Inrikesministeriet och social- och hälsovårdsministeriet enades om gemensamma utvecklingsåtgärder för nödcentraler

Åtgärderna går bland annat ut på att uppdatera och harmonisera polisens, räddningsväsendets och social- och hälsovårdsväsendets anvisningar för att bedöma hur stort och brådskande ett hjälpbehov är. De omfattar också ökad fortbildning för nödcentraloperatörer och syftar till att utveckla en modell för att bedöma läget på platsen och för fortsatta åtgärder när det gäller berusade kunder.

Inrikesministeriet bedömer i sin utredning att nödcentralerna fungerar på en minst acceptabel nivå. Nödcentralsverket har sedan 2006 fått extra pengar för att anställa personal och för att utveckla datasystem och utbildning. Situationen för jourhavande i huvudstadsregionen lindras i början av 2009 då en kurs för att utbilda 24 jourhavande börjar i Kervo.

Social- och hälsovårdsministeriet anser att nödcentralsreformen har effektiverat och förbättrat sjuktransportberedskapen nationellt och ministeriet anser inte att det finns behov av att ifrågasätta myndigheternas gemensamma modell för nödcentralsverksamhet.

Anvisningar och utbildning måste utvecklas

År 2007 mottog nödcentralerna 2,9 miljoner nödsamtal. Dessutom mottog nödcentralerna 850000 anmälningar om icke-brådskande sjuktransporter och om uppdrag som myndigheter utfört på eget initiativ samt 50000 anmälningar från larmanläggningar. Dessutom mottog nödcentralerna800000 samtal som inte med fog kan anses vara nödsamtal.

Nödcentraloperatören som tar emot anmälan bedömer hur stort och brådskande hjälpbehovet är enligt anvisningar från myndigheter. Den jourhavande får anvisningar av polisen, social- och hälsovården och räddningsväsendet. Eftersom anvisningarna är branschspecifika kan det uppstå situationer där den jourhavande till exempel följer anvisningar från hälsovården även om det vore bättre att följa polisens anvisningar. Dylika problem har uppstått vid bedömning av hjälpbehovet hos berusade.

Att bedöma hälsotillståndet hos en alkoholpåverkad person är en mycket krävande uppgift, framför allt i telefon. Eftersom antalet ambulanser är begränsat och eftersom många berusade slocknar på olika ställen särskilt i städer är det inte möjligt att utan riskbedömning vid varje nödsamtal skicka en ambulans utan att riskera andra hjälpbehövande. En berusad person behöver i och för sig inte alltid ambulans, men å andra sidan finns det också skäl att tillkalla ambulans om den berusade har en sjukdom eller skada som kräver det.

Prioriterade åtgärder är att öka de jourhavandes kompetens och effektivera riskbedömningsutbildningen. Social- och hälsovårdsministeriet tillsatte dessutom våren 2008 en arbetsgrupp för att uppdatera de riskbedömningsanvisningar som används vid nödcentraler. Uppdateringen syftar till att göra anvisningarna mer användbara också när det gäller anmälningar om berusade personer. Inrikesministeriet och social- och hälsovårdsministeriet har tillsammans enats om att granska utbildningsprogrammet för nödcentraloperatörer i fråga om de nya anvisningarna.

Ministerierna har dessutom kommit överens om att polisens, räddningsväsendets och social- och hälsovårdens riskbedömningsanvisningar för nödcentraloperatörer ska totalrevideras och kombineras till en enhetlig anvisning före år 2012. Redan år 2009 ska polisen och social- och hälsovården tillsammans se över och uppdatera nationella riskbedömningsanvisningar och korrigera dem där det behövs.

Också annan verksamhet vid nödcentralerna ska göras nationellt mer enhetlig. Arbetet pågår redan inom en riksomfattande samarbetsgrupp för nödcentralsverket, som inrikesministeriet har tillsatt.

Utbildningen för nödcentraloperatörer ska utvecklas och deras fortbildning utökas redan nästa år. Räddningsinstitutets och Polisyrkeshögskolans kompetens ska utnyttjas då utbildningen planeras och genomförs. Räddningsinstitutets utbildning för nödcentraloperatörer ska dessutom auditeras av en utomstående aktör år 2009 och läroplanen ses över senast år 2010.

Nödcentralsverkets interna kontroll ska vidareutvecklas

Inrikesministeriets interna granskning kontrollerade år 2007 verksamheten vid nödcentralsverket i samarbete med en extern granskning. I år har nödcentralsverket själv utvecklat sin egen interna kontroll. Tyngdpunkten i granskningarna har legat på verksamheten vid Helsingfors nödcentral.

Nödcentralsverket har gett anvisningar för hur besvär och klagomål ska behandlas inom verket. Nödcentralsverkets nödcentralsenhet tar emot omkring 30 besvär eller klagomål om året. Det är väldigt lite i förhållande till antalet telefonsamtal. Information från behandlingen av besvären utnyttjas i fortsättningen av samarbetsmyndigheter då de utför riksomfattande styrning och övervakning.

Närmare information: kanslichef Ritva Viljanen, (09) 1604 2803, inrikesministeriet, direktör för IT-näten Pekka Tulokas, (09) 1604 2686, inrikesministeriet, överläkare Tom Silfvast, (09) 1607 4131, social- och hälsovårdsministeriet