Migrationshantering: ett samarbete mellan EU och dess partnerländer

Under 2000-talet har den globala migrationen har ökat kraftigt och utvecklingen fortsätter i samma riktning. Migrationshanteringen kräver åtgärder både inom EU, vid EU:s yttre gränser och utanför EU. Det är viktigt att EU samarbetar målmedvetet med sina partnerländer.

EU strävar efter att motverka de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration utanför Europas gränser. Det innebär till exempel åtgärder för att förbättra lokala framtidsutsikter, bekämpa klimatförändringar och tackla ungdomsarbetslöshet. Genom olika satsningar på flickors och kvinnors utbildning siktar EU också efter att bromsa befolkningstillväxten.

Under Finlands ordförandeskap ska metoder för att bekämpa de bakomliggande orsakerna till migration diskuteras, bland annat inom högnivågruppen för asyl och migration. Högnivågruppen ansvarar också för att främja samarbete mellan EU och Afrikanska unionen.

Målet är en smidig politik för frivillig återresa och återvändande

För närvarande är inte alla asylsökandes ursprungsländer villiga att återta sina medborgare som inte har beviljats asyl i Europa eller som inte återvänder frivilligt. För att lösa den rådande situationen behövs såväl de enskilda EU-ländernas bilaterala förbindelser med partnerländerna som de avtal om återtagande som EU har ingått och olika andra samarbetsarrangemang. EU avser att lösa problemen i anslutning till återvändande bland annat med hjälp av olika incitament, till exempel inom visum- och handelspolitiken.

Som ordförande i rådet är det Finlands mål att inleda diskussion om hur handelspolitiken kan utnyttjas i migrationssamarbetet, utan att äventyra de frihandelsprinciper som värderas högt av EU. Det är också viktigt att främja återintegreringen av dem som återvänder till hemlandet och därigenom öka antalet frivilliga återresor och förbättra återresornas varaktighet. I nuläget varierar stödet till återintegrering mycket i praktiken och därmed skulle ett tätare samarbete mellan medlemsländerna vara fördelaktigt.

Vidarebosättning av flyktingar, dvs. mottagandet av kvotflyktingar, kunde i framtiden vara ett mer utbrett sätt att erbjuda skydd i EU-länderna. Bedömningen av behovet av skydd flyttas på så vis närmare ursprungslandet, vilket skulle försvåra människosmugglares verksamhet. Det skulle också underlätta eventuella återresor för och återintegrering av dem som inte är i behov av skydd.

Vidarebosättning kan också fungera som ett verktyg i EU:s grannskapspolitik. Redan nu utgör vidarebosättning en del av EU:s och Turkiets samarbetsarrangemang. Under Finlands ordförandeskap ska god praxis och identifierade utmaningar samlas in samtidigt som kommissionen förbereder ett nytt vidarebosättningsprogram för EU.

Bättre migrationshantering kräver omfattande åtgärder

Migrationshantering har varit en av Junckerkommissionens politiska prioriteringar. Det viktigaste målet har varit att utforma en övergripande strategi för migrationsfrågan. Migrationen har blivit ett allt mer komplicerat fenomen och det finns inte en enda strategi som skulle fungera i alla situationer.

Den 13 augusti 2015 offentliggjorde Europeiska kommissionen en europeisk migrationsagenda. Utöver åtgärder i anslutning till flyktingkrisen i Medelhavsområdet innehåller migrationsagendan också åtgärder som är avsedda att genomföras på längre sikt för att förbättra migrationshanteringen. Kommissionen har följt upp genomförandet av den europeiska migrationsagendan genom regelbundna rapporter.

Ytterligare information:

Katri Niskanen, ledande sakkunnig, tel. +358 295 488 672, [email protected]