Program och teman

Prioriteringarna för Finlands EU-ordförandeskap är att stärka de gemensamma värdena och rättsstatsprincipen, att göra EU till en union med bättre konkurrenskraft och social inkludering, att stärka EU:s ställning som global klimatledare och att säkerställa medborgarnas övergripande säkerhet.

På webbplatsen EU2019.FI finns program och teman för Finlands EU-ordförandeskap.

Säkerställande av medborgarnas övergripande säkerhet

För att säkerställa medborgarnas övergripande säkerhet är det av yttersta vikt att stärka unionens inre och yttre säkerhet samt försvarssamarbetet, däribland avvärjandet av hybridhot.

Utöver avvärjandet av hybridhot driver Finland under sitt EU-ordförandeskap frågor som gäller förbättring av krishanteringsförmågan, övergripande migrationshantering och förbättring av gränsförvaltningen samt tryggandet av finansieringen av inrikes frågor i EU:s fleråriga budgetram.

Säkerheten i Europa påverkas av konflikter och våldsamheter i våra närområden. De orsakas av att internationell rätt och mänskliga rättigheter kränks och av klimatförändringarnas negativa följder.

Det är viktigt att EU för att påverka konflikterna konsekvent utnyttjar alla sina yttre åtgärder, såsom diplomati, krishanteringsinsatser, handelspolitik och utvecklingsbistånd. EU ska försvara multilaterala lösningar och effektivisera sitt deltagande i konfliktförebyggande och fredsmedling samtidigt som EU fäster särskild vikt vid kvinnornas och de ungas viktiga roll.

Att skydda Europa förutsätter att vi utnyttjar tillgängliga verktyg och tillsammans förbereder oss på framtida hot.

EU har en nyckelposition vid främjandet av en övergripande säkerhet för medborgarna. Genom att motarbeta gränsöverskridande brottslighet och terrorism och se till att gränsförvaltningen är i ordning kan EU och dess medlemsstater göra unionen till en tryggare plats att leva på. Detta förutsätter också minskning av ojämlikhet.

EU:s inre säkerhet ska främjas övergripande från förebyggande av brott, samarbete inom brottsbekämpning och rättsligt samarbete till gränsförvaltning, räddningsverksamhet och andra centrala sektorer.

EU:s strategi för den inre säkerheten har utgjort en hållbar ram för det praktiska samarbetet inom området. Det är dags att utvärdera strategins styrkor och utvecklingsbehov. De nya hoten för den inre säkerheten måste identifieras, så att vi kan förbättra vår reaktionsförmåga. Här måste vi beakta det allt närmare sambandet mellan den inre och den yttre säkerheten.

Resiliens mot hybrid- och cyberhot

EU:s medlemsstater och institutioner utsätts för mångdimensionella hybridhot som är svåra att upptäcka och fastställa. Hybridhot som utvecklas snabbt är en utmaning på lång sikt, och det måste finnas beredskap att avvärja dem. Gemensamt för hybridhoten är olika vanliga och ovanliga åtgärder och verktyg, som stater eller icke-statliga aktörer samordnat använder för att uppnå vissa politiska mål. Genom hybridåtgärder, som it-angrepp, valpåverkan och desinformationskampanjer, försöker man påverka vårt beslutsfattande och försvaga våra samhällen och EU:s enighet.

Såväl EU:s som medlemsstaternas färdigheter att avvärja hybridhot måste stärkas. Vi behöver samordnade åtgärder som vi bereder tillsammans.

Både uppnående av Europeiska rådets politiska mål och genomslagskraften för befintliga medel kräver att arbetet ordnas mera konsekvent. Dessutom behövs det starka partnerskap, som samarbetet mellan EU och Nato. Europeiska kompetenscentret för motverkande av hybridhot är en central aktör, som främjar samarbetet i fråga om hybridhot.

Under Finlands EU-ordförandeskap ordnar vi scenariebaserade politiska diskussioner på olika nivåer för att utveckla EU:s resiliens och öka medvetenheten om hybridhot.

