Förbättrad servicenivå efter regionalisering av räddningsväsendet

Räddningsväsendets uppgifter överfördes i början av 2004 från enskilda kommuner till regionala räddningsverk som upprätthålls av kommunerna. Effekterna av omorganiseringen har undersökts noggrant. Enligt en undersökning som publicerades i dag bidrog regionaliseringen till att räddningsväsendets servicenivå höjdes. Undersökningen visar att räddningsväsendets servicenivå väsentligt förbättrats när det gäller förebyggande av olyckor. Inom vissa räddningsområden har räddningsväsendets aktionsberedskap blivit klart bättre, trots att det på riksomfattande nivå inte inträffat betydande ändringar i den genomsnittliga aktionsberedskapstiden. Från 2001 till 2010 har den genomsnittliga aktionsberedskapstiden enligt styrkan 1+3 tydligt förbättrats inom alla räddningsområden som omfattades av undersökningen. Förkortandet av aktionsberedskapstiden har lyckats i synnerhet i Mellersta Finland. När det gäller befolkningsskyddet har servicenivån sjunkit en aning. Servicenivån granskades utifrån tre mätare: förebyggande av olyckor, aktionsberedskap och befolkningsskydd. I undersökningen har man använt räddningsväsendets databas över resurser och olyckor (Pronto) som statistikkälla. Ingen betydlig ökning i räddningsväsendets kostnaderRegionaliseringen har inte lett till att räddningsväsendets kostnader och kommunernas betalningsandelar skulle ha ökat kraftigare än de andra uppgiftsområdena inom kommunerna. Vissa skillnader kan skönjas i kostnadsnivån mellan räddningsområdena. Även förändringarna i de kommunvisa utgifterna har i vissa fall varit betydande. Antalet kommuner med kostnadsökningar och kommuner med kostnadsminskningar har varit lika stort. Målet med reformen har inte varit att sänka kostnadsnivån. Skillnader i räddningsdirektörernas, de kommunala beslutsfattarnas och samarbetsmyndigheternas erfarenheter om regionaliseringen Räddningsdirektörerna anser att räddningsväsendets servicenivå förbättrats i och med regionaliseringen, eftersom verksamhetens utveckling nu grundar sig på en övergripande riskkartläggning av räddningsområdet samt på utnyttjandet av resultaten som fås ur den. Räddningsdirektörerna granskar räddningsväsendet, uppgifterna och servicenivån som en helhet utan administrativa kommungränser. Enligt de kommunala beslutsfattarna som intervjuats för undersökningen har räddningsväsendets servicenivå sjunkit under 2007-2010. Direktörerna och de förtroendevalda i urbana kommuner förhöll sig mest positivt till utvecklingen av räddningsväsendets servicenivå och kostnadsnivån. Däremot ökade kritiken i tätorts- och i landsbygdskommunerna. Företrädarna för landsbygdskommunerna var mest kritiska till servicenivån och ökningen av betalningsandelarna. Den statistiska granskningen stöder inte denna uppfattning. I undersökningen föreslås att dialogen mellan räddningsverken och de kommunala företrädarna förbättras. För närvarande finns det stora skillnader mellan centralförvaltningens kommuncentrerade inriktning och räddningsverkens regionala synpunkter, som kan orsaka olägenheter för samarbetet mellan avtalskommunerna och räddningsverken. Parterna borde förstå varandras synpunkter och eftersträva välmotiverade lösningar som tillfredsställer båda parterna. Enligt samarbetsmyndigheternas bedömning håller samarbetet med räddningsväsendet fortfarande mycket god nivå.Lyckad regionalisering i sin helhet Som en helhet har räddningsväsendets omorganisering varit en ändamålsenlig och lyckad reform, med beaktande av den allmänna utvecklingen i samhället. Det främsta syftet med regionaliseringen har varit att åstadkomma en effektivare användning av de befintliga resurserna (brandstationerna, materielen och räddningsenheterna). Man har åtminstone delvis uppnått detta mål i synnerhet i stora och folkrika räddningsområden. Effektiviseringen av resursanvändningen och omplaceringarna som den förutsätter är ändamålsenliga och välfungerande inom rätt så stora områdeshelheter (befolkningsunderlag och yta). Inom ett kommunalt drivet räddningsväsende skulle en effektivisering av resursanvändningen inte ha varit möjlig i samma omfattning - med andra ord utan regionaliseringen. Konsekvenserna av räddningsväsendets omorganisering har uppföljts aktivt. En uppföljningsstudie gjordes i tre faser. Först utredde man situationen innan reformen, sedan undersökte man erfarenheterna av de första åren efter reformen. Undersökningen "Alueellinen pelastustoimi seitsemän toimintavuoden jälkeen" (ung. "Det regionala räddningsväsendet efter sju verksamhetsår") som publicerades i dag utgör den sista fasen i uppföljningsstudien. I undersökningen granskades ändringarna som inträffat under 2007-2010, samt erfarenheterna av dessa ändringar. Undersökningen utgår från statistiska data, enkät- och intervjuuppgifter som insamlats i kommunerna inom fem räddningsområden (Kajanaland, Mellersta Finland, Västra Nyland, Birkaland och Päijänne-Tavastland). Undersökningen genomfördes av förvaltningsdoktor, universitetsforskare Olavi Kallio från Tammerfors universitet och förvaltningsdoktor, rektor Reijo Tolppi. Undersökningen har finansierats av Brandskyddsfonden. Undersökningen finns på http://shop.kunnat.net/product_details.php?p=2780Närmare information: universitetsforskare Olavi Kallio, Tammerfors universitet, 050 318 5979, rektor Reijo Tolppi, Kemi-Torneå yrkeshögskola, 010 383 5210, biträdande avdelningschef Esko Koskinen, inrikesministeriet, 071 878 8402