Förordning om märkning av räddningsvägar träder i kraft den 1 januari 2004
Inrikesministeriets förordning om märkning av räddningsvägar träder i kraft den 1 januari 2004. Men också efter att förordningen trätt i kraft kan de nuvarande skyltarna om räddningsväg användas så länge de duger. Det har inte tidigare föreskrivits på författningsnivå om hur räddningsvägar skall märkas, utan märkningsanvisningar har getts genom en rekommendation som inrikesministeriet utfärdade 1999. Trots rekommendationen har räddningsvägar i praktiken utmärkts på många olika sätt. Syftet med förordningen är att förenhetliga praxis i detta fall.
En räddningsväg är en körväg eller annan körförbindelse som skall användas av ett utryckningsfordon i en nödsituation. Avsikten med att märka räddningsvägarna är att garantera att utryckningsfordon alltid, när en olycka inträffar eller i en annan nödsituation, kan komma tillräckligt nära byggnaden. Skyldighet att märka räddningsvägar har gällt sedan 1999.
Enligt räddningslagen skall ägaren eller innehavaren av en fastighet se till att vägar eller andra förbindelser avsedda för utryckningsfordon (räddningsvägar) är farbara och fria och att de är märkta på lämpligt sätt. Fordon får inte parkeras på räddningsvägar och inga andra hinder placeras där. Märkningen av räddningsvägarna hjälper invånarna och personer som besöker fastigheten att parkera korrekt. Dessutom kan utryckningsfordonen välja rätt väg tack vare märkningen.
Enligt förordningen skall en räddningsväg märkas med en tilläggsskylt till ett vägmärke eller med en egen skylt när räddningsvägen är angiven i handlingen om bygglov för byggnaden (situationsplanen). Skylten om räddningsväg är en skylt med text där det står 1) Pelastustie eller 2) Pelastustie Räddningsväg eller 3) Räddningsväg. I tvåspråkiga kommuner skall skylten om räddningsväg ha text på finska och svenska.
Närmare information: överinspektör Vesa-Pekka Tervo, (09) 160 44085, [email protected]