Hoppa till innehåll
Statsrådet och ministerierna Media

Säkerheten i glesbygdsområden har bedömts på ett täckande sätt

Inrikesministeriet 23.10.2020 9.02
Pressmeddelande 127/2020
Skogsväg.

En rapport om säkerheten i glesbygderna har färdigställts. Rapporten sammanställer aktuell information om fenomen och utmaningar som påverkar områdenas säkerhet. Rapporten innehåller fem åtgärdsrekommendationer för att öka säkerheten och trygghetskänslan i områdena. Rapporten har utarbetats genom samarbete i Harvaturva-nätverket, som samordnas av inrikesministeriet. Nätverket består av ett stort antal myndigheter, organisationer och andra sakkunniga.

Den publicerade rapporten beskriver faktorer som påverkar säkerheten i glesbygden, såsom befolkningsstrukturen, tillgången till basservice och säkerhetstjänster, säkerhetsfrågor som anknyter till infrastrukturen och orosmoment kring den omgivande naturen. Utöver de traditionella säkerhetsmyndigheternas verksamhet granskar man i rapporten även det arbete som görs för att främja invånarnas och organisationernas säkerhet och trygghetskänsla.

Tillgången till tjänster och bristen på resurser är utmaningar

Det allt glesare myndighetsnätverket och det att hjälp inte alltid fås utan dröjsmål har väckt oro i glesbygden. Allt oftare rycker säkerhetsmyndigheten ut från kommun- och stadscentrum som är  belägna längre bort, och på mindre orter har det varit svårt att hitta yrkesskickliga personer till tjänster inom polisen och räddningsväsendet. 

Den begränsade ekonomin syns inte bara i tillgången till närtjänster och i att den tillgängliga materielen blir föråldrad, utan också i underhållet av infrastrukturen. Även det bristfälliga digitala nätet och skuggområden i mobilnäten medför utmaningar. I och med trenden med multilokalt arbete och deltidsboende är det synnerligen utmanande att planera och dimensionera tjänsterna.

− I regeringsprogrammet betonas vikten av myndigheternas närvaro och synlighet på de områden där servicenivån är sämst. Tryggade resurser och förtroende för myndigheterna är faktorer som stärker trygghetskänslan i hela landet, säger inrikesminister Maria Ohisalo.

Rapporten rekommenderar att resurserna tryggas i glesbygdsområden, och behovet gäller alla myndigheter. Förutom att myndigheternas resurser ska tryggas gäller det också att säkerställa organisationernas funktionsförmåga. Även avtalsbrandkårsverksamheten är förknippad med vissa utmaningar med avseende på verksamhetens kontinuitet när antalet brandkårister minskar, befolkningen åldras och det är svårt att rekrytera nya medlemmar.

I glesbygden är människornas beredskap för störningar hög

Samarbete är en faktor som skapar livskraft i glesbygden, och på de flesta områdena har samarbetet pågått länge.

− De som har det sämst ställt har nödvändigtvis inte samma slags trygghetsskapande sociala nätverk som de som är mer välbärgade. Därför måste vi se till att den offentliga servicen fungerar också i glesbygden så att ingens trygghet och välbefinnande endast är beroende av hjälp från medmänniskor, säger minister Ohisalo.

Till exempel sociala problem samt social och geografisk isolering tär dock på trygghetskänslan. För att främja säkerheten för människorna i glesbygdsområden behövs ett nära samarbete mellan lokala människor, myndigheter och andra aktörer i samhället.

I rapporten rekommenderas att invånarnas och turisternas förutsättningar att värna om den gemensamma säkerheten i glesbygden förbättras ytterligare. Det finns till exempel behov av och efterfrågan på avgiftsfri säkerhetsutbildning i glesbygden.

I rapporten rekommenderas också att byarnas kollektiva säkerhetsverksamhet stärks genom att grunda räddningsgrupper i byarna. Räddningsgruppsverksamheten kan bidra till att stärka grannhjälpen och gruppernas beredskap. Ett färdigt koncept som kan spridas som en riksomfattande verksamhetsmodell hjälper vid inledandet av verksamheten.

Säkerhetsläget i glesbygden följs upp

Åren 2009 och 2014 utarbetade Harvaturva-nätverket rapporter om säkerheten inom glest bebyggda områden samt rekommendationer för att förbättra säkerheten inom glest bebyggda områden. De tidigare rekommendationerna har bland annat gällt stärkande av den egna beredskapen hos invånarna i glesbygden samt ett ökat och förbättrat samarbete mellan myndigheter och organisationer.

Genomförandet av rekommendationerna har gått bra. Uppföljningen har visat att bedömningen av säkerhetsläget i glest bebyggda områden i ett brett perspektiv har främjat arbetet för att upprätthålla säkerheten i dessa områden.  

Ytterligare information:

Jari Lepistö, räddningsöverinspektör, tfn 0295 488 218, [email protected]