Civil underrättelseinhämtning ska skydda Finlands nationella säkerhet

Lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning som syftar till att förbättra det finländska samhällets möjligheter att skydda sig mot allvarliga hot mot den nationella säkerheten trädde i kraft den 1 juni 2019. Sådana hot är t.ex. terrorism, spridning av massförstörelsevapen, främmande staters spionage mot Finland eller lamslagning av den kritiska infrastrukturen.

Genom underrättelseinhämtning producerar man för den högsta statsledningen sådan information om Finlands säkerhetspolitiska omgivning som är nödvändig med tanke på beslutsfattandet. Underrättelseinhämtningen gör det också möjligt för de myndigheter som svarar för bekämpningen av hot att förhindra att hoten realiseras. Finlands säkerhetspolitiska omgivning förändras snabbt och de nya hoten kräver beredskap och förberedelser av ett nytt slag.

De nya befogenheterna till civil underrättelseinhämtning används endast av skyddspolisen och det är möjligt att använda befogenheterna också utomlands. Grunden för skyddspolisens inhämtande av information utgörs i fortsättningen förutom av att förhindra och avslöja brott också av den nationella säkerheten. När fokusen för inhämtandet av information överförs mot en riktning som betonar underrättelseinhämtning, kan man upptäcka hoten mot den nationella säkerheten och också reagera på dem i ett tidigare skede än hittills.

I och med underrättelselagstiftningen utvidgas skyddspolisens uppgift. Skyddspolisens uppgift är i fortsättningen att i enlighet med inrikesministeriets styrning skaffa information också för att skydda den nationella säkerheten. Skyddspolisens roll är att vara den organisation som inhämtar information. Det är andra myndigheter som svarar för de egentliga bekämpningsåtgärderna när det gäller att ingripa i sådan verksamhet som allvarligt hotar den nationella säkerheten.

Underrättelseinhämtning som avser datatrafik upptäcker allvarliga hot på webben

En av de nya metoderna för underrättelseinhämtning är underrättelseinhämtning som avser datatrafik. Genom underrättelseinhämtning som avser datatrafik kan skyddspolisen från de datakommunikationskablar som överskrider den finska gränsen få sådan information som är viktig med tanke på den nationella säkerheten. Genom metoderna för underrättelseinhämtning får man inte inhämta information utifrån misstanke om brott, utan befogenheterna används endast för att upptäcka de allra allvarligaste hoten som riktas mot Finland.

Lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning möjliggör inte allmän, oriktad och heltäckande övervakning av datatrafiken, utan skyddspolisen måste i varje enskilt fall motivera varför det under en viss tid är nödvändigt att filtrera viss datatrafik. Tingsrätten beslutar om användningen av tillstånd till underrättelseinhämtning som avser datatrafik.

Den verksamhet som allvarligt hotar den nationella säkerheten riktar sig i sista hand mot vanliga människors liv och hälsa. Exempelvis kan offer för terrordåd vara slumpmässigt utvalda enskilda medborgare medan spionage mot Finland har effekter som försämrar samhällsekonomin och som kan återspeglas t.o.m. i sysselsättningssituationen.

Underrättelseverksamheten övervakas noga

Underrättelseverksamheten övervakas av underrättelsetillsynsombudsmannen och riksdagens underrättelsetillsynsutskott.

Samtidigt som lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning trädde också lagstiftningen om militär underrättelseinhämtning i kraft. Den möjliggör försvarsmaktens informationsinhämtning om föremålen för den militära underrättelseinhämtningen.

Mer information

Marko Meriniemi, Lagstiftningsråd 
inrikesministeriet, Poliisiosasto, Lainsäädäntöyksikkö 0295488561