Hög cybersäkerhet är en central förutsättning för medborgarnas, företagens och medlemsstaternas säkerhet och hela EU:s funktionsförmåga. Införandet av bland annat 5G-teknik medför betydande nya möjligheter, men kräver också ett fastare tag med avseende på cybersäkerhet. Det krävs även gemensamma åtgärder av EU för att förbättra kritisk infrastruktur ur ett cybersäkerhetsperspektiv. Medlemsstaternas samhällsekonomier går in i varandra och har nytta av de gemensamma åtgärder som förbättrar cybersäkerheten. Vi kommer att verka för bättre kunskaper om cybersäkerhet. Unionen måste också ha som mål att avvärja fientlig påverkan och att förebygga konflikter, att minska cybersäkerhetsrisker och skapa stabilitet i de internationella relationerna.

Övergripande migrationshantering

Invandring är ett globalt fenomen. Effektiv migrationshantering förutsätter ett övergripande tillvägagångssätt där migrationens inre och yttre dimension beaktas. Europeiska unionen har på grund av sitt breda urval av förfaringssätt och starka internationella ställning bättre förutsättningar än en enskild medlemsstat att hantera migrationen.

Asyl- och invandrarpolitiken utgår från de mänskliga rättigheterna och bygger på internationella avtal, myndighetssamarbete, effektiv övervakning av de yttre gränserna samt ändamålsenliga och snabba asylprocesser med ett rättsskydd på hög nivå.

Det hade varit den effektivaste lösningen på EU-nivå att godkänna ett gemensamt europeiskt asylsystem som ett paket, men trots talrika gemensamma ansträngningar har detta inte lyckats. En eventuell väg framåt kan öppnas genom att ett förslag åt gången antas när det finns möjlighet till samsyn. På så sätt kan EU göra nödvändiga framsteg och uppnå konkreta resultat i fråga om migrationshanteringen.

Vidarebosättning har varit ett av de effektivaste sätten att hjälpa dem som är mest utsatta i migrationskriser. Ett EU-omfattande program för vidarebosättning effektiverat genom tillräckliga ekonomiska incitament kunde utgöra ett kontrollerat sätt att minska på migrationstrycket och att visa solidaritet gentemot de länder som får stora mängder invandrare.

Inrättandet inom EU av så kallade kontrollerade centrum enligt Europeiska rådets slutsatser har inte framskridit. Ett mer aktuellt initiativ vore att införa ett tillfälligt arrangemang för placering av dem som räddats på havet. Det kunde vara svaret på utmaningarna med att placera de räddade internt i EU. De utmaningarna har hittills bemötts från fall till fall.

Som en del av ett övergripande sätt att gå tillväga och trygga Schengenområdet är det nödvändigt att effektivt hålla ett öga på olika rutter och upprätthålla en lägesbild. Vi måste vara på alerten när det gäller de nuvarande rutterna och upp kommande av nya rutter.

För att skapa en effektiv och hållbar återsändningspolitik bör EU använda alla sina möjligheter, som positiva och negativa incitament inom handels-, utvecklings- och visumpolitiken. Återintegreringen av återsända invandrare bör ges mer arbetsinsatser och resurser.

Strävan är att under Finlands EU-ordförandeskap hösten 2019 slutföra rådets förhandlingar om den fleråriga budgetramen. Den fleråriga budgetramen (2021–2027) förverkligar EU:s prioriteringar. Hantering av migration kräver ett övergripande tillvägagångssätt. Genom att säkerställa tillräcklig finansiering och använda budgetramens olika finansieringstitlar kan man effektivare uppfylla interna och externa behov i migrationshanteringen.

En stärkning av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån

En stärkning av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån hjälper medlemsstaterna att kontrollera sina gränser och att effektivisera återsändandet av personer som vistas olagligt i landet. Därför har byrån en viktig roll såväl inom Schengen-området som vid tryggandet av fri rörlighet.