Civil underrättelseinhämtning skyddar Finlands nationella säkerhet

Syftet med lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning är att skydda det finländska samhället mot allvarliga hot mot den nationella säkerheten. Sådana hot är till exempel främmande staters spionage mot Finland, terrorism, lamslagning av den kritiska infrastrukturen eller spridning av massförstörelsevapen. 

Befogenheterna enligt lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning utövas i Finland av skyddspolisen, som inhämtar information till stöd för statsledningens beslut. Med stöd av lagstiftningen om militär underrättelseinhämtning inhämtar försvarsmakten information om föremålen för militär underrättelseinhämtning. Civil och militär underrättelseinhämtning bedrivs i nära samarbete.

En översyn av lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning pågår

Vid inrikesministeriet pågår ett lagstiftningsprojekt genom vilket lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning ses över så att den motsvarar kraven i den förändrade säkerhets- och cybermiljön. Lagstiftningen ses över i fråga om såväl befogenheterna som rätten att få och lämna ut information. Till exempel skyddspolisens befogenheter till underrättelseinhämtning uppdateras så att de motsvarar den tekniska utvecklingen.

Avsikten är att ändra de så kallade brandväggsbestämmelserna så att det blir möjligt att i tillräcklig omfattning lämna ut skyddspolisens underrättelseinformation till polisen och andra myndigheter som har befogenheter att konkret ingripa i verksamhet som allvarligt hotar den nationella säkerheten och som skyddspolisen upptäckt. Ett fungerande samarbete och informationsutbyte mellan skyddspolisen och andra säkerhetsmyndigheter är nödvändigt för att avvärja hot mot den nationella säkerheten. 

Prioriteringarna för den civila underrättelseinhämtningen ställs upp årligen

Inrikesministeriet ansvarar för styrningen av den civila underrättelseinhämtningen. Ministeriet ställer årligen upp prioriteringar för den civila underrättelseinhämtningen. Prioriteringarna styr skyddspolisens verksamhet och fastställer de områden som skyddspolisen inhämtar information om och rapporterar om. 

Prioriteringarna för den civila underrättelseinhämtningen baserar sig på statens utrikes- och säkerhetspolitiska lednings informationsbehov. När prioriteringarna bereds, för inrikesministeriet och skyddspolisen omfattande diskussioner med statens politiska ledning och tjänstemannaledning för att kartlägga informationsbehovet. Prioriteringarna för den civila underrättelseinhämtningen är sekretessbelagd information.

Vid fastställandet av prioriteringarna beaktas den omvärld som påverkar säkerheten och de förändringar som skett i omvärlden. Vid behov kan prioriteringarna ändras under året, om förändringarna i omvärlden kräver det.

Befogenheterna till civil underrättelseinhämtning utövas av skyddspolisen

Skyddspolisen har till uppgift att i enlighet med inrikesministeriets styrning inhämta information för att skydda den nationella säkerheten. Skyddspolisen ska också upptäcka, förhindra och avslöja verksamhet, förehavanden och brott som kan hota statsskicket och samhällsordningen eller Finlands inre eller yttre säkerhet. Befogenheter som gäller civil underrättelseinhämtning utövas endast av skyddspolisen.

Skyddspolisens primära uppgift är att producera underrättelseinformation för statens högsta ledning och andra säkerhetsmyndigheter. Dessutom betjänar skyddspolisen i stor utsträckning andra myndigheter, företag, sammanslutningar och allmänheten. Underrättelseinformationen gör det möjligt för skyddspolisen och andra myndigheter att bekämpa verksamhet som hotar den nationella säkerheten. Finlands säkerhetsmiljö förändras snabbt och de nya hoten kräver fortgående beredskap och kontinuerliga förberedelser.

Användning av metoder för underrättelseinhämtning förutsätter tillstånd

Lagen styr användningen av metoder för underrättelseinhämtning noggrant. Metoderna för underrättelseinhämtning används endast för att upptäcka de allvarligaste hoten mot Finlands nationella säkerhet. 

Det finns många slags metoder för civil underrättelseinhämtning och de lämpar sig för olika typer av hot. Det kan till exempel vara fråga om observation, teleavlyssning, teleövervakning eller underrättelseinhämtning som avser datatrafik. Beslutet om att använda en viss metod fattas beroende på metod av en domstol, chefen för skyddspolisen eller en underrättelseledare. Skyddspolisen ska i varje enskilt fall motivera varför det är nödvändigt att använda metoden. 

Underrättelseverksamheten övervakas noga

Underrättelseverksamheten övervakas av underrättelsetillsynsombudsmannen och riksdagens underrättelsetillsynsutskott. 

Underrättelsetillsynsombudsmannen övervakar lagligheten av den civila och militära underrättelseinhämtningen och tillgodoseendet av de grundläggande och mänskliga rättigheterna i underrättelseverksamheten. Underrättelsetillsynsombudsmannen är en självständig och oberoende laglighetsövervakare som har tillgång till all information hos skyddspolisen. 

Underrättelsetillsynsombudsmannen publicerar årligen en årsberättelse. 

Riksdagens underrättelsetillsynsutskott utövar parlamentarisk tillsyn över den civila och militära underrättelseverksamheten. Utskottet utövar dessutom parlamentarisk tillsyn över skyddspolisens övriga verksamhet.  

Även inrikesministeriet övervakar skyddspolisens verksamhet.