bör utreda möjligheten att förbjuda enskilda halvautomatiska handeldvapen som inte lämpar sig för sportbruk. Med tanke på vapensäkerheten når man enligt arbetsgruppen ingen betydlig nytta genom att förbjuda enskilda vapen, utan frågan bör behandlas som en helhet.
Arbetsgruppen konstaterar att förbud mot enskilda handvapen med funktionssättet självladdande enkelskott och revolvrar med stor kaliber, som inte lämpar sig för sportskytte, skulle leda till ett slumpmässigt förbud av vapenmodeller. Då skulle förbudet inte riktas mot de handvapen som till sin effekt och eldkraft är mest problematiska med tanke på allmän ordning och säkerhet. Antalet vapenmodeller som är föremål för förbud skulle i varje fall bli litet. Bestämmelserna om luftvapen som till sin effekt motsvarar skjutvapen samt vissa vapen med fjäderfunktion bör däremot revideras. Dessutom ska dessa föremål ställas under kontroll.
Myndigheterna har redan för nuvarande möjlighet att påverka utvecklingen av nya sportskyttegrenar. Genom förordning av inrikesministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om godkända användningssyften för skjutvapen som avses i skjutvapenlagen, och bland annat om skjutvapen och patroner som lämpar sig för dessa. Om man ännu till denna del vill effektivisera kontrollen, bör man enligt arbetsgruppen i förväg definiera de sportskyttegrenar som godkänns till exempel genom beslut av statsrådet. Då kan man avgöra till exempel vilka typer av (halvautomatiska) vapen vars funktion är självladdande enkelskott som kan användas i sportskytte och hobbyskytte.
Kraven på förvaring av skjutvapen kräver ny granskning
I den nuvarande lagen är de grundläggande kraven gällande förvaring av skjutvapen inte särskilt strikta. Definitionerna för låsta ställen och annan låsning lämnar i viss mån rum för tolkning. Dessutom är möjligheten att förvara en vapendel separat ett mycket lindrigt krav på förvaring.
Arbetsgruppen anser att man tillsammans med intressegrupperna bör utvärdera hur säkerheten vid skjutvapenförvaring kunde förbättras. Dessutom ska man bedöma om man efter en tillräckligt lång övergångsperiod kunde föreskriva om skyldighet att förvara alla skjutvapen hos tillståndshavaren i en viss typ av säkerhetsskåp eller i en förvaringslokal som polisen godkänt.
Enligt arbetsgruppen är det av säkerhetsskäl inte möjligt att förvara skjutvapen på skjutbanor. Skjutbanorna är ofta belägna avsides och har inte behöriga förvaringlokaler. Att förvara skjutvapen vid polisinrättningar är inte heller ändamålsenligt bland annat därför att det skulle vara mycket svårt att övervaka grunderna utifrån vilka vapen avhämtas.
Revidering förslås av lagstiftningen om skjutbanor
Välskötta och övervakade skjutbanor främjar vapensäkerheten genom att möjliggöra säker utövning av skyttehobby. De gällande bestämmelserna om skjutbanor närmar sig hundra års ålder och har inte hängt med sin tid. Arbetsgruppen föreslår att lagstiftningen om dessa revideras att motsvara dagens krav.
Nytt vapenregister ökar vapensäkerheten
Arbetsgruppen föreslår att insatser vidtas även inom polisförvaltningen. Dessa berör såväl tillståndsförvaltning och -övervakning, övervaknings- och larmverksamhet som undersökning. Det viktigaste enskilda utvecklingsområdet är den pågående revideringen av vapenregistret. Avsikten är att det nya registret tas i bruk under 2012.
Enligt uppföljningssystemet för brott mot liv var det vanligaste redskapet för att begå brott mot liv under 2002-2009 eggvapen. Det vanligaste eggvapnet var kökskniv, som hade använts i 26 procent av brotten. Brott med skjutvapen utgjorde cirka 18 procent av brotten mot liv under uppföljningsperioden.
Cirka 22 brott mot liv har i medeltal begåtts med skjutvapen om året (2003-2009). Av vapnen som använts då brott mot liv begåtts var 47 procent lagliga. Brott med skjutvapen utgjorde cirka 9 procent av brotten mot liv under uppföljningsperioden. Andelen brott mot liv som begåtts med olagliga handvapen har varit cirka 5 procent av alla brott mot liv, dvs. cirka 6 brott mot liv i medeltal om året.
Enligt vapenregistret innehar över 600 000 personer skjutvapen i Finland och antalet skjutvapen är över en miljon.
Närmare information: polisdirektör Pentti Saira, 071 878 8571