Bättre myndighetssamarbete kan hindra familjedråp

Enligt utredningen kunde en del av dråpen eventuellt ha förebyggts om hoten som kommit till myndigheternas och den närmaste kretsens kännedom hade tagits på allvar och man hade ingripit i familjens problem i tid. Myndigheterna hade anvisat familjerna hjälp, men i många fall hade den övergripande utredningen av familjens situation inte slutförts och hjälpen till familjen blivit på hälft. I vissa fall hade myndighetssamarbetet inneburit att kunden överförts från en myndighet till en annan utan att behandlingen av fallet följts upp. Myndigheterna var inte alltid medvetna om den andra myndighetens insatser och kunden kunde uppleva de på varandra följande myndighetsåtgärderna till och med som mobbning.

Utredningen föreslår att verksamhetsmodellerna för myndigheternas samarbete i fortsättningen används på ett mer systematiskt och effektivt sätt. Detta realiseras inte alltid i det praktiska arbetet, trots att lagstiftningen ger en möjlighet därtill. För att bättre kunna bedöma hotet om och risken för våld ska myndigheterna ta i bruk en modell för bedömning av risk för upprepat våld i parrelationer. Statsrådet har fattat beslut om att ta i bruk denna riskbedömningsmodell i programmet för den inre säkerheten i juni. Dessutom föreslår utredningen att lagstiftningen utvecklas så att det yrkesövergripande arbetet och utlämnandet av uppgifter blir lättare.

Tröskeln för att göra barnskyddsanmälan hög

Av utredningen framgår att tröskeln för att göra barnskyddsanmälan är hög i det praktiska arbetet inom hälsovården. I lagstiftningen är denna tröskel låg och överlämnandet av uppgifter i samband med anmälan utgör inte ett problem. I vissa fall hade man övervägt att göra en anmälan, men trots allt lämnat den ogjord. Överföringen av ansvaret från en myndighet till en annan när det gäller att göra anmälan visar sig vara ett missförhållande. Utredningen föreslår att social- och hälsovårdsmyndigheterna uppmuntras att göra barnskyddsanmälningar och personalen inom barnskyddet att göra brottsanmälan om våld som riktats mot barn.

Prioriteringen av barnets bästa är en central princip i all lagstiftning och även i FN:s konvention om barns rättigheter. Utredningen visar att principen om barnets bästa inte alltid beaktas i myndighetsverksamheten. Brister tycks framkomma särskilt i situationer där en vuxen söker mentalvårdstjänster. På basis av materialet verkar det som om föräldrarnas förmåga att ta hand om barnets skötsel och uppfostran inte bedöms i det skede då föräldern eller föräldrarna söker hjälp för sina personliga problem eller problem i parförhållandet. Utredningen framlägger att behovet av barnens skötsel och stöd ska systematiskt bedömas i samband med social- och hälsovårdstjänsterna som ges åt den vuxna.

Därutöver ska myndigheterna och personalen vid mötesplatser ha tillgång till utbildning i frågor som rör vårdnad om barn och umgängesrätt, karaktären av våld i parrelationer, skilsmässosituationer, avtalandet om barnens vårdnad och umgängesrätt samt säkerhetsrisker i samband med dessa situationer. Anhöriga ska uppmuntras att göra barnskyddsanmälan så att barnets situation kommer till myndigheternas kännedom. Dessutom ska information riktas till män om skilsmässan och dess konsekvenser, samt vägledning ges om var man kan söka diskussionsstöd i svåra situationer.

Utredningen betonar att brott mot liv som riktas mot barn trots allt är mycket sällsynta i Finland och att antalet har sjunkit under de senaste årtiondena.

Gärningsmännen gett antydan om sina handlingar

Utredningen behandlar alla polisregistrerade fall av dödligt våld som riktats mot barn under 15 år mellan den 1 januari 2003 och den 31 januari 2012, där gärningsmannen varit barnets förälder. Det totala antalet fall var 35. Sammanlagt 55 personer omkom, varav 7 var gärningsmannens make eller maka och 48 dennes barn.

Enligt utredningen har de som beslutat döda sin familj i regel gett en antydan om gärningen i förväg. Gärningsmännen kan till exempel ha sökt information om familjedråp på internet eller lämnat självmordsmeddelanden på synliga platser. Dessutom förekom våldsamt beteende eller hot om våld. Familjen och de närstående har varit medvetna om gärningsmannens våldsamhet. Familjerna hade varit i kontakt med myndigheterna men inte fått rätt typ av hjälp för sina problem. Flera av dem som dödat sina familjer led av problem med den mentala hälsan. Bakom familjedråpen fanns ekonomiska svårigheter, problem i parförhållandet och skilsmässoplaner. Förutom i ett fall var det fadern som dödat sin familj.

Alla spädbarnsdråp begicks av kvinnor, varav hälften var under 25 år. De hade sällan varit i kontakt med polisen eller social- och hälsovården. För att förebygga dessa händelser finns det nästan inget annat alternativ än att göra en föregripande barnskyddsanmälan.

De andra som tagit livet av sina barn utgör inte en lika enhetlig grupp. Ur bakgrunden kan två drag lyftas fram som beskriver motivet till gärningen. För det första håller paret på att skilja sig och makan eller maken hotat med skilsmässa, vilket lett till att gärningsmannen dödat barnen för att hämnas. För det andra finns det allvarliga problem med den mentala hälsan eller långvarig depression i bakgrunden. I något över hälften av fallen hade gärningsmannen haft kontakt med mentalvårdstjänster innan gärningen. I samtliga fall hade även andra myndigheter och hjälpande instanser kontaktats. Bland dem som dödat sitt eget barn var sju kvinnor och fem män.

Ministergruppen beslutar om fortsatta åtgärder under hösten

Utredningen grundar sig på förundersökningsprotokoll, rättspsykiatriska undersökningar och utredningar inom socialvården. Dessa har kompletterats med ett par intervjuer. I utredningen har man utnyttjat polisens brottsdatasystem och Rättspolitiska forskningsinstitutets databas för brott mot liv. Utredningen genomfördes av Institutet för hälsa och välfärd och finansierades av justitieministeriet, inrikesministeriet och social- och hälsovårdsministeriet.

Ministergruppen för den inre säkerheten behandlar resultaten av utredningen i september och fattar därefter beslut om eventuella åtgärder.

Utredningen finns i sin helhet på inrikesministeriets webbplats: www.intermin.fi/publikation/352012

Närmare information: utvecklingschef Minna Piispa, THL, 02 952 47989, chefen för sekretariatet för den inre säkerheten Tarja Mankkinen, 071 878 8370