EU vill reformera det gemensamma asylsystemet
Europeiska unionen vill reformera unionens gemensamma system för internationellt skydd. Europeiska kommissionen lade den 13 juli fram fyra förslag om en reform av systemet och om att öka de lagliga inresevägarna. Statsrådet framförde sin ståndpunkt om kommissionens förslag i sina skrivelser som överlämnades till riksdagen den 25 augusti.
Kommissionens rättsaktspaket innehåller förslag genom vilka asylförfarandet och grunderna för internationellt skydd förenhetligas i unionen. Kommissionens paket innehåller dessutom bl.a. en förordning om främjandet av vidarebosättningen i unionen och ett förslag till ett nytt direktiv om mottagningsvillkor.
Enhetligare beslutsfattande främjas
Kommissionens mål är att förenhetliga beslutsfattandet i asylfrågor och mottagningsförhållandena i olika medlemsländer. Kommissionen vill försäkra sig om att alla medlemsstater tolkar behovet av internationellt skydd och dess upphörande enligt samma principer. Strävan är också att försäkra sig om en effektiv behandling av ansökningar och att förenkla asylprocessen.
Genom det reviderade direktivet om mottagningsvillkor säkerställs det i sin tur att mottagningsförhållandena på olika håll i unionen står närmare varandra än för närvarande, och medlemsländerna förpliktas att följa kvaliteten på sina mottagningstjänster. Direktivet strävar också efter att främja sökandenas egen aktivitet och möjligheter till integration.
Regeringen stöder att asylförfarandet rationaliseras och grunderna för internationellt skydd förenhetligas.
Kommissionen föreslår också att sökandens rätt till kostnadsfri rättshjälp utvidgas så att den gäller hela asylprocessen. Regeringen förhåller sig negativt till kommissionens förslag. I Finland begränsades rättshjälpen genom en lagändring som riksdagen godkände sommaren 2016. Biträdes närvaro vid asylsamtal ingår i rättshjälpen endast om det av särskilt vägande skäl är nödvändigt eller om det gäller en asylsökande under 18 år som befinner sig i landet utan vårdnadshavare.
Olovlig förflyttning från en EU-stat till en annan ska minskas
Kommissionen strävar efter att begränsa att asylsökande och personer som fått skydd olovligt förflyttar sig från en medlemsstat till en annan och på så sätt förhindra missbruk av asylsystemet. I kommissionens rättsaktspaket förtydligas också definitionerna av säkra länder.
Avsikten är att tydligt genom förordning föreskriva om sökandens skyldighet att söka asyl i den medlemsstat dit han eller hon först anländer eller där personen har uppehållsrätt. Rättsakterna förpliktar sökanden att vistas i ett visst land. Brott mot skyldigheten kan leda till ändringar i t.ex. förmåner och behandlingen av ansökan.
Regeringen stöder åtgärder vars syfte är att begränsa att personer som sökt och fått internationellt skydd olovligt förflyttar sig från en EU-stat till en annan. Statsrådet understöder också kommissionens förslag att bestämma de första asylländerna, säkra tredjeländer och säkra ursprungsländer på unionsnivå.
Gemensamma regler för mottagande av kvotflyktingar
Kommissionen vill skapa gemensamma regler för vidarebosättning, dvs. mottagande av kvotflyktingar i medlemsstaterna.
Avsikten är att EU-länderna också i fortsättningen kan besluta om arrangemangen nationellt, förutsatt att EU:s gemensamma mål inte äventyras. Europeiska unionens råd godkänner årligen en plan om vidarebosättning i vilken fastslås det maximala antalet personer som ska vidarebosättas, varje medlemsstats andel och allmänna geografiska prioriteter. Avsikten är att genom förordning föreskriva om kriterierna för valet av personer som ska vidarebosättas.
Dessutom föreslår kommissionen att unionens asyl-, migrations- och integrationsfond (AMIF) stöder medlemsstaterna ekonomiskt så att de erhåller 10 000 euro för varje person som ska vidarebosättas.
Regeringen stöder en ökad vidarebosättning inom unionen och stödet till medlemsstaterna ur fonden AMIF. Mottagandet av kvotflyktingar bör etableras också i de medlemsstater där verksamheten traditionellt inte har utövats. Däremot anser statsrådet det vara viktigt att Finland även i framtiden självt kan besluta om antalet personer som landet årligen vidarebosätter.
Det vidarebosättningsförfarande som kommissionen föreslår påminner om kvotflyktingssystemet i Finland men motsvarar det inte helt. Den slutliga ståndpunkten bildas först efter att man får mera information om det nya systemet och valkriterierna. Regeringen stöder kommissionens strävanden att genom vidarebosättningspolitik uppmuntra tredjeländer till samarbete i asyl- och migrationsfrågor.
Ytterligare information
Annikki Vanamo-Alho, regeringsråd, tfn 0295 488 678, [email protected